Hoppa till sidans innehåll

Historien om GANDUL SK 75 S-21


GANDUL SK 75 S-21
- En av de stora Plym-yachterna


Redigerat av Olle Bobjer.

 

Ritning av Gandul

 

Innehåll
Stig Ejerot minns åren 1946-48
Inköpet
Att angöra
Kock ombord
Sova ombord
Hur blykölen såldes
Att segla

Segling till Visby 1947
Utdrag och kommentarer till loggbok 1947-48
Mot Gotland, 18/8 1947
En resa vi gjorde 1948

Torrsättning av Gandul
Torrsättning i novenber 1946

Nedan följer en berättelse om hur det var att segla Gandul på 40-talet. Stig Ejerot som ägde och seglade henne 1946-49 har berättat för mej hur det var att segla en så pass stor båt på den tiden. Dom hade ju bomullssegel. Hur sköttes det under regniga perioder? Klarade trälattorna de stora påfrestningarna som måste ha varit i akterliket på det 75m2 stora seglet. Hur lagades maten när de var ute och seglade i flera veckor ? Hur förvarades skaffningen? Provianterade man i skärgården? Och så berättar han om kölen, hur han bar sig åt när han sålde blyet . Vem som köpte det. Hur han fick loss kölen och ur de som köpte blyet hand om det ? Det måste ha varit en svårhanterlig klump med sina 2200 kg. Och naturligtvis varför han tvingades sälja blyet och hur han försökte sälja hela båten för 5000 kr men att ingen var intresserad av en sådan här stor yacht på den tiden.

Stig Ejerot minns åren 1946-48 Tillbaka
-Mina intryck var att Gandul inte en vanlig båt utan ett litet skepp. Hon rörde sig på ett alldeles särskilt sätt i vattnet genom att hon var så lång. Det var en väldigt angenäm rörelse och när hon fick lite vind och lade sig lite grann på sidan, då gick hon stadigt och fint. Hon tog sällan in något vatten över däck, då skulle det vara kraftig motsjö.

Gandul rörde sig på ett alldeles särskilt sätt
Hon rörde sig på ett alldeles särskilt sätt i vattnet genom att hon var så lång.

-Jag minns så väl den första resan som jag gjorde med Gandul, 1946 Vi kom ut i Sandhamnshålet och så mötte vi dyning från havet Jag satt framme i stäven och det var så lustigt att känna hur Gandul inte duckade med stäven upp och ner utan hela båten gick vågrät, Vi sade till varandra att det är ingen segelbåt, det är ett skepp, ett litet skepp. Den känslan hade jag nästan alltid under de åren då jag seglade henne. Jag hade ett stort förtroende för hennes sjövärdighet och jag tyckte om att hon var snabb och alltid villig att ta minsta fläkt och rörelse framåt. Lätt att manövrera. Bjöd alltid till. Det är som det brukar heta att för det mesta är det djupt vatten och en bra båt känner sig för. Det gjorde Gandul.

Dalarö till Gotland t ex, vi tyckte inte det tog särskilt lång tid.
Dalarö till Gotland t ex, vi tyckte inte det tog särskilt lång tid.

Jag upplevde också Gandul som en snabb yacht. Men hon var tyvärr underriggad med den R-8 rigg som hon hade i stället för det gamla jättelika gaffelsegel hon hade haft tidigare, men jag hjälpte upp det lite grann genom en stor genua och eventuellt jibb och jag fick hyggliga farter, framför allt när det gällde havssegling. Dalarö till Gotland t ex, tyckte vi inte tog särskilt lång tid, och över Ålands Hav var det bara några timmar i öppet hav. Sedan var vi inne i skärgårdarna igen.

Den varma sommaren 1946
Den varma sommaren 1946

Gandul var också en livlig båt. Hon var relativt kortkölad och väldigt lätt att vända på det viset. Jag kryssade ibland i kolossalt smala sund där vi fick gå in med stäven in över land för att över huvud taget få utrymme att kunna vända. Det var inte varje gång, man försökte väl undvika sådana där tillfällen, men det hände att man kom till sådana gatt där man var tvungen att komma fram. Och hade man motvind och ingen motor, då var det att kryssa. Det gick genom att hon vände så lätt och man kunde vänta till in i det sista innan man lade om, man släppte fockskotet och så lade man över, så kom hon på en gång. Sedan var det att snabbt skota in på andra sidan, om man hade stora focken. Hade man en liten fock så gick den på sin levang. Det var aldrig några problem.
När jag fick segla med Olle Bobjer, Mats Nilsson, Leo Pergament och Per Gunnartz, en minnesvärd dag 1991 på Riddarfjärdenden, då blev jag nästan besviken. Gandul kändes förfärligt stel och olydig. Hon kom väldigt långsamt och svarade väldigt sakta på rodret. Det var visserligen ganska laber vind den dagen, men jag tyckte att det var en helt annan båt än den som jag seglade på 40-talet. Jag sörjde faktiskt över den förändring som hade blivit till följd av min försäljning av blykölen. Men Gandul fanns kvar och det var det viktigaste även om den ursprungliga elegansen saknades.

Fem stålta ägare av Gandul fr.m1946.
Fem stålta ägare av Gandul fr.m1946. Från vänster Olle Bobjer 1974-ff, Stig Ejerot 1946-1951,
Leo Pergament 1952-1953, Mats Nilsson 1977-1998, Per Gunnartz 1970-1984. GYS årliga kappsegling
på Riddarfjärden framför Stockholms slott.


