Hoppa till sidans innehåll

Hösteskadern 2020


Hösteskadern 2020

Den 10-13 september anordnades för 21a året i rad SSAs hösteskader. En fantastiskt trevlig tillställning öppen för alla klubbmedlemmar. Hösteskadern rymmer en väl avvägd blandning av gemenskap, gemyt, tävlingsnerv på en nivå för alla och inte minst Mälarupplevelse. Här nedan följer berättelsen om årets strapatser. Hoppas även du som ännu inte provat på blir lite frestad att vara med efter att ha läst om årets hösteskadersegling. Du är då självklart varmt välkommen att ansluta. Nästa år kör vi igen.

Båtar med besättning började redan tidigt under onsdagen den 9e sepetember förtöja ute på Rågsäcken. Vissa hade redan siktet inställt på tävlingsförberedelser och jobbade frenetiskt för att minska luftmotståndet genom grundlig tvagning och bastubad. Författaren av denna artikel hade inte vid denna tidpunkt djupare undersökt om bastubadarna och de som på andra sätt försökt göra sina ekipage snabbare inför hösteskaderns hårda duster korrelerade med varandra. Men med tanke på de tvåldofter som spred sig under hösteskaderns gång blandat med rykten och vittnesmål om andra fartfrämjande åtgärder är det mycket som tyder på det.
Vi återkommer till det lite längre fram i berättelsen.

Under onsdagskvällens senare del samlades hela startfältet som detta år bestod av totalt 17 båtar och 25 besättningsmedlemmar uppe i klubbstugan för en trevlig stund med lite kvällsförtäring, taktik och rävspel. Genua, självslående, revat, ja vad skulle man välja inför kommande dags batalj. SMHI verkade lova relativt starka vindar från NW. Alla försökte på olika sätt lista ut morgondagens etappsträckning. Men som vanligt var tävlingsledningen omutbar och de taggade tävlingsdeltagarna fick gå till kojs i ovisshet om vart kosan skulle styras dagen därpå.

Torsdag morgon presenterade sig och det började röra på sig i båtarna. Kaffedofter spred sig längs bryggorna och segelkapell avlägsnades. Vädret var vackert och vindarna låg runt 10m/s. Längs Rågsäckens bryggor låg vi dock skönt i lä och kunde njuta av frukosten i lugn och ro.  Klockan slog 9 och det blåstes till skepparmöte. Nu skulle dagens etapp avslöjas. Start kl. 10.00 längs enslinjen vid Rågsäckens startkur. Målgång mellan röd och grön prick ost Kvicksundsbron söder om Flintasten. Natthamn meddelades vara Gliparna, klubbholmen för Kungsörs segelsällskap, belägen i Galten på andra sidan Kvicksundsbron. Det gäller att vara uppmärksam under dessa skepparmöten så inte väsentlig information går en förbi. Den här gången infördes en nymodighet i dessa sammanhang.  För första gången sedan undertecknad började delta i dessa äventyr utropades gemensam start samt att var och en uppmanades rapporterade sin målgångstid. Det fanns någon deltagare i startfältet som uppenbarligen inte var på tå under skepparmötet, eller så handlade det bara om vax i öronen. Det kan också ha att göra med en för personen inneboende tröghet inför nymodigheter och förändringar. Compis nr12 trodde nämligen efter skepparmötet det var seglad tid mellan startlinje och mållinje som gällde och stressade därför inte nämnvärt till start. Det straffade sig naturligtvis att korsa startlinjen en god stund efter utsatt starttid. Vi blev även varse ytterligare ett nytt moment under denna etapp. Alla skulle blåsa i sina signalhorn efter en seglad nautisk mil. Förvirringen var total och ingen förstod varför. Ingen vågade heller ifrågasätta detta märkliga moment av rädsla att bli diskvalificerade. Senare under kvällen kom svaret. Signalen var ägnad Sune Blomqvist (Skåpholmaren) som detta år inte deltog i hösteskadern men däremot befann sig på sitt Skåpholmen när vi signalerande seglade förbi. Vilken härlig hälsning till en gammal trogen hösteskaderseglare.
Seglingen fortsatte ner i farleden förbi Flatens och Högholms fyrar för att sedan runda fyren Stavskallen. Här fick man gå upp högt i vind för att lyckas sträcka över Blacken i riktning mot Kvicksundsbron. Vindarna var starka så båtarna krängde ordentligt och tydliggjorde vissa hygieniska olikheter mellan ekipagen. Jag var inne på ämnet hygien även tidigare. I det här fallet handlade det om båtbottenhygien. Vissa var skäggiga och slemmiga medan andra var slätrakade och nytvättade. Huruvida någon stänkt friktionshämmande aqua vera på sin botten förtäljer inte historien. Senare under kvällen dök vittnesmål upp om iakttagelser av upptagning för båtbottentvätt och frenetiskt gnidande med Scrubbisar som konfirmerade vad några av oss såg där ute på Blacken. Mina fina sidor som finkänslighet och respekt för medmänniskor hindrar mig dock från att hänga ut någon här. Mina sämre sidor såsom dålig förlorare och en desperat jakt på bortförklaringar till uselt seglande är anledningen till att jag ändå försiktigt nämner detta. Förresten seglade Jöran Söderberg i sin Compis 36 om mig på Blacken och det var svårt att komma ikapp Håkan Billegren och Tommy Andersson när de utan heltäckningsmatta under sina båtar forsade fram över Mälarens vatten.
En annan sak som förundrade många av oss var att alla lyckades sträcka ändra fram till sundet mellan Lunds-udden och Vargholmen utom en båt. Efter att ha iakttagit ett antal kryssslag där alla andra hade sträckbog började misstankar växa om att Jan Eklund i sin Compis 36 gått med i Kryssarklubben. I sundet vid Vargholmen fick vi sedan alla göra ett antal slag för att ta oss igenom och slutligen passera mållinjen. Torsdagens tävlingsetapp kunde sammanfattas som tuff både seglingsmässigt och konkurrensmässigt. Högsta vinsten drog följande båtar när slutställningen summerades.
1. Håkan Billegren Mixer nr:28
2. Tommy Andersson Mixer nr:33
3. Jöran Söderberg Compis 36 nr:29
4. Bengt Arnryd och Fredrik Arnryd Mamba 31
5. Stefan Nyhem Compis 36 nr:12
6. Stig och Martin Laxåback i Linjett 32

