Hoppa till sidans innehåll

En tränares betraktelser från 2017

09 OKT 2017 18:53
En summering av 2017...
  • Uppdaterad: 09 OKT 2017 18:54

Jag gillar att skriva. Gärna långa texter som blir svåra att läsa. Kanske mest för min egen skull och mina matchreferat från säsongen är någon form av terapi, framför allt efter tyngre matcher.

Jag har här valt att försöka sammanfatta en del minnen eller tankar från vårt fotbollsår 2017 och i förlängningen också tacka er alla för ett trevligt 2017. Det är spridda skurar i ämnena och kanske än längre än det jag brukar skriva men texten är åtminstone indelat i "kapitel" om man vill dela upp sitt läsande eller skumma sig fram.

Fotografen bakom nästan samtliga bilder heter som vanligt Krister Nilsson och samtliga nära 700 matchbilder från över 30 matcher hittar du under Senior - Foton - 2017.

Division 5 blev division 4 och i och med uppflyttningen ställdes vi för inför nya utmaningar och då inte bara det självklara i bättre motståndarlag. Vi har haft högre krav i vårt träningsupplägg, utvecklat vårt sätt att spela fotboll , vår lagmoral har fått sina prövningar men också utvecklats som individer på båda sidor om planen.

Spelarna har tränat oftare än förra säsongen och med ett snitt runt 23-24 på träning där tre eller fyra av dem är målvakter innebar det goda förutsättningar för ett bra träningsupplägg. Lirarna har också i något större utsträckning prioriterat fotbollsmatcher före (andra) nöjen det här året vilket varit en förutsättning. Samtidigt står vi alla med foten i gärdsgårdsfotbollen och att fotboll inte prioriteras högst varenda helg är kanske sunt. 

Kontentan är att vi hade förmånen att behålla truppen närmast intakt, spetsa den med duktiga nyförvärv i ett lag som tränade oftare och dessutom i större utsträckning varit disponibla för match. 

Hela 28 spelare har blivit uttagna i representationslagets matchtrupp där nästan lika många fått chansen från start. Laguttagningarna har varit tuffare under året och många är de duktiga spelare som tränat regelbundet utan att få chansen – eller suttit med som ersättare utan att ens få hoppa in. Det är dessa killar jag som tränare lider mest med och jag vill här ge en eloge till de många lagspelare som jag har ynnesten att omges med.

Uppoffrande Kils-spelare 2017.

Inför säsongen gav försäsongens upptaktsträff med samtliga föreningarnas tränare anledning till oro. Inte bara för att VF-journalisten visade sällsynt dålig timing då jag, Jan-Olof Edgren (FBK 2) och Peter Hansson-Böe (Forshaga IF) valdes ut för bild till sportbilagan. Det pratades mycket om många lag men knappast om våra tre...

Och värmlandsfyran var knalltuff inför säsongen – en titt på övriga lag så står det klart att många lag satsar ordentligt. Jag har ingen aning men jag skulle tro att det inte är många fler lag än Kils AIK som enbart har spelare utan varken kontrakt eller ersättning. Dessutom har några lag en hel kader med inhämtade spelare från utlandet medan de flesta åtminstone har några. Dessa spetsspelare tillför sina lag mängder och sådan individuell skicklighet saknar vi men vi hittade andra sätt att mäta oss. Jag är tveksam men kanske gynnas värmländsk fotboll på sikt men oavsett är jag mest fascinerad över själva företeelsen.

Att Hertzöga spånade nog nästan alla tränare på upptaktsträffen – jag var en streber och la min röst på IK Arvika med tillägget ”om de klarar sig från skador”. Jag vet inte om fyran var bättre i år än tidigare men den var nog sannerligen jämnare. Efter tid fick serien fyra topplag, sju mittengäng (eller bottenlag) och jumbon IFK Munkfors. Strömtorp, Ängebäck och FBK 2 var där och nosade i profetiorna om toppplaceringar men samtliga halkade in i bottenstriden.

I ljuset av detta är det en prestation att vi fick sex lag bakom oss i serien. När man dessutom ser hur de två lagen som förra året halkade ur fyran, Säffle FF 2 och Töcksfors IF, körde över allt och alla i ”vår” gamla femma så får vi nog slå oss lite för bröstet över årets säsong.

