Hoppa till sidans innehåll

Fillol 2018 - En otroligt bra tävling!

25 MAR 2018 22:02
Greger Forslöw skrev i ett mail efter tävlingen att ”vi får faktiskt folk att trivas”, och det tycker jag han har så himla rätt i. Fillol är en tävling med många ingredienser: Utöver hög trivselfaktor så ger den t.ex. mycket fäktning för pengarna.
  • Skapad: 25 MAR 2018 22:02

 

 

Fillol 2018 – en otroligt bra tävling!

 

Till skillnad från att delta i en världscup för 60 euro och riskera åka ut efter första poulen får fäktaren för 30 euro fäkta upp till fyra pouler och (kanske) en direkteliminering innan han/hon eventuellt blir utslagen den första tävlingsdagen.

 

Jag ska inte gå in i detalj på själva tävlingsformen men den är onekligen speciell, och det i sig gör att hela arrangemanget har en aura av mysighet över sig, samtidigt som den också ger uttryck i form av vrålkänslor av fotboll-VM-karaktär av de fäktare som tidigt klarar någon av poule två-fyra och därmed är klara för nästa dags fäktning. I vår tävling går de bästa hem först! Gärna med en av våra bananer i munnen. Mer sånt.

 

Ett tecken på att fäktarna gillar denna tävling är en kommentar av silver-OS-medaljören Bartosz Piasecki som berättade att han under våren endast deltar i tre tävlingar: Fillol, Malmö Open samt norska mästerskapen, tre tävlingar som han tidigare tagit guld i. Du är varmt välkommen nästa år också, Bartosz.

 

Hur småputtrigt det än är, så ska ni alla veta att det ligger ett enormt arbete bakom kulisserna för att ro detta evenemang i hamn. Förberedelserna startar redan på hösten då tävlingsledningen träffas och fördelar arbetet. (Vi har ingen formell överledare för tävlingsorganisationen, men i år kom Jeannette Runold att fungera som en synnerligen kompetent projektledare.) Inbjudan ska göras och skickas ut i tid, hallen ska bokas och nycklar hämtas (och det i sig är ett jäkla hie* som min man som är född i Småland skulle säga, även om det sistnämnda fungerade väldigt bra i år), presenter ska införskaffas, domare, sjukvårdare, tekniker, fotograf (numer också websändare), pistläggare, kaffehjälp m.m., m.m. ska städslas. JO Larsson har sett till att inbjudan och hemsidan är snygg och prydlig. Banner har kommit upp på förbundets hemsida. Det är faktiskt ganska många personer inblandade för att denna tävling ska kunna arrangeras.

 

Apropå presenter vill vi rikta ett stort tack till Monica Nilsson som återigen donerade så fina och attraktiva priser.

 

Tävlingssekreteriatet består som vanligt av den suveräne Paul Maximilian Sievert med tillhörande son Tompa samt Anneli Strand Hedberg. De kurar likt örnar inne i The situation room och sköter sitt pist-domare-knåpande-inklusive-resultat-och-tider med bravur. Ja, Anneli fuskar även som allt-i-allo och finns med på många hörn och hade även i år ritat ett eminent pistläggarschema.

 

Våra trogne pistläggare, tillika fäktare, dras samman av trefaldige Fillol-vinnaren Tor Forsse (som ju blev tvåa i årets tävling) och de bygger alla pister i hallen redan på fredagskvällen. I år fixade Eric de Groat och Stefan Kempegård allt kånk och slit med våra tavlor och roll-ups. Det ser så fint och proffsig ut, eller hur! Jeannette och Anneli ställde i ordning det yttre sekretariatet och funktionsfikarummet en trappa ner, fixade läkarväska och en massa annat. Janne Rudzki köpte och släpade in fyra lådor bananer. Själv handlade jag och min make Ulf mat och kaffe till cirkus 75 personer, för så många blir vi funkisar sammanlagt som ska utfordras under två dagar.

 

På lördagsmorgonen hälsade Ulf Fagell fäktarna välkomna och delade ut de vanliga förmaningarna. Därefter tog tävlingsledaren på golvet och tillika överdomaren Greger Forslöw över och tävlingen kunde börja. Lördagens tävling flöt på väldigt bra. Detta bland annat för att domarna i år höll riktigt hög klass. Dessutom var de allesammans jättetrevliga och hjälpte till med både ditten och datten. Utöver våra egna FFF-domare så vill jag nämna Simon Steinbock från Uppsala som var väldigt hjälpsam även utför domarskrået. Och Djurgårdens Robin Kase som snällt hoppade in som domare efter att fäktat klart på lördagen. Paret Bodil och Erik Baecklund får också ett extra tack för sina insatser som domare och sjukvårdsansvarig m.m.

 

I Flinka Flickors Fik fick jag åter igen en otroligt bra hjälp från Katarina Jibreus, vars son glädjestrålande gick vidare till söndagens tävling. Hoppas du orkar ställa upp nästa år också Katarina, du är bäst!