När alla beslagit sina segel var det dags för bropassage och färd till Gliparna. Tilläggningen i Gliparna gick smärtfritt och vi hjälpte som vanligt varandra med förtöjningsprocedurerna för att allt skulle gå tryggt och säkert till. Alla var tillfreds och nöjda över dagens segling, utom en båt. När den kom in mot hamnen verkade besättningen konfunderad över alla dessa krysslag över Blacken. De kunde ju inte utesluta att en överväxt båtbotten bidragit och passade därför på att i det låga vattenståndet skrubba sin botten mot en bojsten i hamnområdet.
En skön eftermiddag med sol följde med möjligheter att besvara dagens frågesport. Det var Judde och hans gast Thomas som förtjänstfullt stod för frågesporten denna dag. Allmänbildningen i sällskapet sattes på svåra prov. Störst bildning denna kväll visade sig besättningen i Wasa 55an YSA under Bengt Eulers ledning ha. De kammande hem segern med 29,5p av 40 möjliga! Var ryktet om att det går utför kunskapsmässigt för dagens ungdom kommer ifrån ter sig i ljuset av resultaten i frågesporten obegripligt. På kvällen avnjöts en gemensam middag i det fina klubbhuset med en vacker utsikt över sjön och en gudomlig solnedgång. Efter att Ubbe förtjänstfullt levererat ett antal gitarrackord och med sin trubadursträva sammetesröst till publikens förtjusning grävt i Cornelius Wreijsviks låtskatt var ännu en kväll till ända. Jag vill här försäkra alla läsande att publiken inte översteg 50 personer och att Folkhälsomyndighetens alla rekommendationer åtföljdes.

