Hoppa till sidans innehåll
Per Holmén

Per Holméns Reflektioner


Det har nu gått 29 år sedan jag (Per Holmén) började träna Karate-Do. Under dessa år har jag naturligtvis förändrats både fysiskt och mentalt. I vissa fall har jag själv blivit medveten om förändringarna och i andra fall så har jag fått dessa påpekade för mig. Hur som helst så har det också skett en del förändringar vad det gäller Karate tekniker och Kata under denna period. Förändringar som till en liten del har varit av teknisk karaktär, och som till en stor del förändrat mitt tankesätt. Som ett exempel på detta blev jag lärd att alla Karate rörelser följer en rak linje. Vi praktiserade teknikerna med utgångspunkt från denna tanke, men sanningen visade sig vara raka motsatsen. Karate rörelser följer aldrig en rak linje. Vissa rörelser är cirkulära, andra utförs uppifrån och ner, en del utförs diagonalt eller horisontellt o.s.v. Blockeringarna har förändrats och momenten i utförandet av Kata, från början till slut, har blivit mer varierande och flytande.

Eftersom förändringarna är många och grundläggande, så finns det många frågor man måste söka svaren på. Frågor som: Tänkte gårdagens utövare på den grundläggande träningen som en väg som skulle leda till ett realistiskt utövande? Visste de om att de genom träning kunde klargöra sambandet mellan kropp och själ? Visste de vilken betydelse relationen mellan det egna sinnet och motståndarens sinne har? Sökte de också efter människans inre hemligheter?

Gichin Funakoshis, den moderna Karate-Do´s faders, höga ideal var att avancera ifrån Jutsu, teknik, till Do, en väg. Åter igen väcks här frågor som: Vad betyder det att utifrån tekniken hitta vägen? Med vilken typ av träning kan man uppnå detta ideal? Med Karate-Jutsu eller Karate-Do? Här måste man först ta reda på skillnaden mellan dessa båda. Karate-Jutsu måste bli betraktad som en kampkonst för slagskämpar och, detta är viktigt att poängtera, det är inte målet med Karate-Do.

Den som vill följa Karate-Do´s sanna väg, måste söka efter att bli ett med motståndaren, och inte endast samexistera med denna. Man måste bli som en och samma enhet. Man måste sträva efter att komma inuti motståndaren kropp, för att kunna känna hans intuition. Det är inte frågan om att slåss för att vinna. När man praktiserar Karate-Do så är det viktigt att man blir ett med sin partner, och att man rör sig tillsammans (ungefär som varandras spegelbild), och att man även gör framstegen tillsammans. Allting kommer att förändras i samma stund som man har ändrat sättet att tänka på. Betoningen ligger nu på utvecklandet av samspelet mellan kropp och sinne. För de av oss som tränat karate i många år, har träningen resulterat i att våra kroppar och muskler blivit hårda, och kraften spridit sig till olika delar av vår kropp (vilket ibland kunde ge ganska så negativa effekter). Det koncept vi idag använder oss av är att kroppen ska vara avslappnad, anpassningsbar och stark, och kraften ska fokuseras i en punkt. Vidare måste sinnet vara klart (utan störande tankar), och alla rörelser ska utföras på ett naturligt sätt. Utan ett rent och klart sinne kan inte kroppen bli fri och anpassningsbar och handla intuitivt. Karate har hos människor i allmänhet blivit identifierad som en art för slagskämpar, vilket karate givetvis inte är. Karate är en kampkonst för självförsvar och utvecklandet av jaget (sinnet, själen), men för att kunna tillägna sig alla fördelar som denna kampkonst har så måste utövaren av karate vara fri från alla egoistiska känslor.

