Hoppa till sidans innehåll

Jordanien 2009


Dykresa till Aqaba i Jordanien december 2009

 

Flygresan till norra delen av Röda Havet tar bara behagliga 5 timmar från Arlanda. Med tanke på att jag hade med mig egen utrustning hade jag bokat in mig i Royal class. Förutom att jag nu fick ha 35 kg bagage fick jag en bra plats längst fram på planet och fria drycker. Tillägget kostade 350 kr och var definitivt värt det.

 

Väl framme i Aqaba väntade dykcentrets buss på oss. Ankomsten till hotellet blev något försenad då en nitisk tull tjänsteman hade upptäckt att Jesper i vår grupp medförde en utrustning för undervattensfotografering. Enligt den överambitiöse tjänstemannen var undervattenfotografering förbjuden i Jordanien! Kameraväskan konfiskerades av tullen och blev ett spännande diskussionsämne under hela veckan.

 

Från King Hussein Airport till stadens centrum är det ca 15 minuters bussresa. Staden ligger vid Aqabaviken och avståndet till israeliska Eilat på andra sidan är bara några kilometer. Lika långt är det till Sinai och Egypten. Ungefär en mil västerut ligger den stora grannen Saudiarabien.

 

Hotellet Raed Suites ligger ganska centralt i det avgränsade område som utgör Aqabas centrum. Hotellet är helt OK med rena rum och bra service. Dock saknas balkonger på rummen. I priset ingick en enklare frukost av mellanösterstuk. Vid ankomsten möttes vi av personal från dykcentret SeaStar som upplyste oss om den kommande veckans rutiner.

 

Frukosten serverades från kl 07.30 och dykbussen hämtade oss kl 09.00 varje morgon under de 5 dykdagarna. Till dykcentret väster om staden tar det ca 15 minuter med buss. Här ligger också badstränderna med grovkorning sand. Bortsett från en kortare familjestrand är kusten vid själva staden upptagen av industrier och hamnanläggningar.

Dykcentret är också en privat strandklubb med servering, pool och andra faciliteter. Vår grupp på 14 personer var i stort sett de enda gästerna under veckan. Det var överhuvudtaget väldigt glest mellan turisterna i Aqaba. Stränderna var öde så när som enstaka familjer från lokalbefolkningen. Detsamma gällde dykningen. Förutom vårt gäng såg jag bara en handfull andra dykare under veckan, och aldrig några under ytan.

 

Vi vande oss snart vid rutinerna. Första dyket vid 10-tiden. Ibland dök vi från den lokala stranden, men oftast lastade vi grejorna på en släpvagn efter bussen och körde iväg till någon av de tjugotal dykplatserna längs kusten. Vi brukade vara tillbaka till 12 och efter en stunds vila serverades lunch. Efter en lite längre vilostund var det dags för dagens andra dyk vid 14-tiden. Strax efter den magnifika solnedgången bakom Sinai körde bussen oss tillbaks till hotellet.

Dykningen var relativt väl- organiserad. Vi hade alltid med oss två guider varav den ena var jordansk. Den andra kunde vara från Holland, Tyskland eller en engelsman. En rolig detalj var den improviserade kopplingen mellan släpvagnen och bussen. Vi tappade släpvagnen då och då under transporterna, vilket väckte en stor munterhet i gänget.

 

 

 

 

Redan vid första dyket upptäckte jag att dykskor med sula är ett måste vid Aqabaviken. Oftast måste man gå ungefär 100 m med utrustningen över sanden och i vattnet är det mycket stenigt. Att gå barfota är inte kul. I stort sett alla andra i gruppen dök med 3 mm heldräkter och min 7-mm semidry väckte en inledningsvis en viss undran. Inte minst på grund av att behövde 14 kg bly för att komma ner. När jag sedan under veckan hörde flera klaga på kylan i det 22-23 gradiga vattnet konstaterade jag att mitt dräktval trots allt inte var så dumt…

 

 

 

Vid dyken delades vi alltid i två grupper med var sin guide. Första dyket blev som sagt vid dykcentrets husrev. Dagens andra dyk lades vid revet Japanese Garden. En lite annorlunda dykupplevelse under veckan var New Canyon Tank där en sevärdhet -förutom fina korallformationer- är en stridsvagn som 1999 sänktes på 5 meters djup. Sista dyket för många var vid det kända vraket Cedar Pride på torsdagen. Detta 75 m långa fraktfartyg sänktes 1986 efter initiativ från kung Hussein som själv är sportdykare. Vraket ligger parallellt med stranden ca 150 m från vattenbrynet och djupet varierar mellan 12-27 m. Förutom själva åsynen av den stora båten är det korallbevuxna skrovet intressant att studera på nära håll. Lagom till det sista dyket fick också Jesper tillbaka sin kamera från tullen. Detta efter att dykcentrets personal hade kontaktat Kungens divemaster, som i sin tur övertalade tullmyndigheterna att släppa kameran.

 

Dykningen i Aqaba är ganska lik Hurghada. Möjligen är fiskarna något mindre. De som är intresserade av fiskar kan säker räkna upp en mängd arter, men min uppmärksamhet fångades mest av de ovanligt många anemonfiskarna. Dessa roligt färggranna och orädda krabaterna är mina favoriter bland havslevande djur.

Jag identifierade också frogfish, crocodile fish, barracuda och stonefish.