Gamla och nya traditioner i Kils AIK återupplivades eller såg ljuset för första gången 2017. Fotbollsmatcher i all ära, men de roligaste tillställningarna under säsongen har kanske inte varit seriematcher. I december förra året dammades X-Mas Trophy av för första gången sedan 2010 där nära 30 Kils-spelare deltog. Nytt för den här upplagan var ett hopskramlat lag med det ödmjuka namnet ”Legends” bestående av före detta Kils-spelare. Veteranerna tog sig hela vägen till final men fick där se sig besegrade på straffar och slutade därmed med silvret i handen, detta trots att laget inte släppte in ett enda spelmål under hela turneringen. Vi hade inte bara roligt – det var även här som Georg Nylund bestämde sig för att haka på som assisterande tränare. Georg, spelare under segeråret 2009, har varit en uppskattad personlighet i omklädningsrummet och bidragit med både värdefulla kunskaper och ett härligt slit på träningsanläggningen. Om vi inte fått med Georg på båten tror jag inte alls det fungerat lika bra, nyförvärvet på ledarsidan var dessutom ett måste då den duktige Edin Mesic lämnade för hemflytt till Dalsland och Bengtsfors IF.

Gamla lirare fick sitta...

I februari var det dags för nästa anrika tradition att återupplivas då Kilivision Song Contest gick av stapeln. Sju stycken grupper gav sina egna tolkningar av diverse låtar där vi fick skratta och beundras av både dans och sång men också en och annan nakenchock. Som vinnare stod till slut bandet ”Magnus Trana” med Anders, Kasper och Buba.

Magnus Trana.

Efter sommarvilan rivstartade vi höstsäsongen med ett tvådagars-läger i Bengtsfors. Efter att spelare försovit sig på alla möjliga håll anlände vi försenade men hann ändå med en träning och en match mot hemmalaget Bengtsfors. Kanske än mer uppskattat var kvällen där det sjöngs i vanlig ordning innan vi som vuxna män valde den något oortodoxa avslutningen med att spela brädspel in till småtimmarna. Nåja, inte alla utan stamäldste Georg Nylund med junior-sällskap chockerade med att åka till Åmål.

Mot slutet av säsongen hade vi också en uppskattad matlagningskväll där Adam Modén, till vardags arbetande som just lärare i hem- och konsumentskap, tillsammans med spelarrådet hade planerat en trerätters. Vissa är stjärnor både på fotbollsplanen och i köket medan andra av oss bakade hamburgerbröd som mer såg ut som småkakor.

Viktor Hultman och Jesper Svenssons hamburgerbröd till vänster. Mina och Viktor Skoogs alster ser ni till höger...

Chockstarten - efter fyra matcher spelade i serien hade Kils AIK en ynka poäng. Den krigade vi till oss i seriepremiären borta mot SK Sifhälla och var en poäng vi kanske inte förtjänade. Därefter blev det tre raka förluster mot Torsby, Ås/Åmotsfors och Ängebäck och tabellen var då inget som fick oss att le. Även om vi borde vunnit mot Torsby och förtjänat mer mot Ås/Åmotsfors var det ett pressat Kils AIK som tog emot Forshaga IF i seriens femte omgång. En krampaktig och illa spelad fotbollsmatch kunde vinnas med 1-0 efter straffmål av Olle Härdelin. De tre poängen där gav framtidstro och även om vi inte är ett lag som ger upp känns segern såhär i efterhand som än viktigare än de tre poäng den gav…

Buba och lagkamrater hade det tufft i inledningen. Här hemma mot Torsby, en av säsongens sämre laginsatser.

Glada Kils-spelare efter första trepoängaren för året.

Den yngre revolutionen fortsätter och under de senaste åren har många ungdomar klivit fram. Hemvändande ynglingar har tillkommit i Johan Jonsson, Karzan Azizi och Viktor Skoog. Jonsson anslöt redan förra året där han startade elva seriematcher, Karzan Azizi blev ett häftigt tillskott under vintermånaderna medan Skoog kändes som tungan på vågen då han "kom hem" efter studier i Degerfors under sommaruppehållet. Men det finns också de som aldrig lämnat i Kasper Huatorpet, Johan Andersson och August Niljung som blommat ut i seniorspel där alla spelat matcher från start. Och lägger vi på några varv med solen finns där än fler spelare med förhoppningsvis många år framför sig i Kils- tröjan. 

