Hoppa till sidans innehåll
Foto:

Gästkrönika: Bowling! Varför det?


Bowling! Varför det???

 

Häromdagen fick jag frågan varför jag har börjat spela bowling. Och ja… Det är ju en bra fråga. Så pass bra att den faktiskt är värd att ställa till sig själv också. Så jag gjorde det. 

Det finns två svar. Det första och enkla svaret är helt enkelt att Micke drog in mig i detta självplågande fördärv. Stort och evigt tack Björnberg. 

Det andra svaret, som väl egentligen är mer ett svar på varför jag fortsätter, och jag tror heller inte att det spelar någon roll vilken form av sport eller för den delen hobby det handlar om, är tillfredsställelsen.

Känslan av att man åstadkommit något. Bidragit med något. Adrenalinkicken. 

Det kan vara ett idrottsresultat. Det kan vara en vacker tavla. Det kan vara en personlig seger av något slag. Det kan vara så oändligt mycket, och det varierar självklart från person till person. Men någonstans är det väl de där goda endorfinerna, de där man blir så glad av, som man är ute efter.

Hur som hur.

Även om man många gånger säger att det är en ”skitsport” och man mer eller mindre är beredd att sälja av sina klot och lägga ner hela skiten, så är det ju ändå så, eller för mig är det i alla fall ändå så, att…

När man ställer sig där på ansatsen och nästan lite religiöst torkar av klotet. Ställer sig i position och i tur och ordning stoppar fingrarna i hålen och tummen, för en gångs skull, behagar passa perfekt utan en massa jox med tejp och skit.

När man väger in klotet och för sitt inre föreställer sig hur just det här slaget ska bli.

När klotet tryggt vilar i vänstran, och högran känns sådär totalt och skönt avslappnad.

Eller tvärtom, om man är en ”leftie”. Eller på nåt annat sätt om man kör tvåhands…

Skit samma! Det är inte det som är poängen.

När man skickar ut klotet framför sig och tar det första steget… det andra… tredje… 

När svingen är i total harmoni med gången, balansen är perfekt, hastigheten optimal, hela timingen oförskämt rätt. När man lyckas nagla märket utan att flacka med blicken och glo på en massa annat, i sammanhanget, oviktigt skit och man känner att… 

Jävlar! Det här känns bra!

När artrosen tagit en tillfällig time-out och höften behagar fungera nästan som vanligt, eller om några partiklar från de smärtstillande substanserna äntligen nått sitt mål, så att man till och med lyckas få till en någorlunda snygg slutposition, och man redan en bråkdels sekund efter att ha släppt klotet inser att man, den här gången, lyckades göra precis allting rätt.

När man nästan som i slow-motion, ser hur klotet snyggt och prydligt går precis där man vill att det ska gå.

När man långt innan klotet ens nått fram till käglorna, i nån slags halvextas, hör sig själv utbrista GODTSÅ!!!

När man ser hur klotet formligen mördar de där små vita äckliga spökena som allt som oftast mest bara står och hånler åt en. Eller i alla fall några av dem. Eller den där jävla 10:an som retfullt står och gungar och liksom tycks tänka ”Ska jag… eller ska jag inte… hmmm… jag vet inte riktigt… jo det ska jag… eller nej föresten, han kan gott få jobba lite!”

När man hör den där underbara explosionen och ser massakern därnere i fjärran.

När käglorna liksom vaporiseras och försvinner ner i avgrunden. Inga tveksamheter.

Inga messengers. Bara ren och skär slakt.

När man vänder sig om och går tillbaka och händer lyfts till high-fives… low-fives… high-tens… När OUUZZAAA och andra glada tillrop hörs från olika håll. När man ser någon, som är för långt bort för en high-five, ge tummen upp istället. 

DÅ kliar det gott i spinalen! De där smakfulla endorfinerna släpps loss och man bli sådär glad och lycklig så att man inte kan låta bli att, med ett fånigt leende på läpparna, undslippa sig ”Sååå ska en sko knytas!” eller något annat lika dumt.

När man hör ytterligare ett ”OUUZZAAAA!!” … ”ROLFIIIE TAR TIIIAAAAAN” …  ”FYRA PÅ DYLAN” eller ett småirriterat ”SPECSAVERS!!!” eller ”BRAAALAR!!” någonstans längs banorna och man känner… Jävlar vilken laganda!…

Då vill gärna en liten tår smyga sig nerför kinden.

 

Så… Varför spelar jag bowling?

Ja säg det?

 

Yours Truly!

Isidor

#forzarött

 

PS:

Fortsätt i den andan och linjen som ni redan har så kommer ett redan förträffligt Rudbeck att bli något alldeles extraordinärt!

Uppdaterad: 19 JAN 2018 17:54 Skribent: Henrik Hedlycke
Epost: Adressen Gömd

Bowlingklubben Rudbeck

Postadress:
BK Rudbeck - Bowling
Mikael Ekstrand, Stora Skogtorp 2
18433 Åkersberga

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info