Hoppa till sidans innehåll

Cykel VM i Varese 2008 Morgan Sidenbäck


Ciao Italia

 För att vara exakt så tar ett fullsatt Globen i Stockholm in 13 850 åskådare. Ett kokande Varese i Italien tog in 350 000 galna cykelfans på  herrarnas linjelopp – respekt!!

Efter att först ha styrt kosan 20 mil norr ut, så lät vi oss transporteras av Ryan Air under dryga två timmar till Bergamo i norra Italien; cirka fem mil från Zlatans och fotbollslaget Inter´s hemstad; Milano.  Denna Italienska idyll med högt resande bergsskrevor i gränslandet till Schweiz visade sig på torsdagskvällen från sin kanske sämsta sida, då inte bara tillresta cyklister hade vägarna förbi utan också åskgudarna verkade ha ett minst sagt brinnande intresse för att se vad som var på gång. Blixt och dunder tillsammans med ett riktigt elakt regn gjorde att vi alla gänget drog en suck av lättnad till att vår nyss inhyrda husbil av årsmodell 2006, skyddade oss från en direkt konfrontation med den Italienska hejarklacken, som använde sig av en minst sagt kraftfull Bengalisk eld, i form av ljussken som lyste upp himlavalvet och med dess efterföljande tryckvåg. I det läget så trodde ingen av oss att vi skulle kunna överrösta den Italienska hejarklacken…

Att försöka att hitta på det mindre vägnätet i pizzans hemland är ungefär lika lätt som att sia om hur mycket spagetti, som ska kokas till ett sällskap på 4 personer. Tack vare en fantastisk och målinriktad duo i framsätet på husbilen, så lyckades glädjande nog kartläsare Michael Johansson att guida Magnus Roos till en skogsdunge i utkanten av Varese  (cirka 10 mil från Bergamo), som fick bli sovplats under den första natten i Italien. Klockan 01:30 strödde John Blund sitt förtrollade sömnpulver och tog oss med till drömmarnas land.

Precis som i Sverige, så arbetar man tydligen i Italien också, vilket vi blev varse redan vid sjutiden på fredagsmorgonen då vi blev väckta av trafikerade gator och en halvunken doft av dieselavgaser. Ibland är det väldigt praktiskt med husbil – vi lämnade sovplatsen bara en kvart efter uppvaknandet. En morgonpigg Magnus styrde ekipaget in till centrala delarna av VM-orten och där sökte vi upp ett pittoreskt café på typisk Italiensk manér. Efter denna koffeinkick, så inhandlades det frukostvaror till de kommande tre dagarna och en del andra varor, som är gott att dricka när det är varmt…

Fredagen bjöd på ett strålande väder med klarblå himmel och en gassande sol – perfekta förutsättningar för en bra och spännande tävling i herrarnas U 23 linjelopp. Det skulle dock visa sig att svenskarna inte räckte riktigt så långt som vi i Wimer-gänget hade hoppats. Trevlig cykeltävling blev det dock…

Lördagens linjelopp för damer, skulle senare visa sig bli en riktig rysare, med nervpirrande in i det sista. Svenskorna gjorde en strålande insats och visade att de verkligen var att räkna med. Efter ivrigt påhejande från såväl vårt gäng som andra tillresta svenskar, så lyckades vi få med både Emma Johansson och Susanne Ljungskog i samma utbrytning, vilket är ett ”guldläge”. Man kan ana att ”cykelgudarna” tyckte att det var ”för bra” och lät likt filmen The Trueman Show, ge fröken Ljungskog en punktering och så var det bara en svenska kvar i utbrytningen. Emma gjorde dock helt rätt och lät sig inte påverkas av mjölksyran utan gjorde ett försök att gå solo till mål, något som hon höll till ett par hundra meter före mållinjen. Snöpligt nog blev det en 4:e plats. Vi led verkligen med Emma! Efter någon timma kunde vi dock glädjas med och åt Emma, som har haft en fantastisk säsong och hon har verkligen framtiden för sig. Med kraxande och sönderskrikna halsar vände vi med trötta ben tillbaka till den tillfälliga campingen som hade byggts upp för arrangemanget. Efter att ha traskat de sex kilometrarna, så kunde vi se husbilsekipaget i förgrunden till sjön. Så här i solnedgången är Varese och dess nejder en fantastisk vacker miljö. De böljande bergen och doften av sensommar, gjorde att man fick en härligt kick av välbefinnande.

