Hoppa till sidans innehåll

FEIF Youth Cup 2018 - Amelies dagbok

03 JAN 2019 16:39
Amelie Segerströms dagbok från FEIF Youth cup 2018, 28/7-4/8 på Axevalla.
  • Uppdaterad: 03 JAN 2019 16:39

FEIF youth cup 2018

FEIF Youth Cup, FYC, är världens största återkommande event för islandshästungdomar. FYC arrangeras sedan starten 1995 vartannat år i något av FEIFs medlemsländer.

Feifs ledord är ”bringing people together in their passion for the icelandichorse”. Det är även ett rättesnöre vad gäller FYC. På FYC läggs stort fokus på sportslighet, teamwork, att förbättra sina ridkunskaper men även på vänskap och samarbete över nationsgränserna.

Dag 1

Vi kom fram till Axvall i Skara fyra på morgonen och lastade bara snabbt av hästen och efter de åkte jag och Svenska lagledaren till Axevalla Folkhögskola där alla sov. Jag hade turen att dela rum med två danska tjejer som jag blev väldigt bra vän med. De var de jag tyckte var bäst med hela cupen. Jag har lärt känna så många nya människor från flera olika länder och de är helt fantastiskt! Under frukosten fick jag träffa mitt internationella lag, alltså de lag jag tränade och tävlade med. Vi lärde snabbt känna varandra och skrattade väldigt mycket tillsammans.

Vår första träning på lägret var Tölt-ridning med Sirpa Brumpton. De gick faktiskt inte alls bra. Men de var väldigt lärorikt att försöka hitta hjälpmedel för hur man ska lösa situationerna när de går som sämst. Vi tränade mycket på sitsen och händernas position och inverkan.

Dagens andra träning var trail vilken jag från början var väldigt skeptiskt till. Jag förstod inte alls poängen till en början. Men när jag väl testade insåg jag att de faktiskt var ganska kul. De var mycket svårare än jag trodde och jag fick öva på  kommunikationen mellan mig och min häst. 

Så de var en väldigt lärorik dag och jag var verkligen helt slut den kvällen! När vi kom tillbaks till skolan efter alla träningar åt vi middag tillsammans med Svenska laget och sedan hade vi contry-evening vilket innebär att varje land bjuder på landets specialiteter som t. ex godis eller någon maträtt och sedan leker vi lekar som är typiskt för just de landet. De var väldigt roligt!

 

Dag 2

Dagen började med Tölt in harmony vilket jag hade sett fram emot att testa. När vi kom in i ridhusen hade tränaren satt på någon form av avslappnande musik och de var vita linjer lite överallt. Fleygur kändes mycket bättre och träningen gick över förväntan. Tränaren var imponerad över hur harmoniskt och bra han gick samt hur positiv Fleygur är som häst. Vi tränade på att få hästarna lösgjorda i skritt och tölt och efter de fick vi prova att följa linjerna. Tölt in harmony är verkligen något jag uppmanar er alla att prova. De är så bra träning att få hästarna mjuka och följsamma och de är dessutom väldigt roligt!

 

Vår nästa träning var flagglopp med Reynir vilken helt klart var den roligaste träningen av dem alla. Vi skulle ta upp en flagga ur en hink och sätta ner den i en annan på en distans på ca 50 meter. Min första tanke var, hur svårt kan de vara? Men de var sjukt svårt då jag är en riktig tävlingsmänniska och helst gör allt så fort de går. Men de var så kul att bara släppa loss och skratta. De var på Feif jag verkligen förstod hur viktigt de är att gör roliga och lite halvgalna saker med sin häst också. Allt behöver inte vara på blodigt allvar och man måste inte topprestera hela tiden. De viktigaste är att ha roligt med sin häst. Om de är något vi hade på Feif Youth Cup så är de just roligt! De är en fantastisk chans för ungdomar att utvecklas med sina hästar och hitta gemenskap med så många andra som också älskar islandshästar.

 

De sista vi gjorde under dagen var att rida på ovalbanan för Vigdís. Vi tränade på att rida igenom program och finslipa på detaljerna. Vi jobbade mycket på att han skulle slappna av i sin överlinje och hittade olika knep för att få honom dit vi ville. De var en väldigt nyttig träning!