Gichin Funakoshi var en förespråkare av den spirituella sidan av Karate-Do. Han lade en större tonvikt på utvecklandet av sinnet än på fighting. Dessutom levde han som han lärde. Vi, som utövar strikt karate som en art för självförsvar, måste göra allt som står i vår makt att klargöra den spirituella sidan av Karate-Do så att den till fullo förstås. I sin missförstådda strävan kommer nybörjaren att ge allt av sig själv i träningen, för att lära sig att slåss, med tron att det inte existerar några kompromisser. För honom är det endast frågan om svart eller vitt, liv eller död. Om man betraktar saken på det här sättet så måste nybörjaren, vid en konfrontation, antingen döda sin motståndare eller själv bli dödad. Att döda med ett slag, eller att alltid gå segrande ifrån en match eller fight, är sådana saker som endast en nybörjare kan tro på. Att aldrig ha förlorat en fight betyder inte att man alltid har vunnit. Det är först då, när man väl har förstått detta, som man kan avancera ifrån nybörjarstadiet till nästa steg. Kärnan i arten Karate-Do är att agera på ett sätt som gör att man rör sig och agerar ungefär som en spegelbild av sin motståndares, partners, aktioner. Detta är det ultimata med Karate-Do.

Medan barnet utvecklas fysiskt och mentalt, kommer det i kontakt med många olika typer av människor. De första personer ett nyfött barn kommer i kontakt med är sina föräldrar och syskon. Under uppväxttiden så får det vänner, lärare i skolan, läser kanske böcker om historiska personer osv. Alla dessa faktorer gör att barnet börjar forma sina egna idéer om det samhälle det lever i. Eftersom ingen människa kan existera på egen hand, så kommer barnet att lära sig betydelsen och det nödvändiga i att ha fungerande relationer. Allt detta är i högsta grad relevant i Karate-Do´s träning och utövande. De är verkliga vägar, i realiteten, för att fullfölja utvecklingen av jaget (sinnet, själen) i människan. Om du t.ex. har en partner som är elak och fast besluten att skada dig, vilket skulle vara olycksamt för dig, är det av största vikt att du först känner dig själv innan du kan känna din motståndare, och att du förstår relationen mellan er två. Det vi själva sänder ut reflekteras nästan alltid tillbaka till oss.

Medkänsla, ödmjukhet och omsorg om andra är ord som vanligen används. Men att sätta dem i handling är betydligt svårare. Det är viktigt att man tar den andra personens position under övervägande, innan man tar initiativet. Man måste förstå den andra personen till fullo. För att kunna förstå sin motståndares position måste man bli ett med honom. Då som först, när man har lyckats med detta, kommer ord som vinst och förlust att sakna mening för dig. Detta är den sanna vägen av Karate-Do, att kunna samexistera med motståndaren. När detta är fulländat kommer man att förstå varför människor är gjorda för att samarbeta med varandra. Slutligen kommer man att ha bildat en egen uppfattning om detta samspel. Utövandet kommer aldrig att kunna bli komplett om inte ditt sinne kan förmås att förstå detta. Här kan det vara på sin plats med en kritisk fråga: Om man istället för att motsätta sig motståndarens rörelse, rör sig med denna på ett naturligt sätt, vad skulle då hända? Man skulle då finna att motståndaren och du har blivit ett, och när han rör sig för attackera, så kommer din kropp att röra sig naturligt för att avlägsna attacken. När man är kapabel till detta så kommer man att upptäcka en helt ny värld, en som man inte har trott existerar. För när man är ett med sin motståndare och rör sig naturligt med honom utan motsättningar, så finns det inget som heter den första attacken. Meningen med Karate-Do Ni Sente Nashi, det finns ingen första attack i Karate-Do, kan inte förstås förrän man har uppnått denna nivå.

Genom att vara artig mot varandra så kommer man att få en ödmjukare attityd till sin motståndare när man tränar tillsammans, och man kommer att bli denna tacksam. Utan denna attityd så kan det inte bli fråga om någon träning i egentlig mening. Om du t.ex. med avsikt försöker att slå din motståndare medvetslös, så kan du inte uppnå detta tillstånd. I riktig träning, utövande och tillämpning av Karate-Do, så får det inte existera några emotionella känslor som ilska, hat, eller rädsla.