Söndagen var och skulle bli något av ”dagen D”. Vindstilla, strålande sol och en spänning i luften, som bara är SÅ härlig. Överallt var det publik. Ett härligt sorl av framförallt italienska, men även norska, finska, danska, samt de stora cykelnationernas modersmål, franska, spanska och tyska. En hel del svenska hörde man faktiskt också. Då startskottet brändes av vid klockan 10:30, så hade de 210 startande cyklisterna i herrarnas linjelopp 16 varv framför sig på den 17 km långa banan. En bana som innehöll en längre backe och sedan några mindre stigningar. Till start kom Sverige med Markus Ljungqvist, Gustav Larsson och Thomas ”Gotland” Lövkvist.

En utbrytargrupp (den s.k. morgongruppen) hade bildades redan efter två varv och hade som mest en lucka på 16 minuter, innan framförallt Italien tog ansvaret att jaga in dessa. Ett bra jobb med hård och jämn körning, gjorde att klungan plockade in cirka två till tre minuter per varv och då behöver man inte vara ett matematiskt geni för att förstå att det endast krävdes en handfull varv för att neutralisera utbrytningen.

När det sedan återstod en femtedel av VM-loppet, så bröt sig fyra man loss och hade en hygglig lucka. Dock ingen svensk i denna kvartett, men efter ett drygt halvvarv hade kvartetten blivit en kvintett och då med en svensk, vi namn Thomas Lövkvist. Gissa om Wimergänget och övriga svenska var glada?!

Efter att flera sedan hade gått ifrån klungan och anslutit till de där framme, så var det nu ett dussin cyklister som skulle göra upp om medaljerna. Attacker från denna grupp avlöste varandra och vid ett tillfälle bröts utbrytargänget sönder i flera grupper och Thomas Lövkvist, tog ansvaret att jaga ifatt de i täten, vilket förmodligen kostade en hel del kraft, men å andra sidan, så är det ju medaljerna som är de åtråvärda. Vid fyra kilometer kvar till mål är det återigen en samlad klunga om drygt tio cyklister, och däribland ”Gotland”!! De sista gastkramande kilometrarna in mot mål följde vi via storbild-TV. Vi skrek och hejade på ”vår” Thomas. Tre kilometer från mål rycker Italienaren Ballan och får en lucka, på ett 50-tal meter. Vid det tillfället kändes det som att hela VM-byn skulle lyfta av de framhejande Italienarnas skrikande och visslande. Tänk er ett kokande hockeyderby i Globen och ta det gånger 25…! En urstark Ballan i kombination med en framhejande publik, gjorde att Italien tog hem guldet på hemmaplan. Thomas då? Ja, han är ingen spurtar och kommer aldrig att bli, men tolva är dock helt okej då man är 24 år.

Italiens cykelkultur saknar motstycke och för att förstå, så måste man vara där. Här kommer alltså gubbar i 65-årsåldern på cyklar som kostar 75 000 kronor. De samlas på det lokala torget, åker en runda, stannar till på ett fik, förtär en cappucino, snackar om sina idoler, tar på cykelkepsen och trampar vidare på de italienska småvägarna, på väg mot ett nytt äventyr bakom hörnet…

Vi pratade med en italienare som kunde bra engelska, vilket är väldigt sällsynt. Han rekommenderade att resa till Toscana-området om man vill insupa härliga cykelvägar i omväxlade miljö. Här finns tydligen både backar och slättområden och oftast så är vädret bra; och passar därför perfekt för oss ”sunshineraiders”…

Måndagen ägnades åt hemresa till kalla Sverige, men med en så lyckad resa i minnet, så var den svenska kylan som bortblåst… Nu ska jag göra mej en Italiens cappucino på svenskt vis; sluta ögonen och drömma mej bort till cykelns mecka – Italien.

Med på resan var: Johan Myrén, Magnus Roos, Johan Olsson, Michael Johansson, Peter Sidenbäck och författare Morgan Sidenbäck.

Uppdaterad: 20 OKT 2019 22:41 Skribent: Jörgen Thörn
Epost: Adressen Gömd

  

Postadress:
CK Wimer - Cykel
Johan Myrén, Snokebovägen 150, Kejsarkullen
59894 Vimmerby

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info