 

Dag 3

Under tredje dagen fick vi välja vilka träningar vi ville rida och jag valde att rida tölt in harmony och att rida en gång till för Vigdís. Båda träningarna gick ganska bra och jag kände att jag började hitta fler knappar på Fleygur och vi började jobba mer som ett team. Den träningen för Vigdís är nog en av mina bästa träningar någonsin. Han var så himla fin och de kändes som de vi gjorde dagen innan verkligen gav resultat. De var en superrolig dag och jag var så laddad för att få börja tävla, tävlingsmänniska som jag är… :)

 

Dag 4

Under onsdagen skulle alla hästar vila och vi skulle iväg på olika aktiviteter. Vår första aktivitet var borta på en stor hästgård där de jobbade otroligt mycket med hästarna från marken. Dem visade upp olika trick som de hade lärt hästarna och sen red dem utan träns vilket var väldigt coolt. De var väldigt inspirerande att se hur mycket man egentligen kan göra med sin häst och att de krävs så små medel för att komma dit. De krävs såklart år av träning för att komma dit men de är något jag börjat lite med efter Feif. Jag har till exempel lärt honom att buga. Efter den inspirerande clinicen gick vi till en sjö i närheten och badade och åt lunch och efter de åkte vi äntligen till stallet. Fleygur var sinnessjukt pigg och i princip studsade ur boxen när vi skulle gå till hagen. För Fleygur funkar de inte riktigt att stå en hel dag på box utan att få gå på sina dagliga promenader eller få vara ute i hagen. Han är lite som ett sto, envis och vill ha de på sitt sätt annars kan han bli extremt tjurig och ganska jobbig. Han skulle aldrig var elak utan han blir bara grinig när han inte får som han vill.

 

När jag hade släppt ut honom i hagen var de dags för nästa clinic som var i ridhuset på stallområdet. Den var lite annorlund jämfört med den vi hade på förmiddagen och föll inte riktigt mig i smaken. Den handlade om hur man ska hantera hästarna från marken men jag tyckte att på de sättet han hanterade hästarna inte direkt är svaret om du vill ha en lugn och samarbetsvillig häst.

 

Efter clinicen var de dags att ta in hästarna från hagen och de är en historia för sig. Fleygur som alltid är så cool och snäll att hantera exploderade och stegrade och typ flög upp i luften. Han hade så mycket överskottsenergi satt han inte visste vart han skulle ta vägen. Han var inte elak på något sätt utan bara så himla glad och sprallig. Men jag blev lite lätt nervös då vi skulle rida tölt in harmony dagen efter och med den energin och ett vanligt tränsbett lär de inte bli så harmoniskt direkt. Men jag lyckades få in honom från hagen och efter de gick alla lag och åt tacos i travrestaurangen. De var en härlig kväll och man kunde känna nervositeten i lokalen över morgondagens tävlingar.

 

Dag 5

Tävlingsdags. Äntligen! Om de är något jag älskar så är de att tävla. Jag var så laddad men ändå lugn. Jag är noga med att följa mina rutiner när jag tävlar och alla som känner mig vet hur noga jag är med just tider. Jag gör alltid upp ett tidsschema som jag följer till punkt och pricka då jag lätt flippar ur när tiden blir för tajt. Allt kändes bra när jag gjorde i ordning Fleygur. Han såg ut att vara på hugget men de brukar oftast bara vara bra. Men när vi kom ut på framridningen stötte vi på problem. Han var galet het och jag hade ingen kontroll. Jag kände hur stressen började komma. Jag skulle snart starta och de kändes rent ut sagt förjävligt. Jag var så nära att bara ge upp. Skita i att rida och bara deppa ihop. Men jag är inte sån, jag tänker inte kasta in handduken. Så vi gick in i ridhuset och red vårt program vilken inte gick så bra men vi gjorde de ändå. Vi gav inte upp. Vi slutade på 6,07 och en 11:e plats vilket där och då kändes jävligt surt men i efterhand är jag faktiskt stolt över mig själv att jag gjorde de.

 

Efter den uttagningen var jag väldigt besviken. Både på min insats men även lite på Fleygur. Jag vet att man inte ska skylla på hästen men vissa dagar är han bara så himla svårt. Efter starten var jag som sagt väldigt ledsen och upprörd och då kom bästa Jannike och drog ut mig ur stallet och sen hittade vi på något annat så att jag kom på andra tankar. De var så skönt! Hon hjälpte mig att ladda om och ta nya tag. “Sometimes you win, sometimes you learn”

 

Dag 6

Nu var de dags att starta i T3 och V2. Jag var betydligt mer nervös nu och kände att jag måste prestera bättre än gårdagen. Jannike hjälpte mig vid uppvärmningen och gav både mig och Fleygur mer självförtroende. När jag red in på banan var de bara roligt. Han kändes fin och med mig. De blev en liten kommunikationsmiss i ökade tölten då han blev lite taggad när alla började applådera men de tar jag helt på mig. Han gjorde verkligen sitt bästa och vi slutade med poängen 6,07 i T3 och fick vår första 7:a för ökad tölt. Jag kunde inte vara annat en nöjd med honom.