Det är viktigt att känna till att man inte kan vara ovänner, försöka skada varandra eller motsätta sig sin motståndare. När man har uppnått denna insikt, så kommer man att bli ett med sin motståndare, och man kommer att kunna röra sig naturligt i linje med motståndarens rörelser. Detta kommer sen att bli den fysiska och spirituella meningen med att utöva Karate-Do. Men detta tillstånd kan endast uppnås genom hård och energisk träning. När man börjar träna Karate-Do, och sin kropp, så leder det i förlängningen till att ens spirit tränas upp, och till slut kommer man till insikt att kropp och själ är ett. Det är först då man utövar kampformen Karate-Do på ett sant sätt. Skillnaden mellan att träna och utöva Karate-Do är viktigt att känna till.

På 1700-talet skrev Rinzai-Zen munken Bunan en dikt som lyder: ”Om du uppnår ett tillstånd som om du vore död, fast du fortfarande lever, så är de handlingar som du då utför som bäst.” Jag hoppas att du ska förstå detta i sin helhet och omsätta det i praktiken. Trots all vetenskap av idag, om hur sinnet fungerar och verkar, är det mycket hemlighetsfullt för flertalet människor. Att kunna utveckla sinnet till en hög nivå, och vidga och självförverkliga sig själv, är den effekt som man uppnår genom hängivet praktiserande av Karate-Do. Man måste träna kropp och sinne tillsammans, annars saknar det en verklig mening och blir endast en fysisk aktivitet. Sträva efter att rena sinnet från de vardagliga prövningarna. Man måste tvätta bort smutsen från sinnet för att kunna komma i spirituell kontakt med andra personer. Att veta vad som är relevant för dig, i ditt vardagliga liv, är ett sant utövande av Karate-Do. När man kommer i fysisk kontakt med andra, så kommer man automatiskt i spirituell kontakt med dessa. I det dagliga livet kommer du att veta hur dina relationer med andra är, hur vissa influerar dig och hur ni utbyter idéer. Som budoutövare måste man vara ödmjuk och öppen, och alltid se till att människor i ens närhet mår bra, är lyckliga och välmående. Ord är lätta att säga, men att omsätta dem i praktiken är betydligt svårare. Om man har en idé, måste man gripa tillfället och försöka förverkliga den omedelbart. Om man inte kan agera så känner man inte till Karate-Do´s väg och natur tillräckligt, och man har då troligtvis fortfarande någon svag punkt.

Det är svårt att beskriva hur naturen fungerar med några få ord. Solen, månen och stjärnorna är en del av naturen, precis som människan, och existensen i sig själv och alltings rörelser. Blommor blommar på våren och löv faller på hösten, det är naturliga fenomen. Precis som en människas födelse, uppväxt och död. Jord, vatten, eld, vind, snö och regn är en del av naturen, från vilken vi har mycket att lära. Men oavsett hur mycket vi än upptäcker och lär oss om naturen, så har vi ändå inte den minsta chans att besegra den.

 

Attityd

Som ett första steg att kasta bort ditt ego, ska du lyssna på dina instruktörer och öva flitigt efter deras instruktioner. Du ska inte tänka på detta som att du lyder dem blint. För samtidigt som du kommer att göra framsteg, kommer du att börja tänka och ifrågasätta hur vissa saker utförs. Men att tänka och ifrågasätta är träning det också. När du påbörjar träningen måste du inta en attityd som gör att du accepterar de instruktioner du får, helhjärtat, och alltid göra ditt bästa. På den här punkten får du inte oroa dig över din kropp, ifall den är spänd eller avslappnad. Du får heller inte oroa dig över hur du ska överleva träningspasset, och därigenom hålla igen för att orka tiden ut. Det bästa är att du agerar naturligt, och koncentrerar dig på hur du ska få teknikerna att bli så explosiva, snabba och kraftfulla som möjligt. På så sätt kommer du att förstå att den mest effektiva tekniken (oavsett om den är offensiv eller defensiv) kommer när du är naturlig och avslappnad. Tid att ifrågasätta och uttrycka din egen åsikt kommer senare, först efter det att tekniken har blivit bemästrad.