Inköpet. Tillbaka
Jag köpte Gandul från Hägerstensvarvet på hösten 1946. Varvet hade haft flera stora yachter för uthyrning, med eller utan besättning, under och efter kriget.

Olles kommentar.
En som hyrde Gandul 1936 var Cleas Uggla. Han och en god vän seglade en sommar innan kriget. Då fanns fortfarande det stora gaffelseglet.
Se Cleas bilder nedan

 

 


Slut på Olles kommentar

 

-Nu sålde man ut samtliga sina yachter tror jag pga någon överenskommelse med segermakterna efter kriget. När jag fick Gandul var hon försedd med ett peke akterut som fäste för storskotet eftersom den gamla ursprungliga bommen var väldigt lång. Akterspegeln var i dåligt skick, så jag lät en snickare ta bort peket och sätta in en ny akterspegel plus att jag lät kapa bommen ca 1 meter. Jag satte då in ett nytt akterstag som slutade i en hanfot med två fästen nära relingen. Här fick jag sedan en utmärkt plats för jollen under segelturerna. Det var lätt att dra upp den och fästa den och så hölls den kvar av hanfoten.

Mellan akterstagets hanfot finns en utmärkt plats för jollen.
Mellan akterstagets hanfot finns en utmärkt plats för jollen under segelturerna.

Att angöra. Tillbaka
När jag skulle angöra en vik som jag inte hade varit i tidigare och inte kände till, då gick jag in med måttlig fart och gjorde en lov för att få en överblick av de lämpliga platser där man eventuellt kunde gå i land. En utkik på fördäck var som regel försedd med båtshake. Han kunde lätt loda djupet och peka ut eventuellt synliga stenar. Med fladdrande segel bromsades farten och jag föll av, gippade, vände, tog ny fart och gick en bit längre in i viken osv. På det viset så kunde man då pröva var bästa platsen fanns. Många gånger gjorde vi också så att vi bara ankrade och så tog vi oss i land med jollen. Det gick väldigt fort och var ett väldigt smidigt sätt. Det fanns ju bara bomullssegel på den tiden, och det är klart att de blev våt så fort det regnade. Jag hade en liten skåpbil på den tiden så jag tog alltid hem våta segel för torkning. Det var bara att lasta in dem i bilen och sedan bredde jag ut dem över hela lägenheten över stolar och soffor och vad som fanns för att vädra och torka. Nästan för jämnan på sommaren att hade man segel hängande inne i lägenheten.

Kock ombord. Tillbaka
Det är klart att vi lagade maten den ombord, praktiskt taget all mat. Vi hade då ett två lågigt rödspritkök. Jag bytte för säkerhets skull brännare varje år. På det viset så undvek jag olyckor som hände ibland med rödspritköken. Det hände en gång förstås att det tog eld nere i ruffen när de skulle tända rödspritköket. Jag fick raskt tvinga mig ner och gripa tag i det och upp och slänga det i vattnet. Sedan gällde det att bärga det igen, förstås. Vi hade bara ett kök.
Vi hade alltid lite konserver i reserv men vi provianterade i de handelsbodar som fanns här och där i skärgården. Det var inte så hemskt långt mellan dem på den tiden. Där köpte vi framför allt färskvaror, färskt bröd och mjölk och lite färskt kött, korv och sådant.
Stig Ejeroths loggboksanteckningar
Stig Ejeroths loggboksanteckningar.

Däremot gick vi inte och handlade för att se vad det stod för namn på påsen så att vi skulle kunna se var vi var. Jag hade gått kurs i navigation hos Navigationssällskapet och var därför inomskärsskeppare. Jag tror att jag lyckades klara mig något sånär utan de där påsarna.

Det fanns två fällkojer och två stickkojer ombord.
Det fanns två fällkojer och två stickkojer ombord.

Sova ombord. Tillbaka
Det fanns två fällkojer och två stickkojer ombord. I stickkojerna hade vi vanliga madrasser. Fällkojen fällde man ner så att man sov på det fjädrande ryggstödet. Jag hade senare, mot slutet, en uppblåsbar luftmadrass. Men de där fällkojerna var väldigt bra därför att på dagen fällde man upp dem och det man då hade, filtar, kuddar och så, dem lade man mellan fällkojen och helt enkelt skrovet. Det syntes inte. Det blev snabbt väldigt snyggt och fint. På hösten tog vi hem alla lösa madrasser och stuvade dem i källare, på vindar eller om man hade någon garderob osv. Alla segel och allt som över huvud taget gick att ta med sig tog man hem.

Med sorg i hjärtat beslöt jag då att sälja blykölen separat.
Med sorg i hjärtat beslöt jag då att sälja blykölen separat.

 

