Hoppa till sidans innehåll

Veckans bana - Hornsjömon

25 JUN 2022 08:00
Från söndag den 26 juni till lördag 9 juli kan du springa veckans bana på Hornsjömon.
  • Uppdaterad: 25 JUN 2022 08:00

Kartor

Kartor finns på klubbstugan eller så skriver du ut själv från de pdf'er som ligger i Eventor.

Vägvisning

Från Härnösand västerut förbi Stigsjö och sedan väg 331 norrut till Viksjö. Fortsätt väg 331 genom Viksjö till byn Villola (skylt vid vägen). Vägen går ner mot en bro och vid backkrönet efter bron går en väg till vänster mot den nya vindkraftparken vid Hästkullen. Fortsätt ytterligare ca 600 meter till en liten obetydlig avtagsväg till vänster. Skärm hänger här vid infarten. Kör försiktigt fram till en vändplan belagd med grov makadam. Där går bra att parkera. Total längd från Härnösand c:a 5,5 mil. Avstånd från P-plats till start/mål ca 100 meter.

Terräng

Hornsjömon är en stor långsträckt tallhed med en natur helt annorlunda än den vid kusten. Genom området rinner den djupt nedskurna Hornsjöbäcken. Det finns en del stigar i området och två kraftledningar, men för övrigt handlar orienteringen nästan enbart om att läsa höjdkurvor och förstå vad som är åsar och vad som är sänkor. Titta noga på höjdkurvorna! En del har små tvärande streck på sig, lutningslinjer, som pekar nedåt i sluttningen. Det kan vara bra som hjälp för att avgöra om det lutar uppåt eller nedåt.

Banor

Fem banor erbjuds. En vit bana längs stigar på ca 2,5 km, en gul på 2,7 km, en orange bana på ca 3,2 km, en blå bana på ca 3,8 km, och den längsta blå/svarta på ca 5,8 km.

Livelox

Lägg gärna upp ditt GPS-spår i Livelox och jämför tid och vägval med dina klubbkompisar. Länk till Veckans bana hittar du i Eventor, som du når via länken ovan. All info om hur du använder Livelox hittar du via denna länk.

Naturen på Hornsjömon

Ordet ”mo” brukar vanligtvis betyda torra sandmarker med gles tallskog. Strax väster om kartbladet ligger Hornsjön som gett namn till Hornsjömon, och genom hela kartbladet rinner den djupt nedskurna Hornsjöbäcken. När området ”skapades” för c:a 9000 år sedan såg det annorlunda ut. Den väldiga inlandsisen var på väg att smälta bort, men iskanten låg nära. I dalgången forsade en mäktig isälv mot sydost med smältvatten från inlandsisen. Bara några kilometer uppströms ligger dalgångens högsta punkt, så därifrån kom med tiden vattenflödet från den smältande isen att rinna norrut mot Graningesjön och Faxälven. Det en gång så stora vattenflödet genom Mjällåns dalgång minskade då. Men när Mjällåns föregångare var större rann stora vattenmängder ut under isen och nådde havet vid den vik som då fanns vid nuvarande Hornsjömon. Då bildades ett stort sanddelta, på liknande sätt som dagens delta vid Indalsälvens mynning. Tillsammans med all sand som spolades ut, kom ibland också små eller stora isblock som bäddades in i sanden. När isblocken smälte bildades gropar i sanden där isblocken legat. Is som inte längre är en del av rörelsen i en aktiv glaciär, brukar kallas död-is och groparna kallas dödisgropar. Tattartjärnen och Djuptjärnen på kartbladet är exempel på dödisgropar. Dödisgropen kan vara vattenfylld eller ha en botten som en sankmark, men den kan också vara helt torr i botten, beroende på gropens djup i förhållande till den underliggande grundvattennivån.

När deltat var nybildat fanns inga växter som kunde binda sanden, så när det blåste kunde sanden flyga med vinden och så skapades stora sanddyner, precis som i nutida öknar eller sandiga kustområden. När träd och markväxter slår rot kommer sanden att stabiliseras och dynerna kommer inte längre att förändras om det blåser. Med den pågående landhöjningen fick Hornsjöbäcken en allt längre väg till havet, och den har med tiden skurit en allt djupare ravin i de mäktiga sandlager som den tidigare isälven lämnat efter sig. Så där har vi förklaringen till Hornsjömons utseende, de djupa hålorna är dödisgropar, kullarna är vinddrivna sanddyner, och den skarpa ravinen har bildats genom erosion från rinnande vatten.

En grop till återstår att förklara, nämligen det som kallas fångstgrop. En gammal fångstgrop finns vid den näst sista kontrollen för de längre banorna. Att fånga djur som till exempel älgar i en grävd och sedan övertäckt grop var vanligt på stenåldern och fångstgropar användes långt in på 1800-talet.  Att jaga med fångstgrop är sedan länge förbjudet i Sverige, det anses leda till för stort djurplågeri. Fler fångstgropar i samverkande system finns uppe vid Bastusjön och Spångsjön på vägen mot Graninge, och på en plats där SCA har en mångfaldspark, finns även en restaurerad fångstgrop, som den såg ut i aktivt bruk.

Skogsbränder har alltid varit en naturlig process i nordiska skogar. Fuktiga granskogar brann sällan eller inte alls, torra tallskogar ganska ofta, kanske vart 30:e år. En del växter och djur (insekter) är anpassade till brand. För att hjälpa brandberoende djur och växter att överleva genomförs på en del marker så kallade naturvårdsbränningar, ibland i samband med gallringar eller avverkningar. I närheten av start/målområdet finns en sådan genomförd naturvårdsbränning som tydligt kan ses på de brandpåverkade tallarna.

En vandring på Hornsjömon ger en fin naturupplevelse, så även om du inte vill träna orientering hoppas vi att du kan hitta hit för en spännande utflykt i säregen natur.

Banläggarna/ Lena och Göran Abel

Skribent: Torbjörn Engberg
E-post: Adressen Gömd
Logga

Härnö Trail

image002

HOK i sociala medier:
Facebook-icon-logo   Instagram-logo
 

Idrott för alla:
Hi5_Webbknapp

Postadress:
Härnösands OK - Orientering
Box 3054
87103 Härnösand

Besöksadress:
Klubbstuga, Vårdkasen
87165 Härnösand

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info