Hoppa till sidans innehåll

Resenärernas reflektioner

08 FEB 2010 22:30
Vi har läst Mickes rapport från MarciaLonga. Här kommer några kommentarer från övriga resenärer, Malin och Eva. Vi fyller på allteftersom det kommer in till redaktionen.
  • Skapad: 08 FEB 2010 22:30

Jag som trodde det var semester jag var på, men jag börjar tvivla nu när man till och med får extrarbete i form av läxa efteråt… Men jag ska väl vara lydig och dela med mig av några härliga, skrattretande och högst märkliga ögonblick ifrån resan. Här kommer Malins lista:

Plats 5: Inälvssoppan

Efter varje middag så fick vi kryssa i på menyn vad vi ville ha till förrätt och varmrätt till dagen efter. Ibland var den inte helt lätt att förstå, utan man fick chansa ibland. Linus och Ludvig gjorde nog just det… chansade för att sedan kunna gå ifrån middagen. Det fick de sota för dagen efter; de fick nämligen in varsin tallrik med komage (om man ska lyssna på alla spekulationer kring bordet): i magsaft. Linus tyckte sig tom se tarmluddet i den där soppan och menade att det smakade som han ”tror att tarm smakar.”

Besvikna killar

 

Plats 4: Skidorna som Gud glömde

Efter att vi hade hyrt alla skidor så ställde alla sin utrustning utanför sportaffären för att vänta på att chaufförerna skulle hämta bilarna på parkeringen. För att slippa släpa upp allting väntade vi där med allas grejer (inklusive chaufförernas). Sedan kom bilarna och alla packade in sin utrustning, Sedan var det säkert en halvtimmes bilfärd till backarna. Väl där börjar vi packa ur och till slut inser Micke att hans skidor inte är med i lasten. De står kvar utanför sportaffären!! Han trodde såklart att någon annan packat in dem i bilen eftersom att de stod bland alla andras. Men nej, alla tänkte på sig själva och kollade inte om någonting låg kvar. Som tur var löste det sig så att personalen i skiduthyrningen hittade skidorna utanför och kunde ta in dem igen, och Micke kunde gå och hyra nya på skidorten istället. Puh! 

 

Plats 3: Vad gör hon?!

Under loppet såg jag något MYCKET märkligt! Jag tror det kan ha varit under den 15:e kilometern. Jag lunkade fram i spåret precis som alla andra i hopp om att fältet snart skulle spricka upp så att man kunde åka i sitt eget tempo. Det kan ha lutat lite nedåt, men det var så nära platt det kunde komma. Vi passerade en väg och sedan kom vi fram till en öppen raka, med några få små träd på höger sida. Helt plötsligt såg jag en dam/tant sett bakom mig som vek av ur spåret åt höger ner mot den lilla lilla dungen med träd. Hon stod i fartställning med böjda knän med en liten tendens till att försöka ploga. Jag tittade bak och hann tänka: Vad håller hon på med?!” innan hon brakade in i dungen. Såg inte så illa ut så hon klarade sig nog bra, men det såg så himla roligt ut! Som att hon hade siktat in sig på dungen och inte alls hade någon tanke på att försöka förhindra förloppet. Haha!

 

Plats 2: ”Om du skulle ramla nerför stupet så är det i alla fall mjukt med snö.”

Jag delade rum med Lisbeth, Eva och Anne. Framför allt Lisbeth var väldigt orolig över hur nedförsbackarna skulle se ut under loppet. Två dagar innan loppet gick vi och kollade på backen som ledde banan in i byn Moena där vi bodde. Det var en lång backe som gick bredvid någonting som man faktiskt skulle kunna kalla ett stup (åtminstone en rejäl brant!) Backen slutade sedan i en U-kurva innan banan fortsatte över en bro och sedan in i byn. När man stod nere och tittade upp på backen såg den faktiskt riktigt läskig ut. Det var bara några buskar som gränsade till ”stupet.”

