Hoppa till sidans innehåll

Erik Pettersson:s säsongsstart i Åhus med OK Hällen


Denna helgen åkte jag på träningsläger ner till Åhus. Här följer en berättelse om resan. Här bjuder jag på lite trevlig läsning så här när det börjar spritta lite i benen på oss allihopa.

Trotts order uppifrån om att dra ner på tävlandet kom dock min tävlingsdebut tidigt i år. Ha dock lite överseende med det, det var ju dock lägret som var i fokus. Tävlingen var lite som grädde på moset till laxen eller som den tredje tårtan på de två andra tårtorna.

Karta över Furuboda

Fredag 5/2

Tävlingsarrangören utlovade 0-15 cm snö i tävlingsområdet. Om man tänker efter så är ju den gränsen lite kritisk. Beakta att säkerhetsmarginalen är ganska stor. Detta påverkar dock inte humöret och redan när Peter Öbergs bil rullade ut från Norrköping ”såg” jag snömängden sakta sjukna undan.

Väl nere var det dags för första träningen och ombytet sker utomhus. Skaren bär och jag anar små ytor som är snöfria, mestadels runt trädstammarna. Problemet var snarare tekniken. I detta utkavlade landskap skulle man behöva rita om kartan varje gång det regnar då det uppkommer gropar som skulle vara tillräckligt stora för att redovisas. Dessutom var ingenting uthängt, men kul var det och en första känsla infann sig.

Nu gäller det att slänga i sig mat och ladda inför tävlingen.

Gemensam start och liten snömängd, allt är upplagt för succé. Känslan av att irra omkring som en turist i Ullared var helt bortblåst. Dock gick inte tävlingen allt flöt bra. När reptilhjärnan tog vid en bit in i loppet följde jag mina rutiner jag byggt upp i 18 år i Stockholm. Rakt på och jag hade tappat på täten.

Kvällens film: 1408 på 3an, svår att identifiera sig med, men Steven King imponerar alltid.

 

Lördag 6/2

På morgonen när jag vaknade fanns det skavsår på 5 olika delar av kroppen, men som plåster på såren var det frukostbuffé. Eftersom det skulle bli en lång dag, och ingen tävling, kunde man äta sig proppmätt så att hotellet förhoppningsvis skulle gå back denna dagen.

Förmiddagens träning var den momentbana (alla typer av träning du kan komma på kört i en stavmixer och sedan ihopklistrat). Sista 5 kontrollerna var uthängda med sportidentenhet och skärm. Jag kommer tillbaka och får höra att jag stämplat fel! Hur är det möjligt? Jo, ingen definition och kontroller 15 m från varandra, en ena en grop och den andra en sänka (vilket i sydliga Sverige är i princip samma sak).

Under lunchen fortsatte jag med mitt omöjliga uppdrag jag hade tagit på mig: Att lära min rumskompis, LiU-studentkollega och vän Anders Konring (dansk) lite Svensk kultur. Efter att ha försökt förklara meningen bakom spektaklet ”Andra Chansen” i melodifesitvalen och tjusningen med ”på spåret” började mitt tålamod svika mig. När sedan den lokala kulturen med Peps Persons ”Oh, boy” vrålade ut från radion hade jag lust att prova på lite rysk roulette.

Andra träningen var en tennismatch-OL. Eftersom jag och Anders klassades som utbölingar blad de andra Hällenlöparna fick vi mötas. Det blev ett typiskt Sverige-Danmark resultat, 3-3 fast utan något fyllo som förstör. Parallellt med oss körde brorsorna Öberg, och de fick verkligen jobba för att hänga med, eller den ena låg före mestadels av tiden.

Efter att ha blivit halvt portad från Hällens lagsamling körde vi ett rockgympapass av den typen som många av er har mardrömmar om.
Kvällens buffé var av Jukola-kvalitet. Mycket att välja mellan. Det uppskattas av en student eftersom jag är van att behöva välja mellan vilken typ av krydda jag ska ha till nudlarna.

Kvällens film: Seven, med Brad Pitt och Morgan Freeman.

Slutsats: På ett träningsläger kan man se vilken typ av rysare/skräckfilm som helst, man bör somna ändå.

 

Söndag 7/2

Buffén till frukosten har utbytts till en börda. När man ska tävla kan man ju inte äta så mycket.

Det börjar närma sig min starttid och jag märker att H21L ska ha nummerlappar. Eftersom jag misstänkte att det inte skulle gå så snabbt i skogen hade jag tagit på mig klubboverallen att springa i. Klubbstoltheten gör att jag inte klarar av att köra en nål igenom Attundajackan och nummerlappen hamnar rebelliskt på låret!

Den första chocken när jag såg kartan var att det var 1x3 dm karta och jag hade 12 km. Detta ledde till en hel del löpning fram och tillbaka.

Utslagen och väggad satte jag mig i bilen och påbörjade hemresan. Vaknade och trodde att mardrömmen fortsatte när vi skulle stanna och äta i Jönköping (synonymt med restaurangen Rasta). Men det finns, tro det eller ej, andra bra ställen. Aldrig mer Rasta!

Hemma på kvällen och bara börja dyka ner i kurslitteraturen.

 

/ Erik Pettersson, Attunda Orientering och LiU-elitidrott

 

Uppdaterad: 08 JUN 2016 02:53 Skribent: Erik Pettersson

Vinnarlistan 

Postadress:
Attunda OK - Orientering
Jörgen Karlsson, Mäster Henriks Allé 37
19274 Sollentuna

Kontakt:
Tel: +46708951600
E-post: info@attundaorienter...

Se all info

Partners


Puustelli