Man placerar sig alltid bakom sin egen fäktare när man tittar på en pågående match.
Som FFF:are uppträder man alltid artigt mot domare, andra klubbars tränare och andra föräldrar. Man diskuterar och ifrågasätter inte domarens domslut. En artig fråga kan vara på sin plats om det inte stör fäktarna.
När en tränare kommer fram till en elev under tävling, framför allt i periodvilan men även vid andra tillfällen, stiger man som förälder, eller kompis, direkt tillbaka och överlåter samtalet helt till tränaren. Förälderns roll är då endast att finnas beredd med vattenflaskan på behörigt avstånd.
När fäktaren har förlorat en direktelimineringsmatch och därmed har fäktat klart för dagen vill vi att man stannar kvar och stödjer och hejar på sina kompisar som är kvar i tävlingen.
Som förälder är det viktigt att man överlåter allt vad som gäller träningen på tränarna. Det gäller såväl inriktning, innehåll som mental coachning. De har klubbens odelade förtroende att utveckla våra fäktare på bästa sätt.
Klubben vill understryka att vi välkomnar det stora engagemanget för våra fäktare från både föräldrar och klubbkamrater men vi ber er alla att tänka efter. På samma sätt som alla hjälper alla så fort det gäller utrustning, tappade skruvar och liknande – låt oss också visa denna vänlighet och artighet vid pisterna.
Sammanfattningsvis:
Heja lagom på det egna barnet i ett klubbmöte.
- Fäktare ger inte uttryck för sitt stöd till den ene av fäktarna i ett klubbmöte
- Argumentera inte med domare
- Överlåt coachning till tränaren om den är närvarande
- Man placerar sig bakom den egna fäktaren under pågående match