Och förutom dessa Kils-killar har vi haft turen att plocka in än fler yngre spelare utifrån där Jesper Svensson (KBK), Zlatan Hazbic (do), Casper Nyström (do) och Ismaila Koroma (IK Arvika) är de senaste exemplen. Dessutom finns det än fler ungdomar som spelat i utvecklingslaget vilket sammantaget ger hopp om att en majoritet av startelvan även i framtiden kommer att bestå av egna produkter. Sammantaget ser framtiden ljus ut!

Karzan Azizi i en av 17 matcher för säsongen. Azizi hann med tre mål, tre målgivande framspelningar, ett gult kort och en utvisning...

August Niljung visar prov på sin magiska högerfot.

Johan Jonsson med boll i träningsmatchen mot Hertzöga BK.

#kaikäröverallt har du kanske hört talas om. Du kanske till och med har sett Kils-klistermärkena när du varit på resa i Indien, Dubai eller Nordirland? Om inte kan du annars följa klistermärkenas äventyr på Instagram (@Kils_AIK). Det som i början av säsongen mest var en rolig grej har snabbt växt sig större och trycken har beställts med flera motiv i olika omgångar. I skrivande stund finns det KAIK-klistermärken i 15 länder och vi kan ju i alla fall leka med tanken att de sitter kvar där för all evighet. Förutom klistermärken tryckte vi hem ett större antal kaffekoppar med Krister Nilssons matchbilder som motiv och kanske är det dags för en vända till...

Kils AIK i Montenegro (Foto: Olle Härdelin).

Bermudatriangel-derbyna mot Forshaga IF och Hertzöga BK myntades av vår tidigare tränare Peter Hansson-Böe. Det är än idag högst oklart om HBK och FIF ser mötena med Kils AIK som ett derby, men på Sannerudsvallen gör vi det. Och även om Hertzöga BK var i en klass för sig i serien fick de se sig slagna på derbyfronten. Hertzöga BK segrade i två av derbymatcherna, Forshaga vann en enda medan Kils AIK vann tre av säsongens fyra derbymatcher. Detta inkluderar segrar i båda matcherna mot Forshaga men än lite häftigare var vinsten på Ilanda IP. En ramstark defensiv och en Härdelin-skalle gav oss samtliga poäng i en match där Hertzöga hade mycket bollinnehav men få målchanser. Triumfen var skön där och då och efter säsongen när det stod klart att Hertzöga vunnit tio av elva hemmamatcher blev vår seger där än lite häftigare…

Hemmaborgen som försvann. 2016 förlorade vi inte en enda match på Sannerudsvallen och även om den sviten skulle vara betydligt svårare att rå på trodde vi nog mer än den hemmastatistik som blev facit. Faktum är att bara Torsby IF hade ett sämre hemmafacit än våra tolv inspelade poäng. Vad det beror på är svårt att sia om, men kanske ett lite för stort övermod i vårt sätt att spela fotboll - motståndare som spelade långt och rakt var effektiva och vårt stora bollinnehav resulterade lite för sällan.

Vår lilla men uppskattade och trogna hemmapublik kan nog bara dra sig till minnes ett par riktigt bra hemmakamper i krossen mot Ängebäck och segern hemma mot FBK 2. Däremot hade vi desto fler lågvatten där förlusterna mot Torsby, Sifhälla, Villastaden och Strömtorp smärtar än idag.

Men om vi vänder på myntet; Kils AIK hade tredje bäst bortastatistik av de tolv lag i serien där bara Hertzöga och SK Sifhälla lyckades bättre "på vägen". Hemma sådär - men borta bäst...

Från östfronten intet nytt. Vi har gjort bra matcher mot de flesta lag men kanske inte någon riktigt bra match mot något av seriens ostliga gäng. Storsegern hemma mot Ängebäck med 5-0 är undantaget som bekräftar regeln då vi annars förlorade alla fyra matcherna mot Strömtorp IK och Villastaden IF där vi trots markanta spelövertag i de flesta av matcherna inte alls omsatte det i mål framåt. Detta mot fysiska och rakt spelande östvärmlänningar som inte gärna ödslade med bollen i onödan. Östfronten 5 – Kils AIK 1 – och här har Kils-killarna revansch att utkräva nästa säsong…

Ett frustrerat anfallspar efter ännu en missad målchans mot Strömtorp.

