Hoppa till sidans innehåll

Gotlands Idrottsförbund är Riksidrottsförbundets regionala organisation på Gotland. Vårt uppdrag är att stödja, företräda och leda distriktets idrott.

Idrott bidrar till samhörighet och hopp

11 OKT 2016 14:40
Först kom ett, sedan ett till – därefter många fler flyktingbarn.
Tur det, eftersom Team Gotland Volleys egna ungdomar flyttade.
- De här killarna har räddat vårt ungdomslag, säger tränaren Ronny Jacobsson.
  • Uppdaterad: 12 OKT 2016 14:03

Tisdagskväll i Säveskolans gymnastiksal. Efter gympatjejerna kliver volleybollkillarna in. Samtrimmat och vant sätter de upp nätet, fram med bollarna, uppvärmning, bagger, smash, stretch, upplägg.
Många garv och en del kiv som sig bör när tonårskillar träffas.
Det kunde varit en vanlig syn men den är unik.
Spelarna, som är mellan 16 och 18 år, har alla flytt sina hemland och här hittat en gemensam mening i sporten volleyboll.

- Vi är glada för att de här killarna vill träna hos oss. Vi var ganska få kvar när våra egna ungdomar flyttade för att gå på volleybollgymnasiet eller slutade av andra anledningar, säger Ronny Jacobsson.
Nu är Arif, Morteza, Jawin, Khodadad och Hafizullah Tem Gotland Volleys egna ungdomar.
Tydlig talang hos vissa – stort hjärta i alla.
- Jag blir glad här, jag spelade volleyboll hemma i Iran och tycker om volleyboll. Jag har träffat min bästa kompis här, säger Arif Naseri, 17 år och tittar ut i salen.
Han har rötter i Afghanistan men är född och uppvuxen i Iran som han kallade hemma innan han nu vill skapa ett nytt hem i Sverige

Han har varit i Sverige i elva månader, bor nu hos en familj i Visby.
- Kompisar är viktiga, säger Arif som går på gymnasiet på dagarna, tränar på gym, spelar fotboll med Visby Bois, håller igång för att hålla mörka tankar borta, och går till affären för att handla som en helt vanlig svensk ungdom.
Men ändå inte, mamma är kvar i Iran, han har en tatuering på underarmen som intygar kärleken till henne – och kanske, kanske får han träffa henne igen.
- Jag pratar med henne ibland. Då blir jag ledsen, jag älskar henne mycket, säger Arif.

Idrotten ger kraft, det är tydligt. Och en samhörighet och hopp att fortsätta ännu en dag i väntan på besked från immigrationsverket.
- De vill ha något att göra på kvällarna och när en kompis börjat träna hänger fler på, säger Ronny Jacobsson.
Om idrotten inte fanns för Arif skulle han…inte göra mycket:
- Jag skulle vara trött. Bara sova. Vi har inte idrott i skolan så det är bra att kunna idrotta på fritiden, säger han.

Temperaturen i hallen stiger, dörren i hörnet av salen åker upp, det mörknar ute, in med frisk luft. Framme vid nätet står Ronny Jacobsson i sin orangea tröja och styr träningen.
Han pratar svenska, ungdomarna pratar sitt språk – alla förstår när en smash ska slås eller ett block gå i luften.
Vad är målet med killarnas träning Ronny?
- Vi vill ha en fungerande ungdomsverksamhet, att killarna utvecklas och blir bättre och kan slussas upp i vårt A-lag. Förra säsongen tog vi upp tre killar, i höst ska två får provspela.

Socialt viktig verksamhet, visst, men han vill verkligen göra spelarna till bättre volleybollspelare och spelarna är angelägna om att bli bättre.
- Vi får se vart det leder, många har talang. Man märker ganska snabbt om de spelat förut, säger Ronny. Jag gläds åt deras framsteg och att de har roligt.

Västerländsk psykologi är inte universell, vilket däremot kulturmönster är. Och sportens språk förstås av alla i hallen, tränaren Ronny från Hogrän och spelarna från Iran och Afghanistan.
- De råkar vara nyanlända, vi ger dem en möjlighet att spela volleyboll som vi skulle vilken annan ungdom som helst. Om vi också kan ge dem en gemenskap, en väg in i samhället är det jättebra, säger Ronny.

Skribent: Frida Yttergren
Epost: Adressen Gömd

Postadress:Gotlands Idrottsförbund
Idrottens Hus, Box 1030
621 21 Visby

Besöksadress: Färjeleden 5
621 58 Visby

Kontakt:Tel: 0498207050
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Twitter Följ oss

Vi finns på Facebook Gilla oss