Hoppa till sidans innehåll

Röda havet dec 2009


Hurgada 10-17 december 2009

 

                       Egyptens mäktiga skyline i horisonten.

Torsdagen den 10 december var det dags! Den efterlängtade dagen för resan till Egypten med Hurgada som destination och dykning som sysselsättning var tillslut här.

    Vi var ett glatt gäng på 14 dykare från DK Masen som med stor förväntan- eller åtminstone undertecknad- på bra och spännande dykning möttes på Arlanda tidigt den där torsdagsmorgonen. Micke och Berit, Ove och Per hade vi passerat förbi utanför Uppsala i en omkörning. Lina, Kenneth, Siv och Björn fanns redan på Arlanda. Lina och Kenneths son Jan och Kjell och Anette Vestling slöt också upp på och så var hela truppen samlad. Efter en viss försening ombord på flygplanet var vi tillslut iväg.

    Att resa TILL Egypten är inget problem, det är när man klivit av planet på flygplatsen i Hurgada som det verkliga äventyret börjar, eller om man så vill, problemen. Både Erik och Far hade förvarnat mig om hur situationen skulle vara när vi väl kom fram men jag tror ändå inte att man är helt förberedd på det kaos som möter dig som västerlänning. Det första man möts av när man kliver in i ankomsthallen är…just det, EN hall med ALLA ankommande turister. Det är således fullt med trötta människor i en icke luftkonditionerad lokal och ett för mig mycket märkligt kösystem. För jo då, det finns en kö, någonstans, och den slingrar sig åt olika håll beroendes på om det är visum eller passkontroll man ska till och alla vill fram först. Det känns helt enkelt som ett evigt köande. Tålamod är en dygd sägs det och det kan finnas en poäng i ordspråket. Efter någon timme var vi igenom och satt på bussen till hotellet.

    När vi väl installerat oss på Triton Emperor Hotel begav vi oss till Prince diving, det dykcenter vi skulle göra två dags utflykter med. Utrustning skulle provas och placeras i lådor inför morgondagens dyk

 

Fredagmorgon- första dyket

Jag hade inför resan haft en hel del nerver. Det var trots min allra första dykresa. Att dyka hemma i de kalla nordiska vattnen hade jag ju ”lärt” mig, men detta var något helt nytt och nervositeten fanns där innan resan, men när Far frågade hur det kändes när vi stod där i aktern på dykbåten och tittade ut över Röda Havet fanns det bara ett svar: Nu vill jag dyka! Jag vill i vattnet!

    Det första dyket blev ett sorts avrostningsdyk där vi vägde av oss etc. För en annan så var det kanske inget ultimat njutningsdyk. Lite nerver fanns det ju och mycket av fokus låg på att hålla koll på utrusningen och kanske inte så mycket på att titta på allt runt omkring. Men jag såg i alla fall en krokodilfisk och det lär man väl vara nöjd med för att vara ett första cocktail dyk.

 

Live Aboard

Mellan lördagen den 12 och måndagen den 14 december var vi inbokade på en Live Aboard med Colona Divers. Det var en tidig morgon, redan vid fem blev vi hämtade på hotellet av en buss. På dykcentret var det återigen dags för utprovning av utrusning etc. och innan vi kom iväg med M/Y Francesca hade solen gått upp i horisonten.

    Vårt första dyk gjordes på Gota Abu Ramada, också känt som the Aquarium. Detta skedde efter en efterlängtad frukost och efteråt förstod jag varför man bör dyka före frukosten… Ni som dykt på full mage vet vad jag menar. Annars måste jag instämma i de övriga i sällskapet. Maten ombord på dykbåtarna är helt klart bäst.

    Min personliga höjdpunkt var att jag lyckades hitta en nakensnäcka. En vacker liten varelse i svart och vitt och orange som jag till min stora belåtenhet i efterhand fick veta kallas Annas nakensnäcka!

    Dagens bästa dyk och plats var dock Salem Express, ett vrak som sjönk nästan exakt på dagen 18 år tidigare.

 Historien om vraket är sorgligt. Av de tillåtna 600 passagerarna tror man att det fanns omkring 1400- 1600 människor ombord och endast ett hundratal överlevde förlisningen. Vraket låg på sidan mellan 10 och 30 meters djup i delvis strömt vatten och så vitt jag uppfattade var det väldigt välbevarat. Kort och gott var det en mäktig dykplats, med ett mycket speciellt, dramatiskt ljus.