Hur blykölen såldes. Tillbaka
Vid den tiden när vi sålde kölen hade vi en rörelse som vi bedrev i familjen, en färghandel, och den direkta orsaken till försäljningen var att jag var sjuk. Jag orkade inte arbeta, det var en slags förgiftning av thinner, färg och pigment som på den tiden såldes i lösvikt. Jag kunde helt enkelt inte ha båten längre. Jag orkade inte sköta den och jag hade över huvud taget inte lust att arbeta med den, utan jag var tvungen att sälja. Jag hade flera annonser inne för att sälja henne, men det var ingen som ville betala ens 5.000 kronor för hela Gandul med segel och allt trots att hon var i relativt gott skick. Många tyckte att hon var för stor och för arbetsam . Med sorg i hjärtat beslöt jag då att sälja blykölen separat och skrota båten. Det var 1951. Köpare var Ulvsunda Gummifabrik som använde blyet till att göra blypackningar och behövde råvaran eftersom de inte kunde importera gummiråvara till sin naturliga produktion. Jag kom överens med dem om att de skulle komma och hämta kölen där jag torrsatt henne på Stockholms Segelsällskaps varvsområde vid Traneberg en viss dag Jag tillverkade en släde och satte under kölen. Sedan var det bara att skruva loss kölbultarna i tur och ordning så sjönk kölen vackert ner på släden. Jag kunde sedan såga av kölbultarna, som för övrigt var av brons.
Jag sålde inredningen, segel och alla tillbehör till en pianobyggmästare. Skrovet skulle sänkas i havets djup, men pianobyggmästaren visade sig även vara intresserad av skrovet och ville bygga om det lite grann och sätta nya spant och köl. Som jag ansåg att han hade kompetens till det lät jag honom utan extra kostnad få skrovet tillsammans med de inventarier och segel mm. som han redan hade köpt. På det viset blev Gandul kvar, fast hon blev inte rustad förrän Leo Pergament, Sture von Schewen, Lars Lövgren, Olle Bobjer m.fl. tog hand om henne så småningom.

 

Att segla. Tillbaka
Att segla på den tiden när man inte hade vinschar gick riktigt bra. Vi hade ju block och taljor. När det gällde genuan fick en man springa runt med den därför att den fastnade nästan för jämnan i nagelbänken och det gjorde att man satt inte genuan om man skulle ligga och kryssa i något sund eller så, utan den användes mest på sträckbogar när man kunde ha den uppe ett tag, annars blev det ett evigt springande där framme.

När det sedan gällde skot lade man dem i beknip, man lade aldrig några halvslag eller så utan man lade i beknip så att man bara kunde rycka till och få loss det. Det var likadant med backstagen. Dem lade man också med beknip så att det bara var att rycka till när man skulle jippa eller gå över stag. Även storskotet lades fast genom beknip och inte med knop.
När man skulle starta på den tiden gjorde man sig loss från bryggan och svängde ut så att man i allmänhet låg för boj eller på ankare. Där efter tog man upp storbommen med diricken och så hissade man storen och fick den då att fladdra. Nu hissade man focken och såg till att skotet var ute så att den inte skulle dra. Sedan var det bara att lossa från bojen och bryta med focken så att man kom åt rätt håll. Nu gällde det att snabbt springa bak och skota hem det man hade, fockskot och stor, och så var det att segla. Det var inga problem.

Segling till Visby 1947. Tillbaka
Utdrag och kommentarer till loggbok 1947-48

Måndagen den 14/8 1947
Purrning kl 06.30. Sliptagning på Svenssons Skeppsvarv på Yxlan. Nyfixad blyplåt, ca 60 x 20 cm, plus tjärfilt. De spikas på med ca 2 hg kopparspik. Därefter blev det potatisgröt undfägnad i höjden, båten låg fortfarande kvar på slipen. När jag kom upp på varvets kontor och skulle betala så hade de fått order om att bara ta betalt för blyplåten, ingenting för sliptagning och arbete, jag tror det var 8 man som hjälpte till att stötta båten när vi gick upp.

 

Sliptagning på Svenssons Skeppsvarv på Yxlan.
Sliptagning på Svenssons Skeppsvarv på Yxlan.

 

Det var en fantastisk upplevelse. Svensson själv, tillsammans med någon vän som hette Gustaf och lotsen Söderman samt Andersson från Gröndal, kom ombord och undfägnades med vad huset förmådde och det var en halv liter brännvin. Den där stackars halvan fick sedermera delas även av herr hovmästare Karl, kallad bus-Kalle, och artisten Olle Lindström, som befann sig på besök där. Fru Greta med sonen Lars-Olof rodde emellertid hem till Dagmars, dit hela besättningen på Gandul inbjuds till kvällen på kalops och öl. Ölet förbättrades av Gustafs eget recept, det var ganska starkt. 16.30 bröt vi så småningom upp sedan grytor och fat länsats efter bästa förmåga. Men Svensson ville hålla oss kvar en halvtimme till, men vi lyckades motstå hans begäran. Vi begav oss till tullstationen på Blidö, men vi fick ingen passvisering, vi måste ändå gå till Furusund, här fick man bara visering om man var ett riktigt skepp, vi räknades som nöjesbåt, tydligen. Vi tröstade oss med te och rulltårta och annat smått och gott, enligt Svenssons uttryck bra grabbar skall ha bra mat.

Mot Gotland. Tillbaka
18/8 1947

Det låg en fisk på däcket när vi kom upp. Det var fiskarna Magnus och Tor Carlman som hade varit ute och vittjat sina nät och tyckte att vi behövde ha lite färsk fisk. De var tillgängliga och trevliga och de bjöd hem oss på kaffe och bullar, så vi följde med dem och blev visade runt hur de bodde och hur de höll på med att bygga en båt osv.
Vi hissade så småningom segel 16.40 och jag var lite orolig för mörkret, men vi gick så gott vi kunde i lederna fast det var kryss och kl 22.00 på kvällen kom vi till Finska Utö, där vi lade till vid en brygga. Flaggan tog vi in naturligtvis, eftersom det var kväll.

Fördäcksgastten.
Fördäcksgastten.

