Hoppa till sidans innehåll

Ny medlem - Ny friidrottsgren


En av våra nyare medlemmar i FAIK friidrott är ultralöparen Markus Avén. Markus är född 1960 och bor i Linghem utanför Linköping men arbetar i Finspång på Finspångsgymnasium, Bergska skolan. Markus tävlar på riktigt långa distanser och har två gånger tidigare sprungit Kraftloppet individuellt. De flesta lopp Markus springer är faktiskt längre än Kraftloppets 72 km. I år planerar han att springa tre stycken 24-timmarslopp. Reglerna är enkla - den som hinner längst på 24 timmar vinner. Markus skickade en rapport från sitt första tidslopp för året, ett 24-timmarslopp i Holte strax norr om Köpenhamn.

 ----- ----- ----- -----

Hej.

Nu är jag åter på jobbet efter äventyret i Danmark. Jag kom 6:a trots att jag inte riktigt sprang så långt som jag hade tänkt. Hade dock gott om krafter på slutet och lyckades reparera lite av den tidiga morgonens fadäser. Jag avverkade 152.5 km på ett dygn.

MEN DET BÖRJADE INTE BRA

Jag missade starten eftersom jag trodde att loppet började 12.00 som de stod på den inbjudan jag fått. När jag kom till banan 10.20 var loppet redan igång. Uppgifter om den ändrade starttiden fanns på den danska hemsidan men jag är tydligen inte så bra på danska som jag trodde. Jag var för övrigt inte den enda som missat att starten var flyttad till 10.00.
Snabbt ombyte, uppsökande av kansli, chip och nummerlappmontering samt sprint till starten gjorde att jag var på banan 10:29. Jag kom dock snabbt in i mitt planerade tempo med kortare servicepauser efter varje mil. Jag byter skor ungefär var tredje mil. Banan är ett terrängspår där man bl.a. kör tävlingar på mountainbike. Det är därför väldigt varierat vilket kan upplevas som ganska jobbigt men det är faktiskt ganska skonsamt eftersom man hela tiden får använda nya muskler. Man varierar också farten och landar då på nya ställen på de ömmande fötterna. På natten är det pannlampa som gäller för två kilometer varje varv är helt oupplysta i ganska tät skog.

  

MISS I NATTEN

Jag har alltid svårt att få i mig näring under natten.Jag tuggar och sväljer men det är allt - mer händer inte. Nu kräktes jag upp maten och mådde allmänt pyton. Menjag var ju inte precis oförberedd på detta så jag sänkte tempot och försökte leva på fettförbränning. Det fungerade riktigt bra i flera timmar. Riktigt intressant. Jag flåsade som ett ånglok i mörkret med en puls strax över 120 bpm.
Jag tolkar det (flåsandet) som att fettförbränningen var igång eftersom fettförbränning kräver mycket större mängd syre för att åstadkomma samma mängd energi som vid motsvarande energiuttag med kolhydrater/socker. Efter nästan 18h var jag dock helt tömd och började få rytmiska krampryckningar eller vad man ska kalla det .....i hela mig.

 

THE SERVICEWOMAN FRÅN HELL

I mitt vibrerande tillstånd purrade jag min fru som yrvaket kravlade ur tältet munter som en lärka. Själv begav jag mig med hast till närbeläget omklädningsrum där min rara fru sedan tog hand om mig. Hon kokade varm gröt åt mig och svepte om mig med varma filtar. Det kändes toppen men när betydligt redligare danska stafettlöpare (loppet gick också som en 12-manna stafett) kom in i omklädnings-rummet kände jag mig lite fånig.
 

Jag fick i alla fall i mig energi. Havregrynsgröt med chokladmjölk är toppen. Jag duschade snabbt och satte på mig massa varma kläder och försökte slappna av så att ryckningarna skulle avta. Min goa fru masserade mig lite lätt och till sist somnade jag.

Om du nu har undrat varför dessa kärleksfulla handlingar från min fru har renderat underrubriken ovan så får du nu svaret. 
Hon har inga egna erfarenheter av extremidrott och improviserar fritt i nöd-situationer. Eftersom hon sett att mina fötter var knallröda och dessutom hade några ganska illavarslande blåsor så stack hon hål på dem åt mig. Sedan tänkte hon likt kvinnan med det långa håret i bibeln smörja in mina fötter med någon dyrbar olja.
Hon tittade i mitt medicinförråd. Där hittade hon vaselin (hade varit OK tycker jag), bröstvårtssalva för ammande mödrar (min favoritför ömma fötter), Helosan (kan funka men är en aning värmande så jag hade valt bort den) och TIGERBALSAM!!!! Gissa vilken hon valde. Likt Emils pappa vid incidenten med råttfällan studsade den stackars fotömme upp och slösade energi motsvarande en halvmara till det samlade danska sällskapets uppsluppna glädje. Snabb skrubb i kallvatten under uttalande av finska besvärjelser reducerade konsekvenserna till ett minimum men sedan fick den ondsinta kvinnan inte röra mig mer. Vi retirerade istället tillbaks till tältet där jag sov som en stock i två timmar.

 

SLUTSPURT

Vaknade till när det var 2,5 h kvar och tänkte att jag åtminstone skulle hinna en mil till. Iförd alla rena kläder jag kunde hitta inklusive mössa trippade jag på ömma fötter iväg på ett första varv. En smörgås i den ena handen och ett juicekrus i en rem om halsen utgjorde mitt sällskap.Efter det första varvet tog jag av mössa och jacka och sprang faktiskt ganska hyggligt ytterligare ett varv med dricka. Nu började jag fundera på om jag inte rent av skulle hinna 15 km.

Jag chansade och drog av mig långbyxorna och satte på mig mina nyinköpta Adidas Boston 2 som jag aldrig sprungit i. I kombination med en betydligt högre fart (de sista 12 kilometrarna höll jag mellan 5:00 och 5:40 per km förutom ungefär 2 minuter sammanlagd dryck och provianteringspaus) sprang jag i det närmaste smärtfritt i dessa skodon. En fantastisk känsla att kunna blåsa på så under den sista timmen på ett 24h-lopp. Jag sprang faktiskt inte bara 15 km utan hela 21 km under denna avslutningssejour.

 

 

Uppdaterad: 13 MAJ 2014 15:05 Skribent: Markus Avén

Postadress:
Finspångs AIK Friidrottsklubb - Friidrott
Grosvadsvägen 5
61241 Finspång

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
Fax: +4612219445
E-post: This is a mailto link

Se all info