Fredag morgon gav sig tillkänna med ännu en dag av fint väder och hård vind.  Frågan är om lättjan hade smugit sig på segelsällskapet under natten eller om det var en konspiration från Jan Eklund med besättning som uppdagat ett batteriladdarhaveri med skriande tomma batterier som följd. I skrivande stund har ännu ingen klarhet kommit i den frågan. Men under morgonens skepparmöte hölls rådslag där ihåliga argument spreds likt virus under en pandemi. Det var fraser som ”Galten har inte tillräckliga ytor att tävla på i de här hårda vindarna” som nådde segelsällskapets finkänsliga öron. Det hela slutade inte bättre än att segelsällskapet bestämde sig för att järngenuan skulle få göra debut i dessa sammanhang. Oavsett om det var lättja eller konspirationer som låg bakom denna överraskande utgång verkade alla nöjda, inte minst Jan Eklund som åter fick sina batterier laddade.  Det visade sig vara Kungsör som denna dag fick äran att gästas av vårt för motor intuffande segelsällskap. Kungsörs gästbrygga fylldes i tredubbla led. Ryktet spred sig fort på orten som inte haft så många besökare samtidigt sedan Gustav Vasa med anhang drog in 1538 och grundade samhället. Ortens raggarrunda drogs tillfälligt om förbi hamnen och ortsbor strömmade ner till bryggan för att beskåda båtar och besättning. Det blev en varm skön solig dag med mycket tid för reflektion och samtal i sittbrunnarna. Enligt rykten på bygden genomfördes också i någon av båtarna ett ”Bäst i test” avseende vad ett lokalt bryggeri kunde erbjuda. Betyget hamnade med råge under godkänt där det mest positiva omdömet vad avser smak löd ” toner av sur disktrasa”. Dessbättre skulle kvällens smakomdömen visa sig gå i en helt annan riktning där hungriga gourmékrävande gommar kom att sprida superlativer över gastronomiska upplevelser.  Kvällen kom nämligen att tillbringas tillsammans med Kungsörs stolthet, pilsnerfilmens mästare, Thor Modéen. Eller snarare på det gästgifveri som namngivits efter honom.