Nästa morgon gick vi på lite sightseeing på ön och kom underfund med att det var en militärbas, så där gick bassarna och harvade och vi såg kanoner och annat. Det dröjde naturligtvis inte länge förrän vi blev anmodade av deras befälhavare att lämna platsen, för utlänningar var inte tillåtna. Vi hade vissa svårigheter då med vår passvisering, eftersom vi tänkte oss till Gotland för att vi ville ogärna ligga och kryssa upp till Hangö, 60 distansminuter tror jag det var. Men saken ordnades med hjälp av åldermannen Brunnström, som drev diversehandel på Utö. Han ringde till vederbörande myndighet, jag tror det var i Hangö, och sedan skrev han att vi reste ut från Utö och skrev sitt namn över och han kom ner till oss, vi satt och väntade i båten, med passen. Vi tackade så mycket och frågade vad vi var skyldiga, men det kostade ingenting, sade han. Men han satt ändå kvar och var lite pratsjuk sådär, så jag lyckades erinra mig att jag hade en halv liter svenskt brännvin i kölsvinet, så vi hivade upp den där och gav honom, och han tackade översvallande och stack iväg ganska fort. Så lossade vi då från bryggan och lade oss på svaj en bit ut i viken och kokade potatis så att vi skulle ha till långresan, för vi tänkte att det kan bli svårt att laga mat när vi är ute på öppna havet. Dessutom, det var ganska hård vind, liksom kvällen förut.

Med sikte på Gotland.
Med sikte på Gotland.

Vi lämnade Utö 10.15 och hade då ostlig vind. Vi siktade in oss på en kurs på ca 220º och stack iväg med glatt humör. Omkring kl 14.00 så kantrade vinden mera mot söder, sydost, och så småningom skrotade den undan för undan och farten minskade, vi var nere i ungefär 4 knop vid 3-tiden. Vi hade ett missöde när vi kommit en bit ut därför att en latta fladdrade ur seglet, jag tror det var latterfickan som gick sönder. Så vi tog ner storseglet och Janne, som hade med sig grejer, han reparerade den där fickan, så vi hissade på sedan och fortsatte vår kurs. Men vi hade svårt att hålla 220º, så vi gick 240º och ända upp till 260º. Kl 16.50 har jag skrivit 240º och kl 17.00 var vi tillbaka på 220º. Vi hade lite svårt att beräkna vår position, men vi tänkte att Gotland kan vi väl ändå inte missa. 18.25 mönstrade en fjärde besättningsman på. Det var en liten grönsiska som slog sig ner på förstaget för att få lite gratisskjuts och vila vingarna lite grann.

Så småningom mot kvällskvisten blev vinden ytterligare sydlig och samtidigt började det regna. Det var ganska svag vind, vi gjorde inte mer än ungefär 4 knop och låg på sträckbog. Men sjön var gropig. Så hände det att vinden helt dog ut och vi låg där och gungade, så vi passade på att äta mat och sedan kojade besättningen, men skepparen satt kvar vid rodret.

Det blåste upp, men nu kom det lite mera från sydvästsidan och det gjorde att vi fick en annan sjö än förut, vi fick motsjö på de gamla vågorna och det blev toppar här och där och det var lite stampigt. Härigenom inträffade att vi fick in en hel del vatten över däck, över fördäck, vilket inte var så vanligt med Gandul. Rätt vad det var, när det var mörkt där, så kommer Ulla upp ur ruffen och säger att det strömmar in vatten i båten. Jag blir först lite skraj, men så frågar jag då om det kom i ett kör, eller om det kom stötvis. Nja, hon säger det kommer ungefär som hinkvis med lite mellanrum. Då kom jag att tänka på att jag hade när vi reste masten inte satt på mastkragen. Jag skulle göra det senare, men det där med senare, det blev liksom aldrig av, beroende på att Gandul tog praktiskt taget aldrig vatten över fördäck när vi seglade inomskärs, så jag sade till henne att vi får låta det här vara, det får rum ganska mycket vatten innan det blir kritiskt. Vi måste låta Janne sova, annars orkar han inte med nästa vakt.

Hon kom tillbaka till mig, hon hade en jacka med sig, och så satte hon sig på durken och höll mig om benen. Där satt vi och kurade tills det blev ljust. Då fick hon väcka Janne och jag talade om att det kom in vatten ur masten. Så han gick upp på däck och tittade. Med förebrående min så säger han, Du har ingen mastkrage, och frågade var den låg. Jag sade att den ligger i akterluckan. Så han fiskade upp den där och lite kopparstift och så spikade han fast den och så var den faran ur världen.

Vi fick ösa ur lite vatten, det hade kommit in ganska många liter. Vid 8-tiden, jag har skrivit 08.15, så hade vi Gotska Sandön i sikte, men besättningen trodde inte att det var rätt, de var inte säkra på att jag hade navigerat riktigt, så de ville att vi skulle gå närmare, och vi gjorde det så att vi kunde konstatera att det var Gotska Sandön och inte något Gotland. Det där medförde att vi senare fick svårt att klara Visby på sträckbogen, utan vi fick ligga och kryssa och med den svaga vind som blev höll vi på i 3 timmar utanför Gotlandskusten och kryssade för att komma in till Visby. Vi angjorde inte Visby förrän 23.08 på kvällen. Det var en lång och ganska tröttsam dag.

1947 års skeppare i Visby.
1947 års skeppare i Visby.
Trafik vid Burmeister.
Trafik vid Burmeister.

Vid Jagarkajen.
Vid Jagarkajen.

 

Vi låg vid Jagarkajen och vi åt middag 00.20, följande dag alltså, vilket var måndagen den 21/8. Då låg vi kvar i Visby och vi passade på att torka lite grejer. Vi hängde ut saker i jollen, vi lade sovsäckarna uppe på däck och diverse saker hängde vi i taket inuti ruffen. Vi gick till polisen för att visa upp våra pass. Det låg en liten lapp på bänken att de hade varit och sökt oss, men de ville inte väcka oss, för de förstod att vi var trötta eftersom vi hade kommit in på natten. Det var inget problem med polisen, utan de stämplade passen. Sedan gick vi ut och tittade på stan. Skepparen passade på att bjuda på mat och potatis på Strandvillans restaurang.

