Hoppa till sidans innehåll

JUKOLA 2018 (16–17/6)

03 JUL 2018 09:45
eller Kova kaverit eivät mene kadotettuina (Tuffa pojkar springer inte vilse)
  • Skapad: 03 JUL 2018 09:45

Efter 2017-års 10-mila lade jag upp ett klipp från Jukolastarten 2014 på Rigors facebooksida och långsamt började idén om ett lag 2018 slå rot. För den som inte hört talas om Jukola så kan jag berätta att det är världens största orienteringstävling. Ja, den har faktiskt fått O-ringen att byta slogan till ”Världens största flerdagarsorientering”. Jukolastafetten baseras på Aleksis Kivis roman ”Sju bröder”, viken räknas till ett av de viktigaste finska litterära verken och där utspelar sig handlingen till stora delar i Jukola.

I Finland har tävlingen lite motsvarande Vasaloppstatus, dvs det är något som många vill bocka av på sin ”bucket list”. Det gör att hela arrangemanget blir lite av en festival och inte riktigt så elitbetonat som till exempel 10-mila. I år var det 70-årsjubileum och nära 1900 sjumannalag var anmälda. Lägg till damernas motsvarighet – Venla – som lockade runt 1500 lag med fyra löpare var.

Tävlingen flyttar runt i hela Finland och 2018 var tävlingsplatsen Hollola, strax väster om Lahti.

Vi åkte minibuss från Kungsbacka tidigt på fredagen och var uppe i god tid innan Viking Lines Gabriella skulle gå från Stadsgårdshamnen i Stockholm. Den lilla detaljen ”Stadsgårdshamnen” hade dock Jonas Toftered missat. Han kom med flyg från Norrland och skulle ansluta vid färjan. Det visade sig dock att Jonas åkt till Värtahamnen, där Silja Lines fartyg lägger till. Efter lite telefonkontakt, nervös väntan och tunnelbaneåkande så löste sig det också.

Båtresan ut från Stockholm uppfyllde allt Lasse Berghagen kan tänkas skriva om i texten till ”Stockholm i mitt hjärta”. Det var helt enkelt en fantastisk kväll.

 

Gabriella lämnar Stockholm.

Väl framme i Helsingfors tog vi en snabbsväng förbi Olympiastadion för att kolla in löpstegen/statyerna på de båda långloppslegendarerna Paavo Nurmi och den renmjölksdrickande Lasse Wirén. Färden gick sedan norrut mot Lahti och där blev det ett stopp vid hoppbackarna/skidstation. Givetvis tog vi oss upp till hårnålskurvan och nu har Martin Boberg full koll på hur den ska tas inför kommande världscup.

Nu vet vi vad Kungsbacka heter på finska.

Vi sökte oss sedan ut till arenan för inkvartering och hann med att se Venlastarten vilket ungefär var som att se en skenande buffelhjord springa förbi. Venla kunde man följa på plats på arenan via tre gigantiska storbildsskärmar, som visade bilder från radiokontroller och gps-tracking. Dessutom hade arrangörerna varit smarta och dragit ut banorna på ett hygge för att kunna följa löparna via drönare under lite längre sekvenser.

Venlastarten

Venlastarten.

Som vanligt inom orienteringssporten så var Tove Alexandersson först i mål och därmed vann hon och Stora Tuna det enda som egentligen saknades i hennes prisskåp – en Venlatriumf.

Värmen var påtaglig och efter nummerlappsutdelning och lagfoto så hann några av oss slumra till en timma eller två i vårt hyrda militärtält.

Laget

Lag och lagledare.

Klockan 23:00 var det dags för den mäktigaste upplevelsen man kan vara med om inom orienteringsvärlden – Jukolastarten. Nästan 1900 nattlampsförsedda, testosteronpumpade löpare ska rusa iväg i skymningen och mellan tumme och pekfinger så tror jag att det var närmare 25000 åskådare på plats. Mest för att se skådespelet givetvis, men också för att känna stämningen, förväntningarna och energin.

Då vi nu har kommit fram till starten så är det väl på sin plats att presentera laget:

1)     11,0km          skymning/natt     Jonas Toftered

2)     11,9km          natt                     Martin Boberg

3)     12,8km          natt/gryning       Stefan Graad

4)     8,7km            dag                     Alfred Erdelius

5)     8,7km            dag                     Emil Erdelius

6)     10,6km          dag                     Niklas Florén

7)     15,1km          dag                     Fredrik Andersson

Lagledare/coach:                      Jens Arvidsson

 Jukolastarten

Jukolastarten.

