Hoppa till sidans innehåll

Lidingöloppet 2014


Tid: 2:27:28
Placering M30: 1425
Snittpuls: 165 (max 177)
Startled: 6
Väder: 16 grader och friska, västliga vindar

 

Lidingöloppet 2014 avklarat. Ett lopp jag faktiskt bara sprungit 2 ggr tidigare (för 18 och 12 år sedan!). Det blev ett spännande lopp och det visste jag att det skulle bli redan innan start. Det var länge sedan jag hade så bra "allmänkondition" samtidigt som har jag löptränat betydligt mindre än tidigare. Anledningen är att jag i våras fick rejält problem med ett knä och då tvingades till en längre vila från allt vad löpning heter. Har sedan smygstartat med löpning några ggr men efter nästan alla försök återigen fått känning och därför inte vågat springa på ett tag. Förberedelserna: 25 km i juni och juli vardera, 50 km i augusti och september vardera. Längsta löppasset var söndagen innan loppet och mätte 16 km med rejält knäont som följd. I augusti lyckades jag dock märkligt nog sätta ett PB på Midnattsloppet på 41 min (har inte sprungit många 10km-lopp). Förutsättningarna var alltså bra kondition, hyfsad snabbhet på "kortare" distanser men på tok för lite volym och framför allt ingen backträning - hur skulle detta gå? Jag hade innan loppet bestämt mig för att våga springa på i början och "se vart det barkar hän". Jag ville att det skulle få bli ett tungt lopp. Mitt mål: under 2tim30min.

 

Lördag morgon och jag funderar på när jag måste åka från Uppsala för att ta mig till start på Lidingö kl 13:20. Jag vill inte vänta för länge vid starten men samtidigt vill jag ju absolut inte missa start. Bestämmer mig för att ta 11:11-tåget och hoppas på att tåg, t-bana och buss går utan större bekymmer. Innan jag ger mig iväg hemifrån äter jag en rejäl omelett med avokado och sallad. Resan går verkligen som på räls - framme vid Lidingövallen vid 12:30! På större evenemang är det oftast säkrast att lita på arrangörernas transporter. 

 

Riktigt skönt väder och mycket folk. Jag ser de löpare som redan sprungit den kortare distansen (15km) på förmiddagen och tänker att de har gjort sitt för dagen och fått sin välförtjänta medalj. Byter till löparkläderna, behåller överdragsjacka och långa tights på, dricker några klunkar vatten. Lämnar sedan väskan vid Lidingövallen innan jag traskar de 1,8 km till startplatsen. Framme ca 15 min innan start - perfekt! Sjukt långa köer till bajamajor och jag är glad att det för min del räcker med att uppsöka en buske. Ger mig sedan in i startfållan och kastar påsen med överdragskläder i uppsamlingskärran. Ställer mig längst fram i 6:an och ser på när de 2000 led 5-löparna framför oss ger sig iväg på sina 30km. Det är vågstarter så led 6 startar 10 minuter senare. När "5:orna" gett sig iväg släpps vi fram till startlinjen och jag ställer mig längst fram och ganska långt ut till höger för att få närmsta väg till första kurvan. Gemensam uppvärmning under ledning av Playitas-tränare och jag hänger på så mycket det går - vill försöka vara riktigt uppvärmd eftersom jag vet att det alltid blir rusning från start med hög puls som följd. Som vanligt är det svårt att få till en riktigt bra uppvärmning med så mycket folk omkring - pulsen når aldrig över typ 115 och det är egentligen inte tillräckligt inser jag. Helst vill man köra några rejäla rusher och få upp pulsen i arbetsområdet åtminstone en kort stund. 

 

Ungefär 2 minuter innan start konstaterar jag att jag har småsten i skorna - hm, hinner jag få bort de innan starten går? Först tänker jag nej, men jo - jag måste ta bort dem. Snörar kvickt av mig skorna och tömmer ut flera småstenar och några barr... Så, nu är allt redo för start. 30 sekunder senare går starten - PANG!