2017 - Succéåret för Kils AIK 2. Säsongen 2017 var framgångsrik för utvecklingslaget – både på plan och på vägen. Tack vare en motion från Stefan Henriksson bytte laget den norra serien mot den södra vilket förkortade restiden till bortamatcherna med åtminstone mer än tre fjärdedelar. En knackig start till trots så slutade Kils AIK 2 på en tredjeplats där laget var obesegrade från slutet av maj till slutet av augusti, sammanlagt tio matcher. Under säsongen blev laget det enda att inte förlora mot Nyedshov och dessutom det enda som besegrade seriesuveränen.

En seniorförenings karaktär definieras mer hur ett lags utvecklingslag mår. Och då inte kanske inte främst med poäng inspelade i tabellen utan hur många och vilka som ställer upp. I Kils AIK 2 användes mer än 50 spelare över säsongen; allt från givna spelare i representationslaget till mer bofasta lirare till ungdomar som prövade sina vingar från ungdomslagen. Detta gav kanske inte en kontinuitet men en härlig dynamik. Jason Gilbert och Johan Sandström har definitivt inte haft det enklaste arbetet men de har skött det utmärkt, både spelmässigt som att fostra nya killar i seniorspel.

Jesper Svensson spelade i alla matcher vilket han är ensam om i båda seniorlagen och tillsammans med tonåringen fanns där flera andra som utgjorde kärnan i laget. De senaste säsongerna har det i utvecklingslaget saknats en pålitlig anfallare men i år fick vi flera stycken där laget sammanlagt gjorde hela 64 mål på 18 matcher. Flest av alla gjorde Robin Svensson på 14.

Lyckligt Kils AIK 2 efter seger mot Nyedshov.

Syndarna Kils AIK? Vi har spelmässigt varit ojämna under säsongen – och helt naturligt har så också årets skarprättare varit. Många är de domare som varit utmärkta och jag har all självdistans i världen när jag skriver att vi som ledare eller spelare inte förväntar oss domarinsatser över vår egen nivå. Men många gånger har det tyvärr varit under par; vi har sett överfall och verbala påhopp gå ostraffat där det mest frustrerande har varit att se assisterande domare som ser situationer men inte vill/vågar ingripa. Domares ibland ganska tråkiga attityd har varit än svårsmält och inte sällan har matcher blivit kantigare på grund av detta.

Om vi har skött oss? Ja, åtminstone kan jag bara erinra mig en enda tillrättavisning på någon i ledarstaben och många gånger höll sig spelare kalla när motståndarlagen inte gjorde det. Jag har inte för avsats att räkna de andra lagens gula kort men jag tror samtidigt inte att 37 ostskivor till syndande Kils-spelare ger oss någon helgonstatus...

Det brukar sägas att det jämnar ut sig. Under säsongen har jag tyckt att vi har haft förtvivlat svårt att få ”solklara” straffsparkar tilldelade men jag får nog även här böja mig för statistiken. Kils AIK har gjort sju straffmål under säsongen vilket bara trumfas av Villastadens nio. Forshaga och IFK Munkfors gjorde noll…

Buba Conteh måljublar efter straffmål. 

...Olle Härdelin såg samma syn ytterligare sex gånger under säsongen...

Nio målskyttar i Kils AIK. Offensiven har minst sagt varierat under året. 37 gjorda mål är faktiskt minst av alla lag som klarade sig kvar – bara jumbon IFK Munkfors och nästjumbon Torsby IF gjorde färre. Den gamla klyschan att ”bollen inte ville in” förföljde oss under många matcher men det var inte otur när missade målchanser blev ett mönster utan snarare vår egen oförmåga.

Men det blev successivt bättre. Efter fyra matcher hade vi gjort tre mål (samtliga av Buba Conteh) och efter nio matcher hade vi gjort sju. Men islossningen kom efter åtta mål på två matcher (4-0 mot Munkfors och 4-2 mot FBK 2) vilket gav oss nödvändigt självförtroende inför fortsättningen.