Dagen efter när vi satt på hotellet så kommer Lisbeths man Bengt in på vårt rum. Lisbeth är fortfarande orolig över hur hon ska klara backen. Då försöker Bengt lugna och säger: ”Men om du skulle ramla nedför stupet så är det i alla fall mjukt med snö.” Jag skrattade som tusan åt det där – jag tror inte Lisbeth blev så speciellt mycket lugnare av den kommentaren!

Så hur gick det nu för Lisbeth i backen? Jo, hon tog av sig skidorna och gick ner (som många andra faktiskt) och jag tror inte hon förlorade så speciellt mycket tid på det.

 

Plats 1: Skämtet som höll i sig hela resan

Jag vet inte riktigt om alla hade det klart för sig, men den egentliga anledningen till att vi åkte Marcialonga var ju att ”seeda” upp oss till Engelbrektsloppet nästa år! Eller hur alla Oxvretare? Italien kan ju inte vara någonting jämfört med det. Micke har redan börjat planera inför den resan och alla är otroligt förväntansfulla… Engelbrektsloppet 2011, here we come!

 

Slutligen vill jag bara tillägg att om ni vill uppleva skidåkning – åk till Alperna!

 

// Malin

__________________________________________________________________________

En fantastisk resa som vi helt och hållet kan tacka Micke för! Det var hans initiativ, och det var han som bokade flyg, hotell, hyrbil och anmälde oss alla till loppet. Allt flöt fantastiskt fint hela tiden.

Hotellet var mycket fint, och lite lyxigt att kunna gå över bron på morgonen, sätta på sig skidorna i tävlingsspåret och staka bort till starten ca 1½km bort! Vi åt fina fyrarättersmiddagar, ibland hade vi lite svårt att tyda vad vi valde till dagen efter och soppan med komage var väl ett litet bottennapp för några av oss, men i stort sett njöt vi av middagarna. Att sedan Micke släpat på 1kg havregryn i handbagaget till söndagsfruktosten var en höjdare. Vi fick rädda grytan från sugna norrmän men de tog gladeligen resterna som vi erbjöd när vi var färdiga!

Lördagen gick som sagt i nummerlappar och vallningens tecken, se några stilstudier nedan. Det var tema med variationer och man kunde ju inte lyssna på alla på en gång, så jag valde Görans linje med basklister under fästvallan.

MickeGöran och Peter

                          Alternativ stil - Bengt

Min egen ambition inför Light-loppet på 45km var att ta mig i mål, jag tog det lugnt i början när det gick uppför, kanske lite för lugnt eftersom jag inte var helt trött i mål eller fick träningsvärk. Som Micke beskrev var det till större delen konstsnö och i några branta uppförsbackar och genom en by trampade vi i 30cm djupt strösocker, just där var det inte så kul men skam den som ger sig. Det hade varit mycket prat om några nerförsbackar, vi hade inspekterat backen i Moena som var smal, brant och slutade i en U-sväng på en bro. Dessutom visade den sig vara mycket isig som alla övriga nerförsbackar. Jag klarade dock alla backarna, om de inte varit så isiga hade de varit riktigt roliga. Fästet var jättebra hela tiden, jag hade väl inte lyckats helt med balansen fäste och glid, har aldrig stakat så mycket som de sista tre milen. Men roligt var det och i mål kom jag!

Tyvärr är jag ingen slalomåkare och vågade inte följa med gänget upp till Canazei på måndagen. Ann, Lisbeth och jag tog bussen till Cavalese och strosade runt istället. Jag tittade upp mot bergen ibland och var avundsjuk, med rätta visade det sig när gänget kom tillbaka helt lyriska efter dagens äventyr.

Kort sagt: en mycket lyckad resa, roligt lopp, härlig stämning i den blandade gruppen. Vi ser fram emot nästa, Norberg eller kanske något annat resmål? 

// Eva

 

Skribent: Eva

Postadress:
Oxvretens SK - Skidor
Box 16
15521 Nykvarn

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info