Vi gick sedan och såg på Botaniska Trädgården och kom så småningom tillbaka till båten. Där såg jag att någon hade varit framme och norpat en av våra gamla båtdynor.

Nästa dag, tisdag 22/8 1947 i Visby
Då låg vi kvar i Visby hamn. Då gjorde vi en utfärd till Högklint med buss. Det var ungefär 1 mil dit. Det kostade 85 öre enkel tur inkl radiounderhållning på resan. Där plockade vi lite stenar i Stora hamnen och besåg rövare Liljas håla och badade i havet och solade. Det kom några droppar, men i övrigt var det vackert väder. Vi klättade också upp för den branta och lösa kalkstensväggen och släpade med oss våra stenar.

Onsdagen den 23/8
Var vi klara för avgång från Visby. Vi gick 10.45, kurs 270º, riktning Västervik. Ungefär vid 15.30-tiden var Gotland ur sikte och då var vi ute på det oändliga havet. Vid 16-tiden var Janne ovan bord. Han äntrade upp till spridaren, han skulle göra något med ett fall som hade hängt upp sig. Han kom ner och vid 19-tiden intog han en plats på fördäck och där fick han en hälsoproviant, en korvsmörgås och Loranga för om masten. Han ville njuta av solnedgången. Skepparen spanade efter första fyren. Den kom så småningom. Det var Spårö kustfyr.

Vi ankom till Västervik 00.20 och 01.30 var det vickning på kojkanten och skepparen bjöd på ett glas ur portvinsflaskan för att vi skulle hälsa ankomsten till Västervik och han tackade besättningen för gott jobb osv.

Tisdagen den 15/8 1947 står det i loggboken:
10.45 avgång Furusund. 11.47 Marö udde passeras. 13.15 Söderarms fyr passeras. 17.30 Mariehamn. Jag läste fel i boken. 15.15 anlände vi till Mariehamn och 17.30 gick vi från Mariehamn igen. Då hade vi provianterat och kompletterat sjökorten. Och så hade vi naturligtvis varit vid tullen. Vi fortsatte mot Degerby och ankrade i viken vid Degerby omkring 22.00 på kvällen. Loggboken talar om strålande sol, sydvästlig vind. Vi körde efter ett översiktskort, skala 1:200 000, så vi fick nog hålla oss i närheten av fartygslederna så mycket som möjligt.

17/8 1947.
Avgång från Degerby 08.00. Vi seglade genom den Åländska skärgården efter gamla skutleder. 12.45 lade vi till vid en ö. Det var så djupt så att vi kunde ligga långsides med klippan där. Efter en härlig middag med sjömansbiff, persikor och grädde, och sedan vi brett ut segeln på tork och lite övriga grejer, så gick vi på upptäcktsfärd på den lilla ön över rundslipade hällar och kantiga stenblock, ris- och moränmarker, några träd. Inga spår av människohand eller upptrampade stigar. Naturen var storslagen i sin skönhet.

Torsdagen den 24/8.
Låg vi kvar i Västervik. Vi gick på en rundtur och vi såg fiskehamnen och de låga fina byggnaderna där båtsmansfamiljerna bodde tidigare. Vilda västern färgfilm. Den slutade vid 21-tiden. Men Karins goda kaffe plus nötbakelse var oemotståndigt så det fick bli ett besök där också och kojning kl 22.00.

Fredagen den 25/8.
Den inleddes med regn, det var kallt, grått och ihållande. 11.20 lämnade vi Västerviks trygga hamn. Vi hade revat fyra varv.
Vinden var frisk och det är möjligt att det var stormvarning, men jag hade inte lyckats passa väderleksrapporterna. K-vimpeln var sönderblåst och likaså hade focken börjat gå sönder lite grann. Jollen hade vi på släp av någon anledning, fast vi inte brukade ha det på långfärder. När vi kom utanför de skyddande öarna på väg norrut så fick jag se jollen komma surfande på en våg ända ikapp oss. Jag försökte hala in tampen och ta emot knycken som blev när den bromsades upp, men jag hann inte, utan linan gick av som om det hade varit ett papperssnöre. Vi jippade och försökte ta in jollen, men varje gång vi kom nära så föste bogvågen undan jollen, så vid sista försöket då jag tänkte köra över jollen lyckades vi få den så nära att vi kunde fånga tampen och tog upp den på däck. Vi passerade två skutor förresten på utvägen. De hade ankrat och väntade troligen på bättre väder.

Kl 17.05 ankrade vi vid Stora Askö, i en liten vik på norra delen. Vi gick på upptäcksfärd på ön och upptäckte då en fantastisk massa kantareller så Janne tog av sin skinnjacka och vi plockade den full. Det blev en härlig svampvickning på kvällen. Efteråt var det lite dopp och en kaffetår.
Senare i mörkningen så klarnade det upp, det hade slutat regna och det klarnade upp. Då kunde vi se fullmånen. Den slog en guldbro över vår lilla vik. Vi kojade efter en trevlig dag, trots regn och besvärlig sjöhävning.