De 37 målen fördelades från nio spelare där Buba Conteh Lindblad gjorde flest med sina tolv. Och nio målgörare är några för få för att mäta oss med andra lag där samtliga lag förutom Strömtorp IK hade fler. SIK hade i sin tur bara sex målskyttar över säsongen men där smällde Oliver Ottosson in hela 21 mål.

Zlatan Hazbic firar ett av sina tre mål under säsongen.

Det äldre gardet i Kils AIK. De många yngre spelarna har tillfört nya nivåer både i omklädningsrummet och på planen, de tidigare ynglingarna har blivit äldre och än mer beprövade fotbollsspelare. Men gamla är fortfarande de äldsta. Viktor Hultman (30), Olle Härdelin (30) och Anders Svensson (32) är långt från lastgamla men som truppens äldsta har de förutom att vara duktiga fotbollslirare bidragit med den erfarenhet och ledarskap som varje lag behöver. Och till kategorin veteraner med duktigt med seniormatcher i sin resumé skulle man även kunna infoga Johan Sandström, Eric Frick, Erik Sälgeback, Buba Conteh eller Johan Arvidsson men då slås man av att de är ju bara 25-27 år...

De yngre och de äldre tillsammans med den större skaran däremellan bidrar till den dynamik som inte bara gjort oss till ett bra fotbollslag – utan också kanske till bättre killar som också har roligare ihop.

"Gamlingen" Anders Svensson styr rutinerat undan sin motståndare.

Mittfältskrigaren Erik Sälgeback.

Försvar var bästa anfall för Kils AIK37 insläppa mål på 22 matcher är kanske inte siffror som skrämmer men försvarsspelet från de elva man på planen är ändå något vi ska vara mer än nöjda med efter säsongen. Bara seriesegrarna Hertzöga har hållit fler nollor (8) än våra sex där vi i bara två matcher (Hertzöga 0-3 och Strömtorp 0-5) har förlorat med mer än två mål. Bara seriens tre främsta lag släppte samtidigt in färre baljor; Hertzöga(24), Sifhälla (30) och Arvika (36).

Johan Arvidsson med lagkamrater stod för en ramstar defensiv insats under säsongen.

Bragden i Ås är ändå kanske höjdpunkten från säsongen som gåttAtt vända 0-3 till 5-3 är enastående starkt och att tänka tillbaka på halvtidsvilan (1-3) ger mig fortfarande gåshud. Killarna bara inte trodde det var möjligt utan det kändes som att vi bestämde oss för att göra det. Vi hade spelat bra fotboll i den första halvleken men den andra var som en propagandaföreställning när vi på dryga tio minuter gick från 1-3 till 4-3 för att slutligen sedan spika slutresultatet till 5-3.

I halvtid talade vi om att vi kunde spela till oss ett minne för livet och oavsett hur gammal och trög jag än skulle bli så kommer åtminstone jag komma ihåg när Kils AIK åkte upp till Ås säsongen 2017.

Viktor Hultmans reducering till 2-3.

...och här har Josef Hallquist gjort 4-3. 

Detta var några helt planlösa tankar efter säsongen och kanske var det bara ett enda rabblande. Jag vill alldeles oavsett tacka er alla; spelare, ledarkollegor, ungdomsledare, vaktmästare, styrelsen, supportrar, kanslister, föräldrar och andra genuint intresserade för ett lyckosamt 2017!

Tack för i år!

Skribent: Ola Andrésen
Epost: Adressen Gömd

Kansliets öppettider 

Måndag 09-13
Tisdag   13-18
Onsdag  08-13
Torsdag 09-13

Telefon: 072-450 05 95

Vi säljer Serla toa- och hushållspapper
Toabal 4x6 rullar 170kr
Hushållsbal 2x6 rullar 150kr 

Ingen kontanthantering, använd pg-konto 590168-1

eller Swishnummer 1235 399 217

Märk inbetalningen med "Papper PXX Förnamn Efternamn"

Hemkörning kan ordnas

 

 

 

 

 

 

195x300-banner-stadium

 

Beställning fotbollsutrustning

 

Beställning skademateriel

 

I våra utbildningar samverkar vi med:

 

SISU-idrottsutbildarna-webl

 

 

 

   Toa och Hushåll

Postadress:
Kils AIK FK - Fotboll
Box 61
66522 Kil

Kontakt:
Tel: 0724500595
E-post: This is a mailto link

Se all info