Hoppa till sidans innehåll

Västmanlands Idrottsförbund är Riksidrottsförbundets regionala organisation i Västmanland. Vårt uppdrag är att stödja, företräda och leda distriktets idrott.

Han levde sin dröm tills han vaknade upp i sin egen mardröm

2019-08-28 10:30

Han var en av Sveriges mest lovande höjdhoppare och kände sig oövervinnerlig. Ändå tvingades han avbryta karriären redan som 25-åring. Som elitidrottare levde Linus Thörnblad sin dröm tills han en dag vaknade upp i sin egen mardröm. I veckan genomförde Linus tre uppskattade föreläsningar i Västerås om psykisk ohälsa och vägen tillbaka.
  • Uppdaterad: 28 AUG 2019 10:30

Linus Thörnblad var fotbollskillen som började med höjdhopp först som 15-åring. Redan i sin första riktiga tävling hoppade två meter. Som 17-åring noterade han världsårsbästa med 2,19 och året därpå, när han tog 2,30, skrev han in sig på tio-i-topp-listan över världens bästa 18-åringar genom tiderna. Två år senare tog han sin första seniormedalj på ett VM och strax innan han fyllde 22 år hoppade han karriärens högsta hopp på 238 cm. Detta resultat innebar 58 cm över den egna längden och det tredje högsta i världen som någon någonsin hoppat över sin egen längd.

Fotbollskillen, som från början tyckte att friidrottstrikåer var bland det töntigaste som fanns, var en världsstjärna som levde sin dröm. Men med framgångarna kom också en baksida. Efter att ha varit i den absoluta världstoppen med medaljer både från EM och VM och flerfaldig OS-deltagare fick Linus vid blott 25 års ålder göra sitt sista framträdande på tävlingsbanorna och starta en helt annan resa, en daglig kamp mot depression och utmattning.

”Jag kände mig tom och utmattad och orkade inte ens springa de 800 meter jag brukade jogga som uppvärmning inför ett träningspass. Jag trodde att jag var på väg att bli förkyld och väntande på att någon infektion skulle bryta ut, men så blev det aldrig. Men det blev heller aldrig bättre. För att hitta felet var jag på virusutredning och gjorde alla tester jag kunde komma på. Jag åkte runt och träffade massor av olika läkare och men fick ingen klarhet eftersom alla resultat visade att jag var i fysisk toppform. Till slut sa en läkare att jag kanske borde prata med någon. Jag blev frustrerad. Jag ville ju inte prata med någon, jag ville träna, det var allt jag tänkte på.”

En beteendevetare kopplades in och Linus fick rådet att vila en månad. Det var svårt att acceptera eftersom han redan kände att han hade vilat alldeles för länge. Men han hittade ingen annan lösning utan var tvungen att släppa taget.

”Utan att överdriva sov jag 16-20 timmar om dygnet”, berättar han.

”Jag ställde väckarklockan tre gånger per dygn, bara för att komma upp och äta och dricka. En dag när jag klev upp på morgonen för att dricka kaffe slog jag upp tidningen och insåg att jag inte kunde läsa vad som stod där. Jag fick inte ihop bokstäverna och meningarna. Det kändes som en skam. Jag hade hamnat på botten, men jag tror det var nödvändigt för att kunna vända.”

”Jag kommer ihåg hur jag vaknade upp en dag efter att ha sovit i två månader. Jag tittade ut genom fönstret och tänkte att om jag får välja mellan att slå världsrekord i höjdhopp eller vakna upp i morgon och inte må dåligt. Vad väljer jag då? Då valde jag livet och bestämde jag mig för att sluta”.

För Linus Thörnblad tog det lång tid att förstå och att acceptera att det inte var något fysiskt fel på honom utan att det handlade om hans psykiska hälsa. Till slut träffade han en annan beteendevetare som han fick förtroende för och som blev en viktig del av vändningen.

”Jag började förstå varför jag hade hamnat där jag var och varför jag hade drabbats av psykisk ohälsa. För mig handlade det om att jag under tio års tid hade varit påkopplad mentalt dygnet runt. Jag levde och andades höjdhopp. Jag tänkte på fotisättningar, hur jag skulle bli mer explosiv, tekniken, allt. Tog jag ett steg bakåt tvingade jag mig själv att ta två steg framåt. Jag hade lärt mig om hur man återhämtar sig fysiskt, men aldrig förstått att jag behövde återhämta mig även mentalt, vilket är minst lika viktigt”.

För Linus Thörnblad tog höjdhoppskarriären slut alldeles för tidigt. Han delar med sig av en gripande berättelse om resan mot toppen, med- och motgång och om press kopplat till framgång. Efter föreläsningarna passade många på att ställa frågor och få en egen pratstund med Linus som på ett tänkvärt sätt spred kunskap om psykisk ohälsa och delade med sig av vad han kunde ha gjort annorlunda.

”Mitt viktigaste medskick är att kunna slå av och inte tänka på någonting ibland. Att hitta sin egen grej för mental återhämtning. Det som funkar för mig behöver inte funka för någon annan, men fundera på vad som gör att du kopplar av och släpper allt.  Kanske läsa en bok, ta en promenad i skogen eller kolla på TV-serier. Vad som fungerar är väldigt individuellt.  Sedan gäller att våga prata med någon om du börjar må dåligt. Det finns hjälp att få och idag är psykisk ohälsa inte lika tabubelagt som det var när jag drabbades av det”.


Totalt deltog ca 750 aktiva idrottare från 15 år och uppåt samt idrottsledare vid de tre föreläsningarna i Västerås.


Hit kan du vända dig för hjälp och stöd (pdf-fil)

Webbsidan #ViLyfter om psykisk ohälsa (länk)

Trygga idrottsmiljöer (länk)

Skribent: Anette Fransson
Epost: This is a mailto link

Postadress:Västmanlands Idrottsförbund
Pontus Widéns väg 18
722 23 Västerås

Kontakt:Tel: +46104764800
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Facebook Gilla oss