Hoppa till sidans innehåll

KAIK förlorade: Oktober nästa

29 SEP 2018 17:42
Kils AIK förlorade ett tufft "derby" mot Forshaga IF med 2-0 (1-0) och laget från Sannerudsvallen får nu rikta in sig på kvalspel.
  • Uppdaterad: 29 SEP 2018 17:42

Säsongen 2018 har varit motgångarnas säsong och seriespelets sista match spelades till samma toner som många tidigare matcher under en dyster höstsäsong.

Lycka är att vara KAIK. (Foto: Krister Nilsson)

Matchen handlade om att stå enade tillsammans. Som ledare är jag stolt över killarna som trots denna eviga säsong av motgångar och missöden står upp för varandra och den förening de tillhör. Det hade varit väldigt behagligt och "enkelt" att falla ifrån under höstsäsongen men killarna står kvar med raka ryggar och av döma av flöden i sociala medier efter förlusten kommer det inte råda brist på taggade KAIK-hjärtan i kvalet.

Sådan lagmoral är ingenting man får gratis utan frukten av ett långsiktigt arbete i föreningen. Idag hade vi elva egna produkter i truppen där de fem "utbölingarna" tillsammans gjort nära 20 säsonger i Kils AIK.

Vi är ett kamratlag som den här säsongen genom vårt uppträdande inte heller skapar några kamrater utanför vårt eget lag. Att vi spelar med trotjänare, unga killar och egna produkter och det faktum att ingen av killarna svurit sin trohet på kontrakt eller uppbådar slantar för att representera sin förening, gör oss också lite till det svarta fåret i värmländsk division 4-fotboll.

Vi kanske kommer närmare varandra men vi kommer längre från alla andra och det inkluderar också de värmländska domarna som jag hoppas utvärderar sig själva på samma sätt som jag och andra utvärderar mitt egen insats vid sidan om planen.

Forshaga tog gruvlig revansch från fjolårets båda förluster genom att ta en egen dubbel - 0-3 på Sannerudsvallen blev 2-0 på Ängevi och Peter Hansson Böes mannar är klara för division 4 nästa säsong.

Matchen var i ärlighetens namn en ganska dåligt spelad fotbollsmatch där känslorna och tacklingarna istället var utmärkande. Några tacklingar från läktaren slapp vi att se men ett lika stort drama utspelades även där. En skaplig församling från Kil syntes där fler hördes mer än andra. Ibland korsades gränsen när passion och kärlek för Kils AIK och antipati för Forshaga IF resulterade i en härdsmälta. Blickarna riktades mot mig men jag vill betona att jag inte är där för att vara förälder till en vuxen man utan där för att koncentrera mig på vad som sker på planen. 

Det fanns skillnader mellan lagen idag men inte alls när målchanserna sammanfattas. Kils AIK skapade den första farliga målchansen när Erik Sälgeback vände och vred för ett kanonläge strax innanför straffområdet - avslutet med vänsterfoten räddades föredömligt av Forshaga-målvakten och returen krutade Johan Jaldell i nätgaveln.

Sälgeback kom nära i matchupptakten... (Foto: Krister Nilsson)

Philip Granander sprang med boll och hade också två bra möjligheter. (Foto: Krister Nilsson)

Istället var det hemmalaget som tog ledningen efter att en lyftning över backlinjen bredsidades in i ett öppet mål från sidan, en möjlighet vi kanske skulle ha kunnat undvika.

Forshaga hade det mesta av spelet men det mesta av spelet var mellan deras båda mittbackar. Det mesta av bollarna dessa två spelade framåt var långa dundrande kanoner på yta - ett framgångsrecept emellanåt där Kils AIK hade stora problem att stänga till ytorna bakom sig.

Två stora skillnader blev ganska tydliga - Forshaga-spelarna höll sig lugna och kalla medan Kil slet med hjärta och känslor utanpå kroppen. Jag hade blivit besviken annars även om frustrationen kokade redan i första halvlek och skulle kulminera i den andra vilket är en historia längre fram i texten.

Nej, den stora skillnaden var istället att Forshaga spelare med ett betydligt mer genomtänkt anfallsspel när väl bollen naglades fast på offensiv planhalva. Det fanns mönster att se från sidan av planen där Böe har lyckats väl - och jag odiskutabelt inte har gjort det med de våra.

Men chanser skapades. Josef Hallquist bröt fram och i sitt test av sin högerfot sköts bollen över - Philip Granander var påpassligt framme vid två andra-bollar utanför straffområdet men inte han heller träffade ramen. Den som var närmast var August Nilljung - som i år onekligen fått sitt stora genombrott som seniorspelare - kopian på det vackra målet från Sunne var i protokollet men vände då motvinden istället hjälpte målvakten att hinna sträcka ut och rädda den i nättaks-höjd.

Forshaga hade kanske greppet om matchen och kom nära efter att Adam Modén - annars storspelande idag - tappade en boll men Eric Frick agerade burväktare istället för att freda målet.

Ledorden innan match var tämligen okomplicerade och förstärktes i halvtid. Vi behövde spela rakare på överbelastade ytor, tydligare spelvändningar och utmana "rätt" mittback i djupled. 