 

Jag når första kurvan som 4:e löpare i vårt led. Jag har tänkt att springa på ca 4:30-tempo till en början och när jag efter de första 3-400 metrarna kollar på klockan så ser jag att den visar på 4:00-tempo. Jag saktar ner något direkt och efter 4:14 piper klockan att första kilometern är avklarad. Vi har helt tomt framför oss, banan är relativt torr och väldigt fin att springa på OCH solen strålar skönt. Andra kilometern går på 4:29 och jag lyckas trycka upp pulsen i 175 under denna kilometer och det är lite för högt. De första kilometrarna upplevs alltid lättsprungna men faktum är att det går sakta uppför här. Efter fyra kilometer vänder man upp i banans första riktiga backe och väl däruppe är man på banans näst högsta punkt. Pulsen är uppe i 177, vilket blir dagens högsta notering. Jag har hittat en bra rygg att följa - en tjej med Hässelbytröja (klassisk svensk löparklubb) som ger ett rutinerat intryck. Uppför springer hon lugnare än vad jag skulle göra själv men utför släpper hon på rejält och jag får ta i för att följa. Här börjar vi komma i kapp löpare från tidigare led och det blir till att konstant ropa "håll höger". Springer förbi klubbkompis William som meddelar att jag ligger 6:a bland led 6-löparna. 

 

Första drickan kommer efter drygt 5 km och jag tar 2 muggar med vatten men får inte i mig så mycket. Nu kommer vi ner mot Kyrkviken och här är det några kilometer med lätt, fin löpning samt täta led runt banan av folk som hejar på. Får blodad tand av att höra "där kommer första led 6-löpare" (vilket förmodligen inte är helt sant). Vid slutet av Kyrkviken står en grabb som hejar på och ropar "nu är det bara 22 km kvar", varpå hans pappa skrattar. Det var förmodligen här jag fick första känslan av trötthet för annars hade jag nog inte lagt det på minnet. Första milen klockades på 45:30, vilket följer min plan. Jag har lämnat Hässelbytjejen bakom mig. Medvetet drar jag ner tempot något till ca 4:50/km. Springer om massor av löpare och tvingas till stor del springa halvvägs utanför banan. Säger några mindre väl valda ord till en kille som av oklar anledning väljer att vika ut armbågen och ta ett steg ut mot mig, snarare än inåt, när jag ropar "håll höger". Jag försöker verkligen ropa håll höger så schysst det går, men inte alltid man orkar/hinner. Denna gång var dock killen helt snett ute.

 

Redan efter dryga milen känner jag att benen börjar mattas och det är inget tryck i  uppförsbackarna. Det är nu Lidingöloppet börjar på allvar - biten förbi Bosön mellan 15 och 20 km bjuder på backar mest hela tiden. Inte de längsta backarna men brantare än backar jag vanligtvis springer. Och efter uppförsbackarna kommer en lika brant nerförsbacke, vilket frestar på benen. Jag börjar få krampkänning i benen och tvingas t o m gå några steg i slutet av en av backarna. Känner att det hugger i benen direkt när jag tar i uppför, hm, inte bra. Börjar snegla på klockan för att räkna ut hur mycket tidsbuffert jag byggt upp gentemot mitt 2,5h-mål. Ofta under tävling, särskilt under senare delar av loppen, delar jag upp distansen i mindre delar och räknar på farter och uppskattar sluttider, etc. Nu är jag där även i detta lopp. Jag kommer fram till att jag har 6 min buffert när jag passerar 18 km. Jag kan alltså springa de sista 12 km på 5:30-tempo och klara mitt mål. Jag är rejält trött när jag kommer ner mot drickastationen vid Grönsta gärde med 10 km kvar. Klunkar i mig 1 vatten och 1 sportdryck.

 

