Hoppa till sidans innehåll

Tisdag 7 oktober: Intressant samarbete med Mora


Det går naturligtvis inte att vinna bortamatcher i HockeyEttan om man bara har sex forwards friska och hela. Låt så vara att några av backarna har visat sig vara utmärkta vikarier i anfallslinjen, men det förändrar inte den obalans som HHC nu har i laget.

Det är en extrem situation som HHC har hamnat i. Ta bara exemplet med ”långtidsvikarien” Jarmo Jokila. Han kommer ena dagen, gör succé på isen nästa dag – och är sjuk tredje dagen. Det är ungefär så det är för HHC just nu. Det verkar som om förkylningsbacillerna studsar runt i omklädningsrummet och hugger tag i den ena efter den andra.  

Just nu handlar det förstås bara om överlevnad. Det innebär att Fredrik Johansson och Micke Mann får jobba med kortsiktiga lösningar för att försöka minimera problemet och för att försöka rädda hem så många poäng som möjligt fram tills dess skade- och sjukdomsbilden ”normaliseras”. Frågan är bara om och när det sker.

 

Tränarna lägger pussel

Det är ingen avundsvärd kniptång som HHC-tränarna har hamnat i. Istället för kontinuerlig isträning med innötning av spelmönster och rörelsescheman, och med sammansvetsning av lagdelar, har de varje dag – i både träning och matcher – tvingats trixa och lägga pussel för att för dagen få ut mesta möjliga av sitt sargade lag.

Självklart påverkas de av sin svåra situation. Att tro något annat vore fel. Det är svårt att göra jobbet fullt ut om verktygen är trubbiga. Det finns så mycket att ta ut av den här spelartruppen, men det förutsätter att alla pjäserna finns på isen. Det är beundransvärt att ”Freddan” och Micke hela tiden försöker lägga fokus på det de kan påverka. Jag märker det när man försöker få dem att sammanfatta problembilden. Det är mest vi på läktaren eller de som finns i utkanten av laget som misströstar.

Vi ska också ha i minnet att det inte bara är att stiga rakt in i hetluften efter en längre skadetid. Jag tänker då i första hand på Thomas Fahlkvist och Niklas Zetterström. Ingen vet om de överhuvudtaget kommer till spel. Det är också oroande att ”Lillis” Erikssons axel inte höll när han provade att spela igen. Det känns inte heller bra med Pontus Wernerson-Libäcks höftproblem, som man i dagsläget inte kan definiera.  Det här är ju fyra spelare som skulle vara med och ”bära laget” och som man egentligen inte kan ersätta hur som helst.

Vad jag menar är att de kan behöva lång tid för att bygga upp sig till matchform eller normal kapacitet även om de blir skadefria. Det är ju mängder av förlorad individuell träning som de ska ta tillbaka.

 

Lösningar på kort sikt

Att HHC i den här situationen försöker hitta kortsiktiga lösningar är förståeligt. Alla lag drabbas under kortare eller längre perioder av skador. Det är alla införstådda med – och det löser man oftast genom tillfälliga omplaceringar mellan femmorna eller med att någon enstaka junior får hoppa in och ta lite speltid för att spara kraft hos nyckelspelarna.

Men när tränarna måste kalla in sex juniorer enbart för att kunna genomföra en vettig träning så är det verkligen inte någon normalsituation. Det är istället extremt ovanligt att man har en tredjedel av laget borta.

I det här läget är det därför förståeligt att man försöker hitta tillfälliga vägar ut ur labyrinten. Det är ingen tvekan om att Jarmo Jokila kan vara en sådan. Hans debut i laget lovar mycket. Det lyste klass över det mesta han gjorde. Trygg med pucken, fin blick för spelet och med förmåga att hitta oväntade och finurliga passningsvägar.

 

Intressant samarbete

Att göra ”byteslån” mellan två olika spelartyper är inte helt ovanligt inom hockeyn. Och just nu känns det som om HHC har mer nytta av en extra forward än att behålla en back. Naturligtvis vill jag helst se Anders Danielsson kvar i laget. Han har blivit bättre för varje match. Nu får han chansen att prova uppåt i sin gamla moderklubb samtidigt som HHC får hjälp på forwardssidan. Jag vet inte så mycket om Patrik Karlkvist annat än att han tidigare gjort bra ifrån sig i div.1-spel, men han är säkert laddad för att få mer speltid. Det här är ju också en chans för honom att visa vad han går för.

Jag tror också att det här kan öppna dörren för ett utökat samarbete mellan Mora och HHC. Något som jag tror att HHC har mest att vinna på.

 

Nyckelmatcher på hemmaplan

Närmast handlar det nu om två hemmamatcher onsdag och söndag. Efter förlusten mot Haninge ställde ”Freddan” in måndagsträningen. Det var alldeles för många som behövde rehabträning eller vila. Flera av nyckelspelarna hade haft uppåt 30 minuters speltid mot Haninge och börjar redan känna sig slitna. Det är en naturlig följd av att tränarna i den här situationen tvingas gå hårt på några av nyckelspelarna, med allt vad det innebär i form av kroppsslitage och ytterligare skaderisker i en karusell där vi långt ifrån sett slutet.

Man kan ju visserligen rent generellt säga att det inte är nu som laget ska vara som bäst. Men det är en farlig bild av verkligheten. I den här serien kan man inte ta tillbaka så mycket av redan förlorad mark. Då kan det sluta med spel i fortsättningsserien istället för i AllEttan. Och det vill vi ju inte vara med om.

Utifrån den nuvarande situationen och läget i tabellen så tror jag att hemmamatcherna mot Tierp och Huddinge är lite av nycklar till en fortsatt plats i toppskiktet av serien.

Kom igen nu, publiken! Nu ställer vi upp och blir den där ”extraspelaren” som så många hockeylag brukar tala om inför sina hemmamatcher.

Uppdaterad: 07 OKT 2014 15:44 Skribent: Lars Gösta Larsson

Postadress:
Hudiksvalls HC - Ishockey
Promenaden
82433 Hudiksvall

Besöksadress:
Promenaden
82433 Hudiksvall

Kontakt:
Tel: 065093350
Fax: 065099425
E-post: This is a mailto link