Lördag morgon gick aldrig solen upp. Däremot ramlade regnet ner. En sådan där dag ni vet när man vill sitta inne och leka med sin modelljärnväg. Ja ni förstår vad jag menar. Vad passade då bättre än att skapa lite ljus i vardagen genom ett besök på Kungsörs andra stolthet, Miniature Kingdom. Efter frukost traskade vi alla dit och fick en privat visning av VDn Staffan Anger. Miniature Kingdom är beläget i en gammal industrilokal och är ett Sverige i miniatyr. Det är ännu inte färdigbyggt, men i dagsläget är man uppe i ca 150 kvm. Här ser man kända platser, byggnader och kändisar från olika städer i Sverige uppbyggt som ett sammanhängande landskap med modelljärnvägar, bilar och skidliftar som rör sig. Du kan även höra Jussi Björling sjunga på ett torg i Borlänge och är du riktigt observant hittar du Jönssonligan i en av Stockholms stadsdelar. När vi närmar oss Gävle står såklart där den stora bocken på torget. Plötsligt stiger en rökpelare upp ur den stackars bockens kropp. Som ni förstår har de inte sparat på detaljerna och lämnat något åt slumpen här. Ett besök rekommenderas varmt om du har vägarna förbi.
Den intressanta upplevelsen till trots började det dock krypa lite i kropparna på sällskapet efter en stund. Det var ju ett tag sedan vi seglade under den här eskadern och nu började suget efter att få hissa töjen göra sig påmint trots grå himmel och nederbörd. Sagt och gjort, språngmarsch ner till båtarna och kurs mot Kvicksundsbron. Efter att startfältet passerat bron började man lurpassa på varandra i väntan på att startsignalen för dagens tävlingsetapp skulle ljuda. Det var även denna dag bestämt att gemensam start skulle gälla och att startlinjen var densamma som mållinjen under den första tävlingsetappen. Bansträckningen var helt enkelt den omvända med målgång över enslinjen vid Rågsäckens startkur, ett beslut som minimerade risken att segla vilse för de i församlingen som helt börjat förlita sig på de spår vi lämnar efter oss i våra plottrar. Vinden var byig och regnfronter drog förbi. Leif Eriksson i sin LM27 Victory som ständigt vakar över oss vid start och målgång låg stadigt på plats. Plötsligt signalerade han till start något innan utsatt starttid till förtret för de som ännu inte hunnit positionera sig väl. Jag gissar att kaffet var klart. Som det gamla ordspråket lyder, när kaffet är klart är det klart. Vindriktningen gav oss under etappens första del en slör. I det samlade fältet var det lätt att hamna i lä av varandras segel. Det i samverkan med byig vind kunde få båtar som till synes låg relativt nära varandra att växelvis stanna av och dra iväg. Typisk mälarsegling med andra ord. Sundet mellan Lunds-udden och Vargholmen som vi alla närmade oss relativt samlat fick delvis stort utslag och skingrade fältet. Här kom vissa loss och andra fastnade i lä av varandra. Väl ute på Blacken började vinden i takt med regnet tillta allt mer. Det började gå undan i slören samtidigt som strida strömmar forsade ner längs seglen. Fältet drogs ut allt mer när vi närmade oss Stavskallen. Där vek banan av i mer nordlig riktning och plattlänsen var ett faktum. Vindarna låg och pendlade kring 10 m/s och båtarna vajade fram och åter i den grova sjön. En gipp i det här läget var inte önskvärt. När man närmade sig sunden mellan Högholms och Flatens fyrar stod det dock allt mer klart för många av oss att en gipp kommer vara oundviklig. Här gällde det att få till det under kontrollerade former. Inga missöden verkade drabba det rutinerade gänget och kampen kunde fortsätta in mot mållinjen. Att det gick undan tyder seglingstiderna på som precis som ett par dagar innan när färden gick åt andra hållet låg runt två timmar. De större båtarna med högre lys som skar mållinjen först kände nog att de skulle ligga bra till i det här racet. Men riktigt så blev det inte. Om Jöran Söderberg som står för alla beräkningar av placering har virus i sin dator låter jag vara osagt. Men efter en snabb ytlig check av excelarken verkade i alla fall allt vara i sin ordning. Väl i mål förtöjde vi tröttkörda och dyngsura med drypande segel. Himlen sprack mirakulöst upp och vi låg åter skönt i lä bakom Rågsäcken. Efter att ha slickat såren dukades i klubbstugan upp för en avslutande middag där var och en kom upp från sina båtar med den ena kulinariska anrättningen efter den andra. Musik och sång framfördes. Men något som slog den uppmärksamme var att knappt varannan versrad fanns kvar i minnet hos de församlade. Frågan om det var ett tecken på att vi börjar bli äldre eller att sällskapets ”pastorer” Sten Elander och Benny Ekman inte deltog det här året är fortfarande ett olöst mysterium. Men som en räddande ängel ifrån skyn trädde en ny pastorsliknande sångledare fram i form av Peter Markoff. Där satt textraderna som de skulle. Bosse Stenström stod för dagens frågesport och då förstår vi att det handlade om SSA-historia och seglingsfrågor. Oroväckande för segelsällskapet var att motorbåtsägare PO Fryklöf visade sig vara den som var vassast på seglingsfrågorna och tog hem segern i frågesporten. Vi kunde dock i viss mån pusta ut å SSAs rykte som seglingsklubb då det visade sig att PO faktiskt tidigare ägt en segelbåt.
Men hur gick det då i den prestigefyllda kampen på sjön denna sista tävlingsetapp under 2020-års hösteskader. Här har vi de sex som knep topplatserna.

  1. Per Anders ”Judde” Gelin med gast och halvbror Thomas i Scampi 30
  2. Bengt Arnryd med sin son Fredrik Arnryd i Mamba 31 
  3. Jörgen Lundberg i B31
  4. Peter Markoff i Regina 35
  5. Ubbe Porsby i Dehler29
  6. Michael Zeeck i Comfort 30

Som ni förstår är hösteskadern en härlig upplevelse på många plan. Inte minst var det en fantastisk ljuspunkt i detta pandemimörker vi nu befinner oss i. Stort tack till er i eskaderledningen Jan Eklund och Bosse Stenström som tagit er tid att anordna det här. Stort tack till alla er andra som var med för en fantastiskt trevligt gemenskap under de här dagarna. Jag hoppas vi ses nästa år igen och att vi då är ännu fler båtar som ansluter.

Hösteskaderns historiograf och förvanskare
Stefan Nyhem i Compis 36 nr:12  Pandora

 

Uppdaterad: 25 OKT 2020 14:24 Skribent: Stefan Nyhem
Epost: This is a mailto link

Postadress:
SS Aros - Segling
Eva Stenström, Fågelviksvägen 12
72348 Västerås

Kontakt:
Tel: 0760440863
E-post: This is a mailto link

Se all info

Här finns plats för fler sponsorer som vill gynna vår förening!