Hoppa till sidans innehåll

Laifklassikern - Ola Olsson

18 JAN 2017 13:19
Vi har kommit fram till den andra delen i vår serie ”Laifklassikern – mitt bästa laifminne”. För minnena denna gång står ingen mindre än Ola Olsson.
  • Uppdaterad: 05 MAR 2017 16:57

Ola Olsson är för alla gamla laifare mest känd som orädd fotbollsmålvakt under både 50- och 60-talet. Han var LAIF trogen under hela karriären trots erbjudanden från division 1 laget Sirius. 1974 lade han fotbollsskorna på hyllan i samband med att han flyttade till Örnsköldsvik. Han är sedan flera år tillbaka i Sollefteå och har bland annat varit engagerad inom skidvärlden. Idag hjälper han till i LAIF när det gäller att knyta nya samarbetspartners på sponsorsidan.

Olas bästa Laifminnen

Ola bjuder på minnen från hela hans karriär i Långsele och börjar inom skidornas värld och med ett minne från hans far:

- I början av 1950 talet arrangerade Långsele AIF  DM på 30 km längdåkning på skidor. Det skulle vara en 3-milsbana utan varvningar. Min far Olle Olsson var tävlingsledare och tillika banläggare.

På den tiden fanns inte skotern som hjälpmedel utan de flesta spår gjordes av skidåkare där de trampade både spår och stavfäste. Olle hade bestämt sig för att lägga en grund i spåret genom att trampa runt med televerkets stora snöskor. Sagt och gjort tog han kompisen Ragnar Forslund med sig och de två gick hela banan armkrok och trampade till ett perfekt underlag.

Första dagen gick de  15 km av banan upp över bergen och kom tillslut ned till Nässe. Dagen efter började de i Nässe igen, gick över Långseleåsen och ner till målet som var förlagt mellan vårt hem och gamla kommunalhuset, som låg efter Källvägen.

Någon dag därefter åkte Olle banan och gjorde själva spåret.  Samtliga tävlande var överens om att det var det absolut det bästa spår de åkt med bra spår och stavfäste.

Naturligtvis skulle åkarna också ha förtäring när de kom i mål. Då var det bullar och varm mjölk som serverades. Mjölken värmde min mamma Märta hemma i köket.  Jag tror att segraren hette Sigvard Jonsson från Rossön.

Skidsektionen i LAIF fortsatte sedan att arrangerade tävlingar och bedrev ungdomsverksamhet fram till 1971. Därefter flyttades verksamheten över till Sollefteå skidklubb som bildades detta år.

Tidiga fotbollsminnen

- Våren 1949 kröp en 6-årig parvel under trästaketet som omgärdade fotbollsplanen i Långsele för att titta på sin första fotbollsmatch. Långsele AIF:s A-lag skulle spela mot Näsåker. Hur matchen slutade kommer jag inte ihåg, men den tände mig för att satsa på fotbollen.  Många timmar tillbringade jag på plan och A-lagsträningarna där jag ofta fick springa och hämta bollar som sköts utanför.

De närmaste 3-4 åren ökades mitt fotbollsintresse och jag fick också börja spela i ett ungdomslag. Jag fastnade snart för målvaktssysslan där jag fortsatte att utvecklas under bland annat A-lagsmålvakten Bosse Östebergs ledning. 

En höjdpunkt som jag kommer ihåg var när jag fick följa med in i A-lagets omklädningsrum och välja ut ett par fotbollsskor ur en låda där gamla snedtrampade skor kasserats. Stolt gick jag ut med ett par förstora skor, men med nya läderdobbar.

DM-spel och missat riksläger

- Våren 1958 blev jag målvakt i LAIF:s pojklag och var bland annat med i kvalmatchen mot Junsele om att få spela DM-slutspel. Matchen spelades som en förmatch på Nipvallen. Vi vann med 2-1.  Tyvärr förlorade vi sedan semifinalen i slutspelet mot IFK Härnösand med 3-0. På den tiden var pojklags-DM en stor sak med kvalspel och slutspel mellan många ångermanlänska lag.

Året därpå blev jag uttagen som målvakt till rikslägret i Malmahed för Ångermanlands trupp som bestod av endast 11 spelare och en ledare. Lägret gick bra för mig så jag blev uttagen till nästa läger där Svenska fotbollsförbundet skulle ta ut grundstommen till pojklandslaget.