Lördagen den 26/8.
Nu hade det slutat regna. Det blåste fortfarande bra. Vi ordnade nya fockskot medan molnen skingrades och vi gick 09.25 från viken på Stora Askö. Utkomna i farleden så skrotade vinden medan vi åt en matbit. Sedan fick vi nordostlig vind. Men vi hade sol och vackert väder hela dagen. Flyktbrisar men stadiga. Skepparen badade under gång. Ulla satt vid rodret genom S:t Annas skärgård så hon såg bara prickar och kvastar för hela slanten. 19.20 ankrade vi i Arkösund, som ligger ca 4-5 mil från Norrköping. Vi gick på kvällen på ett dansskutt bland Arkösunds ungdom och besättningen från sjömätarfartyget Eijden. Kl 24.00 nattkojades. Vi lovade varandra att efter bästa förmåga försöka stå på benen kl 03.00 igen och så gick vi och lade oss.

Söndagen.
Var det purrning kl 04.30 och 05.50 avgick vi från Arkösund. Vi hade ostlig vind som senare vred sig mot syd. Den gav långa sträckbogar och vi körde med stor fock och jibb och gjorde god fart. Vi hade bara ett par krysslag på hela dagen. Vi räknade med att vi gjorde i genomsnitt 8-9 knop. Sydsydostvinden var ganska kall, varför vi kurade väl påpälsade i sittbrunnen, Janne vid rodret från Landsort förbi Dalarö ända tills rodden började i sista hålet in till Kallfjärden. Då var det stiltje. Skymning vid Rotholmen. Mörkt vid Dalarö. Kolsvart vid Bagarsundet. När vi lagt till vid egen boj kom månen fram, då var kl 00.15.

Måndagen.
Låg vi vid boj vid Tyresö kallfjärd, hemmahamnen. Vi vaknade framåt 10-tiden. Det var bad och tvätt och torka segel. Sedan for vi i land och provianterade. Besättningen mönstrade av den dagen. Slut på resan.

En resa vi gjorde 1948. Tillbaka

Den började den 18/7
Det var dåligt med vinden, det var stiltje, så vi fick bogsering från Tranebergs brygga av en i motorklubben, han hette Strömberg och hade en motorbåt. Men det gick bara till Liljeholmen. Sedan fick vi kava oss fram själva genom Hammarbyhamnen. Men vi kom så småningom till Vaxholm kl 19.30 i alla fall. Med på den resan, förutom jag som var skeppare, var Tord Hellman, Gunhild och Inger. Det regnade lite grann, det var svag vind, som sagt, men det höll upp när vi kom till Vaxholm så vi gick i land där och gick upp till festplatsen och där stannade vi till kl 24.00, då var det slut.
Nästa morgon blev det lite sent, så vi gick inte från Vaxholm förrän 12.30. Så skaffade vi på dagen i en vik och det tog 3 timmar. Vi kom fram till Träskö kl 19.00 och ankrade där. Det var vackert väder, 4 sekunders vind ungefär. Vi hade läns och slöj genom Lindalssundet. Så det var en väldigt bekväm och fin resa.

Tisdagen den 20/7.
Avfärd från ankringsplatsen på Träskö 09.30. Kl 13.00 passerade vi Lökarö, vi kom till Lökarö norra udde. Det var duggregn, eller rättare sagt det var hällregn på vägen, så vi sökte oss in där i en hamn, men det var ganska grunt, så vi skickade ut Tord i jollen för att loda. Han fann en ränna in, den var 1,60 djupt, men det grundades snabbt, det var stenbotten, så vi lade ut tre ankare för att känna oss något sånär säkra. Vi låg där och gjorde bl a i ordning stormseglet och vi åt mat osv. Vi låg till kl 18.00. Då fortsatte vi vägen mot Stora Nassa. 20.20 kom vi in vid Stora Bonden. Vi kryssade lite grann innanför där. Det började bli mörkt då och vi skulle möta med en syster och svåger som hade åkt dit med motorbåt, men vi såg inte till dem, så vi gick in i en liten arm i en vik som fortsatte ut i havet sedermera, den hette Kummelskär på ena sidan. Vi lade oss där med två ankare och tamp i land.
Men vi hade knappt hunnit angöra förrän min syster och svåger kom roende i sin kanadensare. Så vi tog ombord våra tampar och våra ankare igen och de lotsade oss fram till den hamnplats där de låg vid sydvästra änden av det område som kallas för Stora Nassa skärgård. Vi åt en sen middag med min syster och svåger som gäster ombord på Gandul.

Onsdagen den 21/7.
Det här var 1948 förresten, då låg vi kvar i Stora Nassa. Vi gjorde utfärd med kanot och jolle och vi tog oss över till Storbonden som gick upp, den är ganska hög, man har fin utsikt därifrån. Det var vackert väder den dagen, så vi kunde sola, bada, vila och ha det lite skönt.
Så småningom blev det kväll, det var en vacker röd måne som steg upp ur havet.

Torsdagen den 22/7.
Låg kvar i Stora Nassa. Vinden var ganska frisk och den påtänkta färden över till Svenska Högarna med motorbåten blev inte av den dagen, utan vi använde dagen till bärplockning och bad i havet och solning osv. Vi förde en hård kamp mot vinden och vi hade svårt med våra ankare att få dem att ta. På eftermiddagen drack vi kaffe ombord på motorbåten och Ganduls besättning uppvaktade brudparet med blommor och hurrarop. De hade ju bröllopsdag vid den tiden.