 

Mot slutet av dagen mattades fäktarna ganska rejält och när jag gick runt till de som verkade bågna mest och erbjöd lite snask frågade en av dem: -Vem står för detta godis? -Det ingår i anmälningsavgiften, sa jag. -Jamen ni är ju heeelt otroliga, sa den inte helt purunga fäkterskan. Ånyo ett gott betyg! Mer sånt.

 

Även om vi funkisar för det mesta är upptagna med att fixa något, så blir det alltid lite tid för lite snack med diverse löst folk från fäktvärlden, och där inkluderar jag även fäktarna. Vem visste t.ex. att Gunnar Gräsbäck var en riktig fäktkalenderbitare?

 

När jag på lördagskvällen dumstirrar på Mellon och käkar köpepizza är jag mör, kan jag avslöja. Inte bara för att ha varit igång tolv timmar på raken utan också för alla ljud och intryck. Men det är också en skön trötthet och efter några timmars sömn är det bara att gå på igen.

 

Söndagens fäktning skiljer sig från lördagens på flera sätt. Den börjar så snällt; hallen som under lördagen myllrade av fäktare och ljud innehåller nu till en början ett fåtal fäktare som gör upp om att gå vidare. Några dova klinkklonk hörs men just inget mer. Senare på dagen är det full fart igen och nu är det nerver med i spelet, vill jag lova. Man kan höra både det ena och det andra, och jag tänker inte gå in på det mer i detalj. Nerv! På många språk. Mer eller mindre finstämt. Jag tror att Philip Wallenius och Jona Sandgren kanske fick med lite av detta på FFF-live…?

 

Höjdpunkten är förstås finalpasset. Greger Forslöw presenterade traditionsenligt fäktarna inför semifinalen med att berätta om deras bakgrund, och sedan är det igång. Tor Forsse förlorade i finalen mot suveräne Robin Kase, men vilka fantastiska placeringar som FFF fick i både dam- och herrklassen! Damerna fick i år göra upp utan vår Elvira Mårtensson som ju var i Sotji och kom hem med ett EM-brons i juniorklassen. Elvira fick dock en egen hyllning inför att finalpasset drog igång., och det kändes väldigt bra och kul. Grattis från hela klubben så det hördes, så att säga.

 

Herrarnas åttatablå innehöll fyra FFF:are och damernas två, och i år var damtävlingen av riktigt bra kvalitet (där polskan Jagoda Zagala vann ganska komfortabelt över Åsa Linde). Dessutom knep FFF priset för bästa junior i båda klasserna. Wow! Vilken fin fäktning av både Kasper Ulmanen och Selma Abu Eid Tjulin. Mer sånt.

 

Nytt för årets tävling var att förbundet visade ovanligt stort intresse för oss. Finalpasset sändes i Fäktkanalen, och i ett av rummen intervjuade Henning Österberg förbundets förre ordförande, tillika FFF-fäktveteranutövaren Lars Liljegren, för sin nyskapade podcast. Lars, förresten, frågade när han kom, som alltid, med glimten i ögat: ”Kan jag styra upp någonting?” Jadå, Lars, välkommen nästa år och styr upp så det ryker!

 

När det var dags för prisutdelning presenterade Ulf Fagell som vanligt prisutdelaren och pristagarna. I Johan Harmenbergs frånvaro på grund av resa hade vi en utmärkt stand-in i vår synnerligen framgångsrike fäktare, numera veteran, Ulf Lewin, som inte bara delade ut Johan Harmenbergs hederspris utan också Prinsessan Birgittas hederspris. Det var mysigt att se en grand old gentleman krama om de som representerar kommande fäktgenerationer.

 

Och när vi ändå namndroppar lite; vi hade en utmärkt domare i Karl Harmenberg och en kalasfotograf i Miriam Runold. Mer sånt.

 

Jag vill rikta ett stort tack till alla som hjälpt till att arrangera tävlingen, och här avser jag inte bara tävlingsledningen, utan även alla andra som på ett eller annat sätt bidrog i smått och i stort, och detta även om just ditt namn inte står här. Ett särskilt tack går dock till herrar Kämpegård/De Groat/Huba som verkligen la ner ett otroligt slitjobb. Mer sånt. Och då menar jag: Nästa år hoppas jag fler kan hjälpa oss med det allra tyngsta och det allra sista.

 

*Hie= (dialektalt) igenvuxen och svårframkomlig terräng, används ofta i bildlik betydelse för besvär, krångel, svårighet.

 

 

Vid pennan, och inte mer sånt för denna gång,

 

Yvonne Hanses Fagell

Skribent: Lotta Engdahl
Epost: Adressen Gömd

Postadress:
Föreningen Fäktkonstens Främjande - Fäktning
Döbelnsgatan 60
11352 Stockholm

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info