Hoppa till sidans innehåll

Rapport från ett VM som hamnat på fel plats

18 NOV 2019 20:30
Jag var på VM i friidrott i september-oktober. Anledningen var bland annat att jag trodde att tävlingarna skulle bli idrottshistoria och så blev det på många olika sätt. Tävlingarna hölls i Doha, Qatars huvudstad med cirka 1,8 miljoner invånare..
  • Skapad: 18 NOV 2019 20:30

varav över 1 miljon så kallade gästarbetare från främst Indien, Pakistan och Bangladesh. Landet är tack vare sin olja och gas världens rikaste land per capita. Tävlingsarenan var Khalifa Stadion i ett stort sportcentrum, 14 km från centrum. Till arenan blev det buss eller taxi i oftast en mycket tät trafik. Restid 45-75 minuter.

 

Bakgrund
2014 tog Internationella Friidrottsförbundet, IAAF, beslutet att tilldela Doha VM år 2019. Vid beslutet var Lamine Diack från Senegal ordförande i IAAF, en person som året efter greps av fransk polis misstänkt för att ha tagit emot mutor för att mörklägga rysk dopning.
Qatar har, under de senaste åren, stått som arrangör av flera stora mästerskap. ”Kronan på verket” blir fotbolls-VM 2022. Genom ”sport washing” tvättar Qatar sitt dåliga rykte på många områden. Allt handlar förstås om pengar och de stora internationella idrottsförbunden bortser alltför lätt från de många negativa faktorer som finns.

Qatar och Doha som arrangör
Det finns flera skäl till varför Qatar inte var lämpligt som arrangör.
Förutom att muta till sig arrangemanget så kan nämnas att gästarbetarna, som oftast jobbar 7 dagar i veckan, arbetar under svåra förhållanden när de bygger alla anläggningar. Hur många dödsoffer som finns vet ingen exakt. Doha är en enda stor byggarbetsplats. Man bygger bland annat tunnelbana, vägar, imponerande stora skrytbyggen, köpcentra med isbana och idrottsanläggningar.

Trottoarer existerar knappast. Man får förflytta sig med bil eller buss. Taxi och buss är billigt.

Landet saknar idrottskultur och många av landets egna tävlande är importerade. Intresset för friidrott är lågt. Fotbollen är sporten nummer ett i landet.

I sin ansökan lovade arrangörerna att fylla stadion. Efter utplacerande av gigantiska skynken så fanns plats för 21.000 på arenan, som kan ta 40.000 åskådare. De första dagarna gapade det tomt på de flesta ställen i arenan, vilket väckte kritik från såväl aktiva som internationella media.

Efter de inledande dagarna lovade arrangörerna att fylla de 21.000 platserna med lokalinnevånare, vilket till viss del uppfylldes efter att ha delat ut gratisbiljetter till gästarbetare, militärer och företag. När hemmahopparen tog hem herrarnas höjdfinal hade man delat ut fler biljetter än det fanns platser. Ja, det behövdes inte ens biljett för att komma in.

Några TV-sändningar från tävlingarna syntes inte och i de sändningar som gick ut internationellt spekulerades det om fejkat publikljud och vi såg även publik som beordrades att flytta till sektionerna där tävlingarna var som mest intensiva.

Klimatet var olämpligt för utomhusaktiviteter. I väderleksrapporterna lästa man ”40 grader, som känns som 47”. På Khalifastadion krävdes det luftkonditionering och temperaturen låg på 20-23 grader, ett hypermodernt kylsystem som kritiserats av miljöskäl. Marathonlöpare och gångare fick nöja sig med att passera duschar och ha is i mössan. Fastän loppen gick vid midnatt, 30 grader och hög luftfuktighet, tvingades många bryta loppen.

Det finns ett otal exempel på där landet bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Jag har varit på nästan alla VM i friidrott. Normalt ligger biljettpriset på 700-900 kr per dag. Här behövde du bara tömma plånboken på 150 kr om dagen. Då man räknat med lite publik var det fritt fram att förflytta sig mellan olika områden på arenan.

Tillträdet/entrén till arenan brukar alltid vara ett kapitel för sig. Här började det de första dagarna som det brukar, stenhård kontroll. Full genomgång av väskor och kläder. Ingen vätska eller förtäring fick medföras och det var passering genom metalldetektorer. Efter ett par dagar blev det mindre visitering och fritt fram att ta med sig vad man ville in på arenan. Man till och med bjöd på dricka och godis vid biljettinsläppet. Så blev det fram till avslutningsdagen då det återigen blev full koll i väskor och komplett visitering. Dessutom var det separata insläpp för kvinnor, qatarianer och vi andra. Varför?