Den 23/7.
På fredagen blev utfärden av. Min svåger Rudolf Hellsäter med syster Gunnel med sin motorbåt RF inviterade besättningen på Gandul till en utfärd förbi Gillöga och till Svenska Högarna. Vi började 05.30 och avfärden ägde rum ca 07.30. På utvägen åkte vi förbi Gillöga i läns, vackert väder med solsken ut till Svenska Högarna, där fyrvaktare Österman blev vår ciseron vid besöket på fyren. Vi såg Franska Stenarna och Grönskär. Grönskärs fyr är byggd 1874, fick vi höra. 16 distansminuter var avståndet. Man kunde se 25 vid god sikt. Efter en guppig överfärd från Svenska Högarna till Gillöga i hård sydvästlig vind så smakade kaffet bra. Vi skrev in våra namn i turistföreningens gästbok på Gillöga. Det hade börjat regna och ovädersmolnen samlades på nytt från nordväst. Det var dålig sikt på hemvägen från Gillöga till Stora Nassa, men vi gick utan problem och middagen den kvällen var suveränt uppskattad. Alla var mätta på intryck efter en verklig heldag i sällskap med sillgrisslor, tordmular, sol, regn och blåst, dyning och värme.

Lördagen den 24/7 1948.
Vid 13-tiden ror vi upp ankaret vid Stora Nassa. Det satt så fastkilat så vi måste ta det bakvägen. Det var en frisk bris så vi startade med stormstor och kryssfock. När vi kommit utanför Stora Bonden på väg mot Björkskärs skärgård så revs skothornet på focken upp, så vi bärgade focken och hissade jibben som fock. Vi fortsatte med god fart mot målet där vi skulle träffa familjen Fjällsäter. Men, vid 14.30 inträffade att det här stormstorseglet som var sytt av det gamla storseglet, det skörades två våder nerifrån så vi gick genast upp i vind och vi tog ner focken och så band vi provisoriskt fast överdelen vid underdelen och så fick flickorna ombord hålla i den trasiga kanten, överdelen, och Tord stod vid storfallet och släppte sakta och jag rullade på bommen för att rulla in så att vi kom ovanför det trasiga. Det gick bra. Och så hissade vi på nytt vår lilla fock, men vi ville inte kryssa med det där lilla seglet vi hade, utan vi fortsatte med halv vind, riktningen förbi Roskär. Så småningom vänder vinden medsols och kursen ändras undan för undan. Vi gick i lä under Gråskär och där skiftade vi storsegel och satte det nya storseglet som var lite tunt. Det var tunnare duk, men vinden hade minskat något, så jag trodde att det skulle klara det. Egendomligt nog hade vi vatten över durkarna. Jag vet inte varifrån allt vattnet kom vid det här tillfället, men en linoljedunk hade vält och spritt sitt innehåll över kölsvinet, liksom diverse från skafferiet. Det hade varit lite guppigt tydligen.
Alla dynor och alla kläder var blöta. Inger Holm, hon tyckte att det var kul. Men Tord är blöt och nästan lite sur. Gunhild mådde illa, hon offrade i en pyts. Men vi torkade och lagade till lite mat. Det var egentligen mackor och någonting att dricka till det. Det inträffade tyvärr att den där skärbrädan med alla mackorna på, den tippade så att alla föll ner på durken, som nu var synlig sedan vi hade öst en del, men Inger sade att det är bara bekanta som har gått här, så hon plockade snabbt upp dem och så serverades dem med lite linoljesmak på.
Vi fortsatte sedan ner mot Möja och ankrade i Ramsmorasundet kl 18.30. Vi gjorde i ordning och bäddade där på torra segel och sedan var det dags för landgång och dans i Berga. Men Gunhild ville ta reda på när det gick någon båt från Möja så att hon kunde åka hem. Efter dansen gick vi tillbaka och vi kojade vid 01.30. Jag vill minnas att vi låg för ankare i den där viken, för det var ganska grunt, så vi hade jollen in. Årorna hade vi gömt i ett buskage. Men det fungerade. Allt OK.

Söndagen den 25/7.
Vi lyssnade först på väderleksrapporten kl 08.00. Vi torkade kläder och annat som var blött och gick sedan i land fram till Berga, där flickorna hade en del telefonsamtal. Vi gjorde bröduppköp, färskt bröd, i affären. Det var svag vind från nordost. Senare vände vinden med solen. Vi hissade på kl 13.15 och hade en fin sträckbog i Möja-leden i riktning mot Sandhamn. Vid 17.15 gjorde vi matuppehåll vid Skarprumman och där låg vi i ett par timmar. Sedan fick vi sträckbog fram till Sandhamn. Vi ankom ca kl 18.30 och ankrade i nordvästra bukten, ganska långt från land, för den är ju väldigt grund. Vi rodde i land och gick på sightseeing och tanken var väl att skepparen skulle bjuda på en liten middag där på restaurangen, så vi var uppe och tittade för att höra om bord. Men det var mycket folk där och de var väldigt eleganta, och vi såg nog lite sjaskiga ut i våra f d blöta kläder, torkade, vi såg inte så hemskt presentabla ut, så vi förlorade den där riktiga lusten, så vi gjorde lite inköp där och sedan åt vi en fin middag ombord med kyckling och jordgubbar och skepparen tog fram och offrade av spritförrådet och bjöd på två sorters vin.
Efter middagen åkte Inger och Tord ut med jollen för att se på båtarna. De kom igen vid 2-tiden på natten. Redan kl 5 så väcktes vi av ett farligt liv på båten. Det var måsar och trutar som festade på resterna efter den sena middagen. De kördes bort och vi satte igång med en tidig diskning. Så småningom gick vi upp ordentligt och förmiddagen på måndagen den 26/7 användes till uppköp och privata affärer i Sandhamn. Inger bjöd sedan på bakelse till kaffet. Kl 15.10 startade vi från Sandhamn. Vi hade sydlig vind, 3-4 sekundmeter och hade kryssfock, jibb och stor uppe. Men jibben var svår att skota, så den blev nedtagen. Om det var för många krysslag så rappade fallet ur. Det var tydligen dåligt ansatt. Vi hade läns sedan till Grisselholmen, där vi ankrade 17.30. Mellan två fyrar på fjärden gjorde vi mellan 6-7 knop, så det var hygglig fart.