    Den andra dagen på vår Live Aboard åkte vi ytterligare söder ut till Safaga nationalpark och dök på revet Abo Kefan. Här gjorde vi två dyk, ett på den södra delen av revet och ett på den norra delen. Dyket på Abo Kefan S var fantastiskt. Massor av fisk, vackra koraller, och en underbar pelare som vi sakta cirkulerade upp runt.. Det andra dyket var dock betydligt mera spännande av olika anledningar. Dels skulle vi göra ett drift dive och hoppa från båten i snabbtakt, dels var det strömt över revspetsen och de kunde inte gå in med båten till revet och dessutom skulle vi få dyka längs med en vägg till andra sidan av revspetsen. Vi skulle helt enkelt få simma några få meter fram till revet var det sagt. Problemet var bara att varken kaptenen på Francesca eller vår Divemaster Amir visste var revet låg på grund av solen så när vi hoppade, ja då hoppade vi rakt ut i det stora blå! Hur många minuter vi svävade mitt i det oändliga havet kan jag inte säga, men när jag tittade på dykdatorn efter 8 minuter hade vi långt kvar till revet trots konstant paddling med fenorna. När man såg sig omkring så väntade man bara på att något stort skulle kunna komma och svepa förbi. En hissnande, lite läskig och ändå häftig känsla.

        Den sista dagen på Francesca var det morgondyket som var allra bäst. Revet hette Tobia Arba’a. Här hade alla utom jag gjort ett nattdyk kvällen innan och enligt Far var det nog det värsta han hade sett i Lionfish väg. De var stora som hundar, orädda och det kryllade av dem. (Efter nattdyket blev det middag, och håll i er, manskör. Det var ju trots allt Lucia och delar av herrarna valde att stämma upp i Staffan var en stalledräng…)

    På morgonen syntes det dock inga Lionfish i hundstorlek men det fanns några riktiga praktexemplar som inte låg och sov utan var ute och rörde på sig. Här såg vi också en örnrocka sväva förbi oss och i en liten grotta låg en inte så liten grön havssköldpadda och sov- plats fick den men så väldigt mycket utrymme hade den inte. När den vaknade och gav sig av från sin sovplats insåg man vilket urtidsdjur det var!

    Väl tillbaks i land fick vi vänta på bussen till hotellet i vad som just då kändes som en evighet. Alla var trötta och slitna och vill åka hem till hotellrummet, men det är bara att inse att tider och att vara service minded inte är Egyptiernas starka sida.

    Att man sov gott efter tre dagar till havs är väl ingen underdrift att säga.

 

Dykfri dag

Efter vår tredagars tur till havs så hade vi en dag på land. Familjen Oskarsson valde att spendera den med att gå från El Dahar där vi bodde till den nya delen av Hurgada. Erik och Far hade bestämt sig för att visa mig, och bjuda mig på den godaste Shawarma, en arabisk kebabrätt, de någonsin ätit. Problemet var bara att när vi väl kom fram efter typ sju, åtta kilometer då gick inte restaurangen att finna!

    Shawarma fick jag ändå tillslut. Och jo då, det var gott.

 

Sista dykdagen

Den sista dagen gjorde vi tillsammans med Prince diving. Eftersom önskemålet var att kanske möjligen få se något storvilt så valdes revet Erg Abu Ramada. Det låg på utsidan av Giftun öarna och det var strömt! Det var dessutom rejäl sjögång. Det kändes verkligen som om man tog två fentag framåt och gled ett bakåt. Något ”storvilt” såg vi inte- om man nu inte ska räkna in den Napoleon som blev uppsnyggad av putsarfiskarna. När vi väl kom upp på dykbåten igen efter 40 minuter så var det mer eller mindre slut på luft i de flesta tuberna. Ett påfrestande dyk med andra ord.

    Dagen avslutade vi, Oskarssons och Casparsons på fiskrestaurangen El Mina med räkor, hummer, krabba och så klart fisk. Mycket gott!


 

Hemresa

Med förkylning i kroppen så kändes hemresedagen tung, men mot förväntan så gick incheckningen av bagage etc. på flygplatsen betydligt fortare än vad mina mer erfarna dykkamrater varit med om tidigare. En timme eller så bara… och sen var det bara flyget hem till ett riktigt vintrigt Sverige.

 

Vid pennan:

Anna Oskarsson


                         Lill-Erik och Kenneth i sin eviga kamp!

  

                                    Ibland höll de dock sams.

Uppdaterad: 07 JUN 2016 21:09 Skribent: Lars Grehn

Postadress:
Dykarklubben Masen - Sportdykning
Johan Bergman, Rommeholen 152
78191 Borlänge

Kontakt:
Tel: +46703129282
E-post: This is a mailto link

Se all info