Hoppa till sidans innehåll

2001: Indonesien


Reseberättelse från Bunaken och Lembeh Strait på Norra Sulawesi, Indonesien

bungalow.jpg (24426 bytes)

Resan arrangerades av John Gulliver och omfattade åtta resenärer. Från Göteborg deltog förutom John, Mats Börje, Fredrik Ehrenström, Erik Frankenberg, Kari Tuomi och Kjell Williamsson. Från Stockholm deltog Gösta Eggertsen och Anders Scherstén. Från början var det meningen att samtliga skulle resa mellan 7-21 oktober, men på grund av de ändrade förhållanden som inträffade i flygtrafiken efter terrordåden i USA den 11 september, så kom John, Fredrik, Kari och Kjell att resa två dagar senare än de övriga fyra. Denna grupp reste inte via Jakarta, utan Bali där de fick en regnig kväll med öl i hotellpoolen. Resans mål var att få se orörda rev, makroliv i världsklass samt den omtalade dykningen i Lembeh Strait.

Flygresan för grupp ett startade i Göteborg respektive Stockholm till Amsterdam där en jumbojet väntade på oss för forstatt färd till Jakarta via Singapore. Vid anländandet i Singapore nåddes vi av meddelandet att USA inlett bombattacker i Afghanistan och att vi borde vara försiktiga då vi anlände till det muslimska Jakarta. Indonesien består till största del av muslimer, men detta stora och komplexa land inhyser även andra religionsinriktningar, däribland kristna som dominerar på Sulawesi, resans slutmål. I Jakarta såg vi inga tecken på vare sig upplopp eller fientlighet, men väl ett enormt köpcentrum. Efter en övernattning fortsatte vi flygandet och kom till sist fram till Manado där vi blev hämtade av representanter från Froggies, det dykcenter vi skulle vistas vid. Efter en timmes båtfärd nådde vi Bunaken som kan sammanfattas med följande nyckelord: korallrev, palmer, djungel, mangrove, ett par dykcenter och trettiogradig tropisk värme. Angenämt! Boendet på Bunaken var enkelt men bekvämt. Som ett exempel, ingen luftkonditionering, endast en väggmonterad fläkt i sovrummet och myggnät för alla ventilationsöppningar. Rinnande vatten saknas dock och tvagning sker med skopor ur ett stort kar.

Bunaken2.jpg (15267 bytes)Dykningen gjordes från långsmala båtar som fungerade förvånansvärt väl. Varje båt tog två dykpar som ledsagades av varmanadotua.jpg (16418 bytes) sin dykledare. I båten fanns även en gast och förare, d.v.s. en arbetande per dykgäst! Vattentemperaturen understeg aldrig 28 grader och sikten var minst 30 meter, kanske upp till 50-60 meter vissa dyk! Reven som omgärdar öarna vi dök runt (Bunaken och Manado Tua) låg inom 5-30 minuters båtfärd. De stupade ofta vertikalt ner till hundratals meters djup och var täckta av opåverkade gorgonier och jättelika svampdjur. Även om vi såg en del revhaj, diverse rockor och en mängd sköldpaddor så är detta inte huvudattraktionen när man åker hit. Visserligen finns det både hammarhaj, rävhaj och mantor här, men av någon anledning så uppehåller de sig inte på dykbara djup såvida du inte kan fiska/fixa fram en miniubåt. Däremot finns det en explosion av nakensnäckor och andra märkliga makrolivsformer.

    nudibranch.jpg (20201 bytes)nudibranch2.jpg (12832 bytes)

Vi gjorde i allmänhet två 70 – 80 minuters dyk om dagen och det rådde därför ingen stress trots att vi fick mycket dyktid. Mellan dyken hann vi upptäcka mangroveträsken runt ön. Även här fanns en hel del att se och den tålmodige kunde bland annat roa sig med att fotografera linsskygga vinkarkrabbor. Efter två dagars dykning runt Bunaken var det dags för den först anlända gruppen att ge sig av på en liten live-aboardtur till Lembeh Strait. Detta var dagen efter det att Johns grupp anlände vilket medförde att vi inte hann mycket mer än att säga hej till varandra innan vi ånyo splittrades.

 

Lembeh Strait på live-aboard var en upplevelse i sig. Den drevs av fyra stycken utombordare och navigerades med hjälp av väckarklocka och kompass.sleepaboard2.jpg (10965 bytes) Lanternorna som var kringlysande lämnade även de en del övrigt att önska, i synnerhet som färden till Lembeh till stor del gjordes i mörker. Dessutom kantades båtens färd av ett otal indonesiska fiskare som förrättade sitt nattliga värv. De hade å andra sidan sällan några lanternor alls! Vi kom fram utan mankemang och kunde slumra in i de enkla hytterna. All dykning gjordes från båten och för de av oss som inte drabbades av åkommor så gick det att klämma in 9 dyk. Vi gjorde tre dagdyk och ett nattdyk varje dag. Sista dagen hann vi med ett gryningsdyk innan det var dags att åka tillbaks till Bunaken. Dykningen i Lembeh påminner mycket om Gullmarsfjorden i det avseendet att sundet är ungefär lika brett och har en liknande bottenprofil om man jämför med Gullmarns mjukbottnar. Där tar dock liknelsen slut och till Lembeh kan även läggas varmt vatten, bättre sikt, något mindre slammig botten och mycket rikare och märkligare djurliv. Ulkfiskar (frogfish), nakensnäckor och andra märkliga bottenlevande fiskarter kommer i parti och minut. Den ena är märkligare än den andra. En av höjdpunkterna var de ytterst små (lillfingernagel!) pygmésjöhästar som håller till på gorgonier.