Tisdagen den 27/7.
Vi ligger kvar vid Grisselholmen hela den dagen. Vi arbetade med båten för att få den i lite snyggt skick. Vi skrapade däcket och fernissade det en gång till. Det hade visat sig att däcket var otätt och vi fick in mängder med vatten och det var det som blötte ner både kläder och dynor. Båtshakarna, de långa, de ringmärktes varje meter, så att man skulle kunna använda dem vid lovning. Jibbfallet som hade krånglat skars in på nytt av Tord, liksom ett nytt fall i topp. Vi passade även på att fotografera båten uppifrån. På kvällen hade vi diverse spel för oss, spel och lekar i land, det var någon form av pilkastning och några ringar vi hade.

Onsdagen den 28/7.
Gick vi 09.30 från Grisselholmen. Det var västsydvästlig vind, 3-4 sekundmeter, och 11.30 ankrade vi i Södersunda på Runmarö för att proviantera i Runmarö diversehandel, eller den diversehandel som finns där. Till frukost hade vi färskt bröd. Nu var det så att skepparen ville att man först skulle äta det gamla brödet och spara det färska brödet, för det skulle hålla sig längre, men efter en diskussion med besättningen varvid orden föll att båten hade en djävulsskeppare så gav skepparen med sig och det blev färskt bröd till frukosten. Vi lämnade Runmarö 14.30, då var vinden västsydväst och byig, 3-6 sekundmeter. Ungefär 10 minuter senare mötte vi U-båten Sjöhunden i övervattensläge. 16.10 passerade vi kvasten vid Husaröknallen och att det kom in i loggboken beror på att den enligt loggboken var på nedgående. Den hade kanske vid den föregående, det var kraftig vind, glidit på något sätt så att den kommit att ligga på för djupt vatten. 17.15 passerades Dalarö Skans och 20.15 ankrade vi innanför Älvsnabbens monument.

Torsdagen den 29/7.
Ankaret hissades 11.30 på och 12.05 passerades Östra Rökå fyr. Det var dåligt med vinden den här morgonen. Vi åt frukost i stiltje och badade och hade det härligt på Mysingen. Jag tror det var vid det här tillfället som skepparen höll på att få slag. Han hade hoppat i vattnet tillsammans med flickorna och Tord var kvar som rorsman ombord. Alla segel var hissade. Vi var mitt ute på Mysingen, men det var stiltje och lugnt. Då plötsligt får han se även vännen Tords ansikte dyka upp och där ligger båten övergiven och vi var en bit ifrån och jag såg även då några moln skymta i ena ögonvrån, jag visste att vinden var på väg. Det var de snabbaste 25-30 meterna som jag har gjort i vatten för att komma ombord och överta befälet.
Så småningom kom det vind och vi hissade stor, genua och jibb och gjorde drygt 5 knop. Landsort passerades med ca 7 knops fart och samtidigt fick vi kaffe ombord. Då hade vi bredgrundsljudboj som bakgrundmusik, det var föga angenäm kaffemusik. Vi fortsatte till Fifång och ankrade där 18.20. Då var det sol och vackert väder.
Södertälje. Vi ankrade utanför Södertälje havsbad 20.00 på kvällen.
På vägen hade det hänt att skepparen gick överbord. Han hoppade frivilligt. Men han fick snabbt en frälsarkrans och bärgades, om än med någon tveksamhet, står det i loggboken. Samma manöver upprepas sedan med båtsman, som var Tord, lillkusinen, så att han skulle uppleva hur det var att ligga i kalla vattnet och vänta på att båten skulle vända och så småningom komma ner.På kvällen blev det dans och proviantering på Bergsudden samt rodd till Bränninge Strand.

Söndagen den 1/8.
Vi hissade på redan 08.30 i Iggestaviken och gick genom Södertälje sluss 09.30. Det var västlig vind, men den var svag, så vi hade kryss genom Södertälje kanal, men fick hjälpa upp det genom att ta en lina i land och en man gick och drog på det viset. Det var ingen trafik den tiden på dagen, så det gick bra. Vi passerade Långhälsudde 12.30 och ankrade 13.20 vid viken tvärs emot Fantholmen och där åt vi mat och badade i, som det står i loggboken, äckligt sötvatten. Vi fick läns efter Långhälsudde och vi hissade ballong, genua och jibb och stor, så det var allt vi hade. Det gick med god fart genom Bockholmssundet. Så hissade vi på från Fantholmen, eller mitt emot Fantholmen, 15.30 och kom 18.10 in till TSS brygga i Traneberg. Det var hemorten, eller hemhamnen. Då mönstrade besättningen av. Skeppare: Stig Ejerot. Båtsman: Tord Hellman. Övrig besättning: Inger Holm, Gunhild Werme.

Gandul.

Uppdaterad: 11 MAJ 2014 00:48 Skribent: Magnus Smitterberg

Postadress:
Rute Båtklubb - Segling
Magnus Smitterberg, Rute Röda Raden 2
62458 Lärbro

Besöksadress:
Gunilla Marjanovic Cronvall, Fårö lauter 2736
62466 Fårö

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: lmsmitterberg@gmail....

Se all info