 

Jannike hjälpte mig även inför starten i V2 och han kändes nu ännu finare. Han var så fin mellan hjälperna och lätt i handen. De var som att sitta på en dröm. De var så kul att rida inne på banan och de gick som en dans. Vi slutade på 6,27 och fick flera 7:or för ökad tölt och trav. De enda som gick mindre bra var skritten där vi fick runt 5 men jag var så nöjd med honom! Vårt samarbete var så fint och vi jobbade som ett team och jag vill verkligen tacka Jannike för de! Utan henne vet jag faktiskt inte hur de hade gått.

 

Dag 7

Sista tävlingsdagen. Nu var jag riktigt taggad. Jag kände att jag ville ge mer, prestera bättre. De är nog ett av mina största problem men även en av mina styrkor. Jag blir aldrig nöjd och strävar alltid efter en förbättring. Jag vill alltid förbättras och utvecklas och nöjer mig inte med att “de var bra”, de ska bli perfekt. Ibland drar de ner mig men de hjälper mig också att sätta nya mål och hitta drivkraften framåt.

 

Första starten var T3 A-final. Gissa om jag var taggad? Jannike hjälpte mig och han kändes väldigt fin. När jag kom in på banan kände jag att han kanske var lite för taggad. Vi var 8 hästar inne på banan och jag gick in stenhårt för att vinna och laddade nog upp både mig och Fleygur lite väl mycket vilket resulterade en hel del missar. Korta tölten blev lite för spänd då vi lite tappade kommunikationen och när man inte har så bra kontakt funkar de verkligen inte att rida steglängdsökningar. Han ökade väldigt fint men de här med att sakta ner var ett lite större problem men de gick ändå helt okej. När de var dags för ökad tölt kändes de så bra till en början. Problemet var bara att de gick fortare och fortare och fortare tills de blev galopp. Vi löste dock de problemet relativt snabbt. Vi slutade på 4:e plats med poängen 6,03 och är usel känsla men den här gången var de faktiskt bara mitt fel.

 

 

Efter den finalen var jag fruktansvärt arg på mig själv och kände att jag verkligen behövde ladda om inför nästa final. Jag lyckades med hjälp av Jannike vända all negativ energi och gick in på banan igen och red järnet. De kändes så mycket bättre och nu var vi ett team igen. Vi kämpade tillsammans. De var så kul och allt kändes bara så bra. Vi tog brons och slutade på poängen 6,30 men en betydligt bättre känsla.

 

De sista som hände den dagen var avslutningscermonin och dem sista prisen skulle delas ut. De var både sorgligt men samtidigt lite skönt att för sista gången gå in på banan. De är en otroligt mäktig känsla att gå in på banan med 80 andra ungdomar, lagledare och teamledare. Vårt internationella lag tog en fjärdeplats och jag är så stolt över alla i mitt lag. Vi kämpade tillsammans och stöttade varandra i med och motgångar hela veckan. Inte nog med de så vann jag Eva Maria Gerlach Award 2018 - For being the most versatile riders. Den känslan! Jag säger bara wow! En av dem fem bästa av 80 ungdomar från 15 nationer.

Slutligen

Under den här veckan har jag lärt mig så mycket mer än att bara rida. Jag har hittat vänner för livet och insett hur fantastisk de är att vårt gemensam intresse för islandshästar för människor samman på ett så fint sätt. Veckan i Axvall är den bästa i mitt liv. Jag hade så otroligt kul och jag uppmanar alla ungdomar att söka till nästa Feif Youth Cup. De är en chans att träffa fantastiska människor, rida för sjukt duktiga tränare och på så sätt komma sin häst närmre. För om de är något jag har lärt mig är de att framgångar kommer när du hittar glädjen tillsammans med din häst.

 /Amelie Segerström

Skribent: MöRS

 

Postadress:
Mökkur Ryttarsällskap - Islandshäst
Åsa Karlberg, Fastlagsvägen 43
12647 Hägersten

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Vi gratulerar 2018 års klubbmästare

 Ungdom: Amelie Segerström / Fleygur frá Skeiðvöllum

Vuxen: Catharina Lindwall / Oddur från Tofta

 Klubbmästare 2018