Här följer ett litet referat från undertecknads upplevelse av banan Ö7 på Solstaorienteringen.
-
-
Skapad: 11 MAJ 2009 21:17
Start - 1: Inga problem. Funderade lite på om jag skulle följa gärdeskanten bort eller köra rakt genom skogen. Valde att köra på säkerhet till ettan eftersom det är trist att inleda med en bom.
1-2: Stack iväg på grovkompass mot tvåan. Bra sikt och jag utgick från att snabbt se den gula "limpan"
2-3: Kom ut snett men kom på det ganska snart eftersom jag såg spetsen på tidigare nämnda "limpa". Korrigerade lite väl mycket men kom ut ganska bra med höjden som ledstång. Följde den till branten och sen var det bara att ösa på
3-4: Här tappade jag en möjlig andraplats. Var för självsäker och rusade på. Kom fram till en rastplats, korrigerade men virrade till det igen efter c:a 150 meter. Vek av mot norr och insåg mitt misstag när jag såg ett tidigare passerat hygge. Kom rätt till slut och stämplade efter omkring 8 minuter vilket borde ha varit 3:30
4-5: Inga problem. Bara att att följa den lilla åsen
5-6: Kom iväg bra och hittade en liten stig i det gröna. Kom fram till hygget och försökte hitta lättaste vägen över.
6-7: Följde en till synes bra liten stig, men lite för långt. Vek av ut på hygget igen och gick på tills det jag bedömde som "mitt på" första höjden. Hittade "dubbelstenarna" och snart också den stora.
7-8: Trasslade mig ned mot gärdet i någorlunda bra takt. Plan A var att gå på säkerhet runt det lilla skogspartiet, men det var öppet och fint så jag brakade på in i det. Kom aningens snett, men ingen katastrof.
8-9: Försökte ösa på så mycket det gick. Hade en yngre Tyr löpare i hälarna som jag försökte ge en match, men efter att ha sett att hans ben var lika långa som hela jag fick jag släppa...
9-10: Sliten efter den svaga uppförslöpan på sträckan innan gällde det att försöka få en hyfsad tid. Den här sträckan delar man ju med alla, så man vill ju göra bra i från sig!
Mål. Nytt rekord i puls. 193 slag/min.