reefwall.jpg (6915 bytes)

Bunaken skiljer sig onekligen från Lembeh men nu visste vi vad som låg framför oss. Våra sista dagar skulle dock bjuda på en del nyheter. Förutom de branta korallväggar som omger fick vi även prova på ett par dyk längs fastlandskusten. "Sal's point" som namngivits efter en av vår dykledare, "Shipwreck" och "Molas" var samtliga fina dykplatser som påminde en smula om Lembeh Strait med sina mjukbottnar och märkliga fiskar. Sikten kan dock vara lite sämre här på grund av tidvattenströmmar, men platsen är väl värt ett besök. Annars var det de mäktiga väggarna runt Bunaken och Manado Tua som gällde dessa sista dagar. Sista dyket på "Ron's point" började med en stark ström där vi for fram över revet. Vi mötte ett antal sköldpaddor och såg både vitspetsad och svartspetsad revhaj. Stora napoleonfiskar kretsade längre upp på revet och sikten var så bra som någonsin. Vackra orörda gorgonier vittnade dessa revs relativt goda hälsa och när ytan var bruten var det inte helt utan vemod. För de flesta av oss kommer ju nästa dyk ske i torrdräkt (semi-dry för somlig skulle det visa sig) i kalla nordiska vatten.

 

Service (med stort S!) hade en tydlig innebörd för dem som arbetade på dykcentret! Vilket om möjligt gjorde vår redan angenäma tillvaro ännu angenämare. Helt klart är att den Service vi "drabbades" av kommer att "förstöra" bedömningen av besök på andra dykcenter för en lång tid fram över och lär bli MYCKET svårslagen! Efter att ha riggat sin utrustning första gången tillsammans med dykguiden behövde man inte bekymra sig mer om detta. Inte heller att skölja och torka utrustningen mellan dyken. Utrustningen fanns dessutom alltid på plats när den behövdes. Ville man ha med sig dubbel kamerautrustning under dyket så släpade guiden gärna(!) på denna! Guiderna höll sig avvaktande de första 15 minuterna dyket. Då inföll "mental härdsmälta" hos oss skandinaver på grund av den explosion av färger former som vi såg. Härefter började guiderna att peka ut intressanta saker för oss. Utan guiderna hade dyken helt klart inte blivit SÅ bra som de nu blev – vi hade helt enkelt missat mer än hälften! Efter ett dyk var det dessutom obligatorium att gå raka vägen från båten till "Restauranten" för vätskepåfyllning och servering vid bordet. Allt kaffe, te, vatten, läsk var dessutom gratis! (Öl och vin kostade däremot som hemma). Medan man satt där och tankade som en kamel ombesörjde personalen att dykprylarna kom i land och togs om hand. Härefter anlände dykguiden snabbt för att hjälpa oss att "arta" det helt sanslösa djur- och växtliv som passerat revy inför våra ögon. Ett mycket omfattande bibliotek av bestämningslitteratur fanns att tillgå.

catfish.jpg (17706 bytes)crinoidfish2.jpg (17033 bytes)leaffish.jpg (13039 bytes)shrimp2.jpg (8705 bytes)

Väl i "Restaurant"-miljö kanske skall nämnas att maten väl inte riktigt var vad vi är vana vid (detta var väntat) men mätt blev man, tre gånger om dagen. Undvek man dessutom vissa "underligheter" så höll man sig också frisk.

Behöver vi nämna att tvätt och strykning av kläder ingick i dykcentrets Service – över dagen och dessutom gratis…

Paradis till trots, även solen har sina fläckar. Åk inte till Froggies om du tänker ta med dig icke dykande familj och/eller barn, vänner och bekanta. De kommer att få mycket svårt att slå ihjäl tiden! Men om man dyker, ujuj!!!!!

 

Hemresan förlöpte smidigt, men denna gång reste vi utan övernattningar. På vägen mot Jakarta fick vi fina tillfällen att studera ett par atoller som kantar Sulawesis östkust. I Jakarta hade vi en längre paus med gott om tid att handla tullfritt. 747:an från Jakarta till Amsterdam med mellanlandning hade en förmåga att vibrera på ett mycket obehagligt sätt vid de två starter vi gjorde. Mer dramatiskt än så blev det dock inte och i Amsterdam fortsatte Böts och Erik till Göteborg, medan Anders och Gösta fortsatte till Stockholm.

 

John lyckades verkligen få till en fantastisk resa till ett rimligt pris. Dykningen var enastående och alla arrangemang löpte smidigt. Enda smolket i bägaren var gruppen splittrades en smula till följd av händelserna i USA.

Det finns inget album kopplat till denna sida.

Postadress:
DK Sjökorna - Sportdykning
c/o Björn Molander, Skepparegången 8
41318 Göteborg

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info