Tyvärr gick kallelsen till LAIF:s starke man ”Boll Johan” Johansson som svarade utan min vetskap att jag inte var intresserad då jag skulle vara hemma och spela min premiärmatch i A-laget. Månaden efteråt fick jag reda på vad som hänt men då var det försent.

Kolrester på fotbollsplanen och poker i bussen

- Fotbollsplanen som låg där Textilia är nu omgavs av ett högt trästaket och en halvdålig plan där området framför målet var ordentligt upptrampad. En dag kom någon på idéen att fylla igen den upptrampade ytan med kolrester från ångloken.  Kolresterna var ca 1-1,5 cm stora och vassa vilket gjorde att man som målvakt alltid hade stora skärsår på höfterna.

Det blev under åren många mil med buss runt om i distriktet där vi ofta satt långt bak och spelade kort. Ofta var det poängpoker som gällde.  Vissa av oss tog det så allvarligt att Ale Westin som lagledare och Ernst ”Sotarn” Ferlander som matrialansvarig förbjöd oss att spela till matcherna, då vissa som troligen hade förlorat, spelade mycket sämre fotboll. Under hemresorna blev det däremot spel.

Uppsnurrad av Sten Briis

- Vid invigningen av den nya fotbollsplanen, Faxängen, skull det spelas en match mot Sollefteå GIF:s division 2 lag. Man beslutade att sätta ihop ett lag som bestod av vissa förstärkningar från intilliggande klubbar. Målvakt skulle ”Lillen” Forslund från Forsmo vara så till min besvikelse skulle jag få sitta på bänken.  Jag minns inte vad som hände men två timmar innan matchen fick jag beskedet att jag skulle spela i alla fall.  Minnet från den matchen var när Sollefteås Sten Briis snurrade upp vårt högerförsvar och kom ensam mot mig. Jag rusade ut men han snurrade upp och lurade mig så att bollen enkelt kunde slås i mål. Då kom han fram till mig och klappade mig på huvet och sa lite nedlåtande ”Nästa gång tar du den”. Jag tror jag släppte in fem bollar den matchen.

Heta derbymatcher och Limpan var poppis

- Lokalderbyna duggade tätt under de år jag spelade. Matcherna mot Forsmo, Graninge, Resele, Näsåker var riktigt publikdragande med många härliga dueller.

Jag minns en derbymatch mot Resele då Sten Källman, som var den mest hårdskjutande killen och dessutom var en riktig gnällapa. Han gnällde på spelarna och naturligtvis på domaren som var Klaveret Johansson från Sollefteå. Plötsligt fick Sten en liten törn av en reseleback och skrek rakt ut och la sig ner. Klaveret som var stor och kraftig tyckte att nu fick det vara nog så han lyfte helt sonika upp Sten och bar ut han av plan. Sten var förresten en duktig skytt, men han ville inte nicka. Före varje match smörjde han nämligen in håret med bryllkräm för att frisyren skulle ligga fint.

Den stora ungdomsidolen i Långsele i början på 60 talet var Rolf ”Limpan”Lindström. Limpan hade bil och efter en del träningar fyllda han bilen med unga beundrare och åkte till Marcussons Konditori i Sollefteå och där bjöd hann alla på fika. Inte undra på att han var populär!

Ola gick under åren 1965-68 skola i Uppsala där han under vintern fick träna med divison 1 laget Sirius. Trots anbud valde han, som tidigare nämnt att stanna kvar i LAIF tills hans 1974 lade skorna på hyllan. Kort och gott, en riktig Laifare!

På bilden: Ola Olsson på nedersta raden, trea från vänster. Övriga på bilden (uppe från vänster): Leif Wallgren, Sten Källman, Bertil Rehn, Rolf Lindström, Christer Sjödin, Ale Westin (lagledare). Nere från vänster: Torsten Pettersson, Per-Gunnar Qvist, Ola Olsson, Kjell Westlin, Thore Westlin, Sten Eriksson

Skribent: Jens Berglund
Epost: Adressen Gömd

Ica Långsele logga

Statkraft%20Logo%20-_tcm9-3925

textilia_webb

logo_150_haglof-ab

Lan_logo_RGB

tempo_låg

Mio Långsele

sca_webb_liten

Gardencenterskylt

bergsgolv_webb

 

Postadress:
Långsele AIF - Fotboll
Idrottsvägen 3
88230 Långsele

Kontakt:
Tel: 062021563
Fax: 062021563
E-post: This is a mailto link

Se all info