 

Uppvärmning

Den stora skillnaden mellan karate av idag och igår ser du redan i momenten i uppvärmningen. Uppvärmning är viktig och måste utövas med ett koncentrerat sinne. Meningen är att kroppen ska bli varm, mjuk och smidig, eftersom kroppen, av naturen, är mjuk och flexibel. Det är först när döden har inträffat som kroppen blir stel och fixerad. Uppvärmningen har tre funktioner: fokusering (koncentration), skadeförebyggande och prestationshöjande.

Bland de uppvärmningsövningar som är populära idag finns det många som endast bygger upp muskler, endast stretchar eller töjer ben och armar på ett för kroppen och sinnet onaturligt sätt. Dessa bör undvikas. Meningen med övningarna är att bibehålla och förbättra hälsan, föryngra och bevattna kropp och själ, samt eliminera all stress, så att du som utför övningarna kan koncentrera hela din kropp och själ i dessa. Så länge övningarna mjukgör muskler, leder, senor och andra delar av kroppen så är de bra, och kan användas efter eget välbefinnande. Om du nyligen börjat träna, så leder dessa uppvärmningsövningar troligtvis till en del träningsvärk. Det är viktigt att du som nybörjare känner efter hur mycket du kan ta i och anstränga dig, så att du börjar på rätt nivå och därefter sakta men säkert börja öka dina ansträngningar. Glöm inte att ett koncentrerat sinne ger bästa effekten. Så redan vid uppvärmningen måste du vara koncentrerad och förbereda dig för träning.

 

Grunder

I våra fysiska rörelser finns det vissa som är naturliga och andra som inte är det. Genom övning kan man lära sig skillnaden mellan dessa två och därmed lära sig att göra onaturliga rörelser mera naturliga. Du kan också lära dig om den kraft som du besitter, kraften som naturen har fyllt dig med, och hur du kan använda dig av den. Människan har en otroligt mycket större potentiell kraft än vi känner till. Denna häpnadsväckande kraft och uthållighet kan verka stressande under tiden du använder dig av den. Den får dig att glömma bort tid och rymd, det känns ungefär som om du rör dig i dimma. Som en eld eller flod påverkar den sinnet. Du är inte medveten om vad du gör eller var du befinner dig, utan du gör bara det du ska. Detta tillstånd kallas för Mushin (tomhet) och beskrivs ofta som övermänskligt. Men finns det verkligen ett övermänskligt tillstånd? Oftast är det så att när någon utför något häpnadsväckande så är den personen inte själv är medveten om att han/hon besitter sådana enorma kraftresurser. Min uppfattning är att en sådan kraft är en gåva ifrån naturen, och kan frambringas av alla som tränar uppriktigt och hängivet. Traditionellt sett så finns det tre olika sätt att praktisera karate: Kihon (grundtekniker), Kata (förutbestämd rörelseform) och Kumite (sparring, fighting).

 

Hachiji-dachi (naturlig ställning)

Precis som namnet antyder är denna ställning den mest naturliga av alla karate ställningar. Den kallas också för Shizen-Tai, vilket betyder naturlig position. Man kan därför betrakta alla andra ställningarna som olika variationer av Hachiji-Dachi. När man intar denna ställning ska man sträva efter att vara i harmoni med naturen och universum. Avståndet mellan hälarna ska vara höftbrett, fötterna ska peka lätt utåt ca 45 grader (framåt, utåt). Man ska ha en lätt anspänning i magen och benen och axlarna ska vara avslappnade. Detta för att din kropp ska kunna agera fritt och snabbt. Sinnet måste man hålla kallt och lugnt. Tanken måste vara snabb och alert, samtidigt som man registrerar och är medveten om allting som händer runtomkring sig. Detta gäller för alla ställningar och positioner.

 

Uppdaterad: 08 JUN 2016 01:20 Skribent: Per Holmén

O-Sensei-Kase

Postadress:
Linköpings Shotokan KK - Karate
c/o Thomas Gotenstam, Skogstorpsvägen 13
59072 Ljungsbro

Besöksadress:
Linköpings Sporthall B-salen, Snickaregatan 35
58243 Linköping

Kontakt:
Tel: +46733809292
E-post: This is a mailto link

Se all info