Det var alltså Jonas som hade den, lite beroende på hur man ser det, avundsvärda uppgiften att ta sig an förstasträcken. Detta gjorde han med bravur och från startplats 1242 i klungan lyckades han passera mer än tusen lag redan till första radion efter 3,2km. Han höll sedan tempot bra och var vid växling på strax över plats 200. Ut i mörkret skickade han Martin som visade att han behärskar det mesta inom orientering. Jag brukar kalla honom för sprintkungen, men 12km svår och jobbig nattorientering var inga problem. Hastigt och lustigt var det nu min tur och jag gick ut någonstans runt 280.

Eftersom Jens inte kände sig kry så hade vi fått ändra om och istället för 10,6km dag för mig blev det nu en lång nattsträcka. Tyvärr skulle det visa sig att det där med lång stämde väl in också tidsmässigt…

 Bana

Svårt, svårt – speciellt på natten.

Första kontrollen var en riktig långsträcka och då jag skulle in sista 200-300 metrarna så ville det sig inte. Jag fick inte ihop det. Bara att gå ut till stigen och börja om tänkte jag, men det hjälpte inte. Inte heller tredje gången. På mitt fjärde försök träffade jag äntligen rätt, men då jag stämplade vid första hade jag varit ute i nästan 34 minuter. Kvar var då ca en mil svår och krävande nattorientering. Just precis då kände jag mig inte speciellt tuff om man tänker på rubriken, men det var bara att bita ihop och göra jobbet. När jag lämnade över kartan till Alfred vid växeln var det som ca 425:e lag, men vi var igenom Jukolanatten och vi var godkända. Trots allt var det fler än 1400 lag efter oss.

Kontroller

Den där hemska 162:an som kostade mig och laget 15 minuter.

Alfred, som precis uppnått godkänd Jukolaålder (15 år), klarade sin uppgift med bravur. Även om det blev en sväng i slutet så höll han vår lagplacering. Tror nog att pappa Emil var lite stolt när det var hans tur att göra Jukolapremiär. Han visade hursomhelst vem som har mest orienteringsrutin i familjen och gjorde ett riktigt bra lopp. Nu var vi nere på placering 385.

 Gryning

Jukolanatten är snart över.

Niklas tog vid och även han bemästrade terrängen väl. De två sista sträckorna hade en liten obehaglig överraskning i form av två kontroller i ett lurigt grönområde. Där blev det lite extrasvängar, men laget var fortfarande under 400-sträcket. Extra glädjande var att vi klarade omstarten med nästan en halvtimmas marginal.

Fredrik kämpade sig runt den långa sista sjundesträckan och även om också han botaniserade lite extra i ovan nämnda grönområde, så får man se det som en liten långdistansrevansch från 2017-års 10-mila då han väggade. Nu spurtade han in som 382:a lag och vi hade därmed klarat vårt mål på 500 med råge. Dessutom slog vi våra västsvenska konkurrenter Kungälvs OK, Jönköpings OK och Falköpings AIK – bara en sådan sak!

 rigorjackor

Som vanligt syntes jackorna bra.

Jag tror att detta gav mersmak för samtliga deltagare, för omedelbart pratades det om nästa års Jukola i Kangasala och Jonas (som bor i Älvsbyn) tyckte att 2020-års tävling i Rovaniemi verkade väldigt intressant.

Till sist kan man kort konstatera att Jukola bara har två fel – det saknas en ungdomsklass och det går lite långt bort för oss rigorianer. I övrigt slår det 10-mila på alla andra plan. Huruvida det blir en resa nästa år får vi nog se, men jag har en liten känsla av att jag inte var på Jukola för sista gången.

/Stefan Graad

Länk till Jukolastarten 2014:    www.youtube.com/watch?v=ArpKAtnlIk0

Länk till Jukolafilmen 2018:     www.youtube.com/watch?v=F2oiIPvJE80

Skribent: Jens Arvidsson
Epost: This is a mailto link

EventorBanner178x42_3

Ullmax

Rigorbladet

Pulssport

oringentopp

3dagars

3skåningarochendansk

tiomila

Tjoget

25manna

 

 

Postadress:
IF Rigor - Orientering
Box 10220
43423 Kungsbacka

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info