Hoppa till sidans innehåll

Tisdag 17 februari: Play off en välförtjänt framgång


Så är det då klart. HHC får spela play off igen. Men jag måste erkänna att jag har känt stor oro på vägen och att slutsignalen i Visby kändes som en befrielse. Men jag vägrar att kalla det kommande play off-spelet för en ”bonus”. Det är snarare en välförtjänt framgång för ett lag som verkligen kämpat i motvind under långa delar av säsongen.

När säsongen började tvekade jag inte en sekund. Det fanns till och med förhoppningar om något ännu bättre. Då gjorde jag bedömningen utifrån den spelartrupp som Fredrik Johansson och Micke Mann började jobba med. Absolut den bästa som HHC någonsin haft.

Alla vet hur det blev. Redan tidigt – ja, faktiskt innan det ens var aktuellt med träning på is – hade den truppen flera frågetecken. Jag är rätt säker på att tränarna redan tidigt under hösten hade börjat fundera över hur de skulle formera sina femmor; vilka spelare som i teorin borde passa bäst tillsammans.

Allt det här sprack ju direkt när det visade sig att alla inte var hela och friska ens för att börja träna…

Och på den vägen fortsatte det.

 

Spelare kom – och gick…

Jag har – både yrkesmässigt och senare av eget intresse – följt både elit- och lokalidrott i mer än 50 år, men jag har aldrig någonsin hört talas om en skade- och sjukdomsbild som ens varit i närheten av det som HHC-tränarna tvingats leva med den här säsongen. Om man räknar in även de juniorer som gjort enstaka matcher så har tränarduon lagt sitt hockeypussel med hjälp av 33 (!!!)  spelare den här säsongen.

Låt vara att de haft möjlighet att fylla de värsta luckorna i truppen med korttidsförvärv och ”lånespelare”, men då var skadan redan skedd. Det är inte lätt att mitt under säsongen spela in nya pjäser. Det krävs ofta omdisponeringar inom laget som gör att man kanske måste splittra fungerande och samspelade enheter för att istället få ut mesta möjliga av hela laget.

Och på det här sättet gick det på i omgång efter omgång. Nya spelare kom och gick, spelade några matcher och försvann. Det blev nya skador och nya formationer.

Patrik Karlkvist gjorde succé, men kallades ”hem” till Mora igen. Jarmo Jokila blev publikfavorit, men fick ett anbud från Danmark och drog iväg snabbare än en avlöning…

Bara som ett par exempel på den verklighet som tränarna levde i.

 

Kontinuitet skapar trygghet

Ishockey är ofta ett invecklat rollspel som kan vara svårt att upptäcka från läktarplats och som innebär att varje spelare utnyttjas maximalt utifrån sin kompetens för att göra l-a-g-e-t så bra som möjligt.

Det handlar också om en acceptans för de olika rollerna inom gruppen. Acceptans och kontinuitet skapar trygghet och trygghet bygger framgång. Allt hänger ihop. När kontinuiteten försvinner därför att kedjeformationer och backpar hela tiden förändras på grund av skador försvinner också tryggheten.

Därför måste vi inse att platsen i play off är en framgång som vi ska suga lite extra på just den här gången.

Jag vill också ta några rader om årets stora snackis; hybrid-icingen. Tanken var nog god, men bedömningen får inte variera så mycket. Det har varit uppenbart att de assisterande domarna

inte känt sig riktigt trygga med det här. Det har i sin tur skapat irritation och osäkerhet hos spelarna. Förvånansvärt få lag har försökt utnyttja den här möjligheten. Om den får leva vidare så är jag övertygad om att den kommer att bli ett allt bättre vapen och en självklar del av kontringsspelet.

 

Åker bättre än många tror

Nog sagt om det som varit. Nu ser vi framåt istället. Jag vill direkt varna för någon falsk tro på att play off 1 ska bli en enkel historia bara för att HHC kommer från AllEttan och Åker från fortsättningsserien. Det blir fullt jobb. Garanterat!

Jag vill bara påminna om att Åker vann båda matcherna mot HHC i grundserien, 4-3 och 5-4. HHC tog 43 poäng och Åker 38. Alltså ingen jätteskillnad där heller. Och sedan dess har HHC dessutom förlorat hela sin förstakedja och i östra vårserien har Åker vunnit 9 av 14 matcher och i snitt gjort nästan 7 mål per match. Respekt är ordet!

Man kan förstås tycka vad man vill om att lag som redan är ”utslagna” (inte bland de fyra främsta i grundserien) ska kunna komma tillbaka och få en ny chans. Kanske med ett uppgraderat lag och i play off sedan slå ut ett lag som hamnat långt före i serien. Jag är tveksam till det sportsliga här, men det är förstås enda chansen att behålla intresset för fortsättningsspelet.

Nåja, nu är det som det är och det är bara att anpassa sig efter verkligheten och reglerna. Däremot tycker jag inte om den förutbestämda ”lottningen” till play off 1 där placeringarna i de olika serierna avgör vem man ska möta.

Jag säger inte att det förekommer, men visst finns risken för att lag i slutomgångarna kan ”välja” motståndare genom att styra resultaten åt rätt håll. Det kan säkert vara tillräckligt lockande att ”byta bort” en långresa på sådär 70 mil och istället få en tiomilatripp och ett derbyliknande play off-möte för att motivationen ska svikta hos ett lag som inte längre har något att spela för. Men det kan ju i värsta fall påverka andra lag som är inblandande kring ett viktigt tabellstreck…

Jag vill understryka att det här är ett rent teoretiskt resonemang och inte någon anklagelse mot någon eller grundat på något märkligt resultat. Det är viktigt att säga det.

Därmed sätter vi punkt för alla spekulationer och går direkt till verkligheten:

Nu kör vi – mot ett nytt mål!

 

Uppdaterad: 2015-02-17 08:15
Skribent: Lars Gösta Larsson

Postadress:
Hudiksvalls HC - Ishockey
Promenaden
82433 Hudiksvall

Besöksadress:
Promenaden
82433 Hudiksvall

Kontakt:
Tel: 0650-933 50
Fax: 0650-99425
E-post: This is a mailto link

Se all info