I Doha finns 1400 bönehus och man hör böneutrop fem gånger om dagen. Utrymme för bön fanns naturligtvis även på stadion. Jag bad om svenska framgångar.

Tävlingarna
Min bön om svenska framgångar uppfylldes. Medaljmässigt har Doha bara överträffats två gånger på de 17 VM som genomförts och då är gångsporten inte inräknad.

Daniel Ståhl stod pall och kastade hem VM-guldet i diskus trots att tekniken inte klaffade. Hans tränare var så nervös att han lämnade läktaren under avgörandet. Lämnade gjorde inte Armand Duplantis tränare och far. Han kunde se sonen ta hem en silvermedalj till Sverige efter en spännande stavhoppsfinal. Ännu en medalj, den första gångmedaljen i VM någonsin, togs av Perseus Karlström som helt utpumpad gick över mållinjen som trea på 20 km.

Ingen svensk manlig löpare hade tidigare sprungit VM-final i löpningens ”blå band”, 1.500 meter. Detta fick 23-årige Kalle Berglund göra och spurtade in på nionde plats med nytt svenskt rekord, 3.33,70, en otroligt bra prestation.

En ännu bättre prestation utfördes av Angelica Bengtsson i stavhopp. Vid försök på svenska rekordhöjden 4.80 bröt hon sin stav. När hon sedan skall göra sitt sista försök på höjden saknas hennes andra stav. Hon får springa runt och leta och finner att en av hennes medtävlare stoppat in staven i sitt ”stavetui”. Efter en fysisk och mental bragd tar hon sig över rekordhöjden. Det räcker inte till medalj, men väl en sjätte plats. Bragden är dock värd mer än en medalj. 

 
Det var många bra tävlingar. Världsrekord sattes av Dalilah Muhammad från USA som på 400 m häck putsade sitt eget rekord med fyra hundradelar, när hon vann på 52,16.

Det är trevligt att se löpningar utan harar. Här gällde det att lägga upp sitt eget lopp. Norrmännen var bra på detta och hade tre bröder Ingebrigtsen i final på 5.000 m och en guldmedalj tilldelades Karsten Warholm på 400 m häck.

Holländskan Sifan Hassan vann dubbelt, både 1.500 och 10.000 meter. Nästan omänskligt! Hur är det möjligt? Mitt under VM stängdes hennes demontränare Alberto Salazar, amerikan och ex-kuban, av i fyra år för dopningsbrott. Salazar tränar flera framgångsrika löpare vid Nike Oregon Projekt i USA och frågetecknen är många om hur löparna blivit så bra.

Märkligt var att det delades ut två extra bronsmedaljer efter inlämnade protester. Detta i männens slägga och på 110 m häck. IAAF ändrade tidigare fattade beslut!

Apropå medaljutdelning. Vid minst ett tillfälle delades medaljer ut av män som vägrade ta kvinnornas utsträckta hand då de ville tacka för utmärkelsen.

Störst jubel var det när hemmasonen Mutaz Essa Barshim vann herrarnas höjd på 2,37. Lite av medaljen är svensk, då han är gift med en svenska och ofta har sina träningsläger i Sverige och Malmö.

Avslutning
Trots världsrekord och flera fantastiska resultat var VM ett tungt bakslag för friidrotten. Friidrott är en klassisk och underbar sport med sina grunder från antiken. Synd bara att sporten ofta ska förmörkas av korruption, mutor och dopning.

Något av allt det negativa kring tävlingarna syntes naturligtvis inte i de lokala tidningarna.
Tidningarna var fyllda av positiva artiklar varje dag.

Nästa VM går 2021 i Eugene, USA. Nike - ja just det- står som garant för tävlingarna. Ännu ett mästerskap som tilldelats efter protester bl.a. från Sverige, som också kandiderade. Pengar avgjorde även detta mästerskap.

Hoppas ändå att tävlingarna i Doha blev något av idrottshistoria och har det goda med sig att IAAF fortsättningsvis fattar sina beslut i demokratisk ordning och inte placerar VM i länder som mutar till sig tävlingar och inte uppfyller de krav på mänskliga rättigheter som man kan kräva. IAAF har antagit en slogan ”The IAAF is CHANGING”. Förändringar har påbörjats, men efter Doha kan ifrågasättas om inte takten är alldeles för långsam och om man inte går åt fel håll, t.ex. färre grenar i Diamond League. Pengar som styr igen!

Leif Thunman

Skribent: Leif Thunman

Antal besök sedan 4 jan. 2018
hit counter

FÖRENINGAR I ÅNGERMANLAND

 

Utvecklingscentrum (UC)

 

Postadress:
Ångermanlands Friidrottsförbund
Hemmansvägen 4
871 53 Härnösand

Kontakt:
Tel: 061110082
E-post: This is a mailto link

Se all info