 

Maten i Jordanien är god och vällagad. Trots att vi från första början vräkte i oss allt som erbjöds – kalla såser, grönsaker osv – blev mig veterligen ingen sjuk. Det finns många restauranger med mat från alla delar av världen. De flesta serverar inga alkoholdrycker, men däremot finns det gott om spritbutiker med öl, vin och starkare drycker.

 

 

 Allt är klart billigare är hemma i Sverige. Jag personligen blev förtjust jordansk i take-away mat. Oftast blev det en box med kycklingshawerma, pommes och grönsaker för 15 kr. De jordanska pizzorna är inte heller så dumma. Redan efter första dykdagen besökte jag min vana trogen en lokal frisör. Det blev den snabbaste klippningen jag har varit med om och kostade 40 kr.

 

En av anledningarna till att jag följde med västerdalingarnas resa var att det ingick möjlighet att besöka Petra. Denna sägenomspunna ökenstad räknas som ett av världens sju underverk, och har länge stått på listan av platser jag vill besöka innan jag dör. Petra ligger 120 km öster om Aqaba. Resan dit över öknen är i sig en upplevelse. På förmiddagen är det överraskande kallt fast solen skiner för fullt.

 

 

Besöket på den flera tusen år gamla staden inleds med en vandring genom en smal gång mellan 50-60 meter höga klippor på båda sidorna. På bergsväggarna sitter rester av ett urgammalt vattenledningssystem som försåg staden med friskt vatten från Moses källa högre upp i bergen. Det känns fascinerande att förställa sig hur kamelkaravanerna med värdefulla laster av bl.a. silke, kryddor och elfenben i århundraden har vandrat genom den smala klyftan som utgjorde en del av en viktig handelsrutt i Östern.

 

 

Al Siq

 

Efter ca 1,5 km vandring uppenbarar sig det magnifika templet Al-Khazneh (Skattkammaren). Den över 40 meter höga byggnaden är urhuggen direkt i berget. Breathtaking! Filmen Indiana Jones och det sista korståget lär ha delvis filmats här. Runt omkring och längre ner i dalen reser sig ett antal antika byggnationer. Tempel, gravkammare, teater m.m. av nabakeansk, grekisk och romersk ursprung.

 

Vår duktiga guide berättade med entusiasm om de olika sevärdheterna. Han hade förmågan att även på de mest populära ställen med horder av turister hitta detaljer som fick oss att känna oss lite privilegierade Petra är en av mellanösterns största sevärdheter och trängseln kan tidvis vara kännbar. Trots detta är det en nästintill sakral upplevelse att besöka stället.

 

 

Vandringen neråt avslutades vid ruinerna av ett romerskt tempel som utgrävdes 1997. Vid det har laget var vi alla ganska trötta. I stället för att vandra samma väg tillbaka valde flera att rida på åsna, kamel eller häst som kunde hyras av ivriga småkillar. De mest vältränade av oss gick i rask takt de dryga 2 kilometrarna till ingången As Siq. Detta efter att vi först satte oss på några tvåtusenåriga ruiner och stärkte oss med ett knytkalas bland de medhavda matsäckarna.

Hemresan med minibussarna gick under en trött tystnad. De flesta var nog ganska utmattade efter heldagsutflykten och de hisnande sevärdheterna. Eftersom detta var sista dagen innan hemresa gick jag en sväng på marknadskvarteret på kvällen. Jag passade på att bli rakad med riktig rakkniv, och handlade lite godis och jordansk öl att ta med hem. Det finns väldigt många skoaffärer i Aqaba.

 

 

 

En annan sevärdhet i Aqabatrakten är Wadi Rum ca 5 mil söder om Aqaba. Jag själv besökte inte Wadi Rum, men de som gjorde det var nöjda med ökenlandskapet, bergen och turerna med fyrhjulsdrivna jeepar. Området förknippas med ofta med Lawrence of Arabia.

 

Sista dagen i Jordanien tillbringade jag huvudsakligen på den lokala stranden mitt i staden. Många barnfamiljer kom och satte sig i sanden med medhavda matkorgar.

Det fanns några försäljare som förstrött försökte locka med thé, halsband och utflykter med glass-bottom boat. Ingen var påträngande eller otrevlig. Till och med många av barnen på stranden badade fullt påklädda.

 

 

 

 

 

 

Kvinnorna i detta land håller sig gärna i bakgrunden och de flesta är klädda i hel- täckande kläder med niqab eller hijab. Det förstnämnda innebär att bara ögonen syns genom en smal glipa i den svarta huvudduken.

  

 

Stranden vid dykcentret, med israeliska Eilat i bakgrunden

 

En av de största överraskningarna med Jordanien var att man som turist bemöts på helt annat sätt än i Egypten eller Turkiet. Inte ens försäljarna är påträngande eller gapiga. Butiksägarna hälsar med ett lättsamt welcome och man blir ofta tilltalad sir. Okända människor hälsar en artigt på gatan. Folk är i allmänhet mycket hjälpsamma.

 

 

Taisto Nykänen

Undervattensbilder kommer så småningom att finnas på W-dyks hemsida

 
Uppdaterad: 07 JUN 2016 21:08 Skribent: Lars Grehn

Postadress:
Dykarklubben Masen - Sportdykning
Johan Bergman, Rommeholen 152
78191 Borlänge

Kontakt:
Tel: +46703129282
E-post: This is a mailto link

Se all info