I den tuffa backen upp från drickastationen är jag chanslös - benen går inte att springa uppför med och jag måste gå. Ser TV-kamerorna från SVT och tänker att nu blir man säkert filmad också...  Tänker också att jag förmodligen knaprat betydligt av min tidsbuffert. De negativa tankarna slår jag dock bort när det blir platt, för där håller jag bra tempo - något snabbare än 5:00-tempo. Tänker också på att knäet känns helt OK. Med 6 km kvar funderar jag på allvar om det kommer gå att klara mitt mål. Även småknixarna är nätt och jämnt att jag tar utan att få kramp. Jag balanserar hela tiden på gränsen till kramp. Synfältet är rejält avskärmat. Tänker: snart kommer nog den rutinerade Hässelbytjejen. Tidsbufferten är nere i 4 min och jag vet att Aborrbacken med 48 höjdmeters stigning är kvar och närmar sig. Dricker en hel mugg sportdryck vid vätskestationen vid 24 km och peppar mig själv att mata på bort mot Aborrbacken. Tänker: spring fort där det är plant och det lyckas jag med. Vänder upp i Aborrbacken och tar några löpsteg men krampen gör sig påmind direkt. Gå, gå, gå. Märker dock att de som springer knappt kommer förbi mig ändå och mot slutet av backen börjar jag åter springa och kommer då ikapp och förbi de som sprungit första delen av backen. Underbart att se skylten där det står banans högsta punkt. Flåset helt OK! Tittar på klockan och har nu 3 minuter tillgodo och 4 kilometer kvar. Trots att benen säger stopp så är det en skön känsla att veta att det mest är plant eller utför och bara en rejäl backe kvar - jag vet kommer klara mitt mål, endast en riktig kramp kan stoppa mig. Dricker en sista sportdryck vid stationen vid 27 km kvar. På asfalten längs golfbanan håller jag bra fart och passerar många löpare. Precis innan sista backen upp från golfbanan möter jag först en fyrhjuling som tagit hand om en yngre kille som kollapsat och jag passerar även en ambulans med blinkande ljus. I backen möter jag ambulanspersonal som bär en bår. Alltid otäckt när folk segnar ner och jag hoppas det inte är något riktigt allvarligt. Sista backen, går återigen större delen för att säkra att jag inte får kramp. Biter iallafall ihop och springer över krönet. Drygt 1 km kvar och jag vet att det är utför. Springer förbi en granne i spåret och hejar på honom. Släpper loss utför sista biten och genom skogen ser jag äntligen målfältet breda ut sig. Upploppet sluttar behagligt utför och åskådarna hejar för fullt. Jag lyfter armarna och passerar mållinjen på 2:27:18 - och är precis så trött som jag visste jag skulle bli. Nöjd! Nöjd med att jag vågade köra ett hårt tempo från start. Nöjd med att uthålligheten var bra. Nöjd med att jag klarade mitt mål. Med bättre tränade ben hade jag kapat många minuter

 

Jag dricker några muggar blåbärssoppa och äter två bullar. Det kramphugger i benen och jag linkar till upphämtningsplatsen för klädöverdragspåsen. Promenerar sedan med smärta till Lidingövallen för att hämta upp min väska. Väl där slår jag mig ner på konstgräset och lycka nätt och jämnt få på mig kläderna. Jag funderar på hur jag tidigare kunnat springa på 2:20, vilket jag gjorde för 18 år sedan. Det är ca 15 sek skillnad per kilometer och det har jag stor respekt för. Lidingöloppet är en rejäl utmaning som kräver mycket löpträning varav en stor del i backar! Jag tittar upp och får syn på klubbkompis Simon E. Det syns att han är sliten. Jag frågar "did you make it?" Han svarar "Yes!". Simon E sprang på 2:12 och klarade sitt mål - silvermedaljen (sub 2:15)! En riktigt bra prestation som förtjänar all respekt. Grattis även till Andreas E som också klarade silvermedaljen.

 

På tåget på väg hem läser jag resultaten via mobilen. Noterar att fem sekunder efter mig i mål kom en tjej från Hässelby...

 

LIdingöloppet 2014 är avklarat och nu skiftar träningsfokuset mot rullskidor. Ska dock hålla i löpningen över vintern för det är riktigt kul! Får se hur jag gör med Lidingöloppet nästa år.

 

//Andreas
Uppdaterad: 2014-09-28 18:55
Skribent: Andreas Bertilsköld
Epost: This is a mailto link

 

RS-Riller

 

Vallatips

 

Vasaloppet

 

squeezy_sports_nutrition-rgb-200

 

Trimtex_Logga

Postadress:
Uppsala Vasaloppsklubb - Skidor
Andreas Bertilsköld, Rättarvägen 7
75645 Uppsala

Kontakt:
Tel: +46702672891
E-post: This is a mailto link

Se all info