Kil klev ut laddade och fick en positiv start - men som så många gånger förr var det istället nätvittjande i den andra buren som blev fallet. Detta tillkom på en hörna där ingen nådde högst innan den damp ner vid bortre stolpen för ett nytt enkelt avslut i öppet mål. 

Kils-spelarna reagerade kraftfullt för vad de uppfattade som ojusta medel mot målvakten och där andra såg handboll från läktaren. Vet inte om jag håller med om något. Men att som assisterande domare tämligen ogenerat hånskratta mot Kils-spelare som reagerade tycker jag är fruktansvärt. Vi tillhör alla den där "fotbolls-familjen" även om det inte alltid är påtagligt under match och jag har all förståelse för att Olle Härdelin fullständigt tappade det med gult kort som påföljd. 

Jag är dock tacksam över att Härdelin först lugnade ned sig för att sedan be om att bli utbytt för att undvika ett nytt rött kort, som mot den vansinnigt tunga förlusten mot Strömtorps IK.

Kils AIK forcerade för att kunna skaka liv i matchen - vi spelade inte till oss målchanser men borde fått chansen från straffpunkten. Om inte tre - så i alla fall två gånger. 

Under loppet av en kvart hade vi bud på tre straffsparkar där åtminstone två syntes vara solklara. Om läsaren upplever en känsla av deja vu så är det från ovan nämnda match - och med samma domare. Av sex mer eller mindre "givna" straffar sedda med grumligt objektiva ögon i två nyckelmatcher under säsongen fick vi ingen. Istället fick vi ett rött kort för protest i Strömtorp och gult kort för filmning på Erik Sälgeback vilken såg lika förtvivlad ut som alla andra.

Samma domare gav oss fyra straffsparkar på en halvlek mot avsågade Villastaden vilket annars hade fått mig att tro att det fanns allergi mot obekväma beslut. Fyra straffsparkar i en 14-0-seger men noll av sex motsvarande situationer i viktiga matcher är en vågskål som väger tungt i ena och fjäderlätt i den andra.

Jag är ingen elak person, vill bra nära alla människor väl och inser att fotboll bara är fotboll. Men det är spelarna som tar stryk när domarnivån är oacceptabelt dålig. Precis som jag behöver utvärdera mig själv och se sanningen i vitögat över min räcka av brister som tränare i division 4 hoppas jag att domarkåren gör det samma.

Sakta men säkert har vi förvandlats till ett grinigt fotbollslag som ibland strider mot påhittade väderkvarnar och ibland stukas i mötet  reella orättvisor. De tränar hårt, får ingen ersättning för det och vill ge 100% för den förening de representerar. Det är för dem jag lider när motgångarna staplas på varandra. 

Det skulle krävts straffsparkarna och lite till för att kunna vända - men utan dem föll vi tungt. Josef Hallquist hade en bra nick som målvakten räddade trevligt och Danny Gilbert kom ännu närmare från nära håll - vid den andra buren avlöste chanserna varandra då vi klivit ner på färre försvarare men något mer mål såg aldrig matchen.

Matchen slutade 2-0 och Kils AIK vill gratulera Forshaga IF, med Mathias Eriksson och Peter Böe i spetsen, till ett säkrat kontrakt.

Tabellen efter 22 matcher kommer inte att ljuga - och den säger att Kils AIK bara har två lag bakom sig. Vi har en mindre och yngre trupp i år där vi framför allt har tappat offensiva kraft från fjolåret. Jag vill dock understryka att killarna har gjort det bra under säsongen i ett Kils AIK som under ett klassiskt "mellan-år" har saker på gång för framtiden. Förhoppningsvis får vi visa upp det i division 4 även nästa säsong.

Spolar vi tillbaka bandet till trepoängaren hemma mot Skattkärrs IF i inledande höstmatchen trodde vi nog alla annorlunda. Men nu är vi där - kvalfylld oktober-fotboll. Och om motgångar gör en grupp starkare kommer det inte finnas någon starkare grupp av människor än vi.

Och vi har inget annat val än att omfamna det. Kamrat-gänget Kils AIK ska göra allt för att stanna kvar i den fyra vi inte passar in i.

Skribent: Ola Andrésen
Epost: Adressen Gömd

Kansliets öppettider 

Måndag 09-13
Tisdag   13-18
Onsdag  08-13
Torsdag 09-13

Telefon: 072-450 05 95

Vi säljer Serla toa- och hushållspapper
Toabal 4x6 rullar 170kr
Hushållsbal 2x6 rullar 150kr 

Ingen kontanthantering, använd pg-konto 590168-1

eller Swishnummer 1235 399 217

Märk inbetalningen med "Papper PXX Förnamn Efternamn"

Hemkörning kan ordnas

 

 

 

 

 

 

195x300-banner-stadium

 

Beställning fotbollsutrustning

 

Beställning skademateriel

 

I våra utbildningar samverkar vi med:

 

SISU-idrottsutbildarna-webl

 

 

 

   Toa och Hushåll

Postadress:
Kils AIK FK - Fotboll
Box 61
66522 Kil

Kontakt:
Tel: 0724500595
E-post: This is a mailto link

Se all info