Hoppa till sidans innehåll

Alternativ träning del 2 med J-O och en racer


Så var det då dags igen och pröva på en alternativ träningsform. Förra testet med spinning hos Marie Svensson var hårt och även denna gången kom jag att ha en järnhäst mellan benen. Landsvägscykling stod på programmet och valet föll då helt naturligt på teamets oerhört karismatiska inofficiella ledarhund J-O. Jan-Olof (haha) som när han anslöt till klubben (2005?) genast började predika om att cykling var en träningsform som alla absolut skulle pröva på. Den ene efter den andra har sedan dess trillat dit och inhandlat en racer och det totala värdet för samtliga cyklar i teamets stall är ungefär lika stort som mitt huslån.

J-O

Konsult åt lyfällan

 

För att kalla sig cyklist måste man också ha rätt utstyrsel och J-O försedde mig med alla livsnödvändiga prylar. Jag har dock en fobi mot cykelbyxor och vägrade att sätta på mig ett par av dessa vilket jag bittert fick ångra nästa dag då det mer kändes som om jag hängt med ett par germanska snubbar i lederhosen snarare än att ha cyklat några mil.

cykel2

Are you talking to me?

 

Först blev det en kortare lektion i cykelns egenskaper som t.ex. bromsar, pedaler, trippmätare och växlar samt inställning av sadelhöjd. Ett erbjudande om att få testa trainern fick jag också men tackade nej vilket jag så här i efterhand ångrar för det hade varit skoj och pröva.

 

Så kom vi då äntligen iväg och rullade i sakta mak ut ur Rödeby. Eller ja sakta och sakta för cykeln skenade iväg. Det går inte att jämföra en vanlig cykel med en racer för skillnaden är enorm (här drar jag sedan en sjukt rolig liknelse till sänghalmen men dessvärre klarar den inte censuren). Den lätta vikten gör dock att det blir lite vingligt och särskilt när jag skulle pröva att dra ur och sätta i skon i farten men efter ett tag fick jag kläm på det. Helt oerfaren borde jag inte heller räknas som efter alla timslånga tv-sittningar med Roberto Vacchi och Anders Adamson under Tour de France och Giro di Italia fast det är ju rätt så stor skillnad på teori och praktik skulle det visa sig. 

 

Efter några kilometer börjar jag känna mig lite säkrare och går kaxigt upp och drar på lite i en lång nerförsbacke (eller jag petade i den stora klingan som Adamson skulle ha sagt). Efter några hundra meter glider dock J-O upp jämsides och meddelar att det kommer en skarp högerkurva och jag nickar över denna till synes överflödiga informationen för jag har väl ögon och se med. Men visst vill han curla med mig så fine. Väl framme eller snarare i kurvan förbannar jag mig själv för min brist på lyhördhet för det är inte lätt och ta en kurva i 40km/h på en racer. Lyckligtvis får jag inget möte och lyckligtvis lyckas jag undvika diket men efter det hade jag väldigt noga uppsikt över alla skarpa kurvor och lyssnade intensivt på alla J-Os direktiv.

cykel

Min till synes taskiga hållning gav en smärtande nackspärr

 

Tydligen har cyklister någon form av teckenspråk som inte enbart innefattar långfingret. Nu var jag dock lite för koncentrerad på att hålla mig kvar på cykeln och min mentors bakdäck för att lägga alla tecken som J-O förtjänstfullt illustrerade men hans ständiga klappande på skinkan kan ha haft något med bilar och göra annars vet jag inte hur jag ska tolka hans kroppsspråk.

 

J-O är inte av en sadistisk natur så vi körde rätt lugnt de 3,5milen och ligger man som jag oftast gjorde på rulle så går det ganska lätt men man luras lite också för i uppförsbackarna mot slutet kändes det att benen inte var vana vid den här typen av träning.  Så kommer vi då till kapitlet nerförsbackar. Skräckblandad förtjusning är ett uttryck som används i tid och otid men här passar det in för att blåsa ner för backarna i 55km/h ger en grym adrenalinkick samtidigt som man fruktar för sitt liv. Hade jag haft en pulsmätare så hade den troligen visat den högsta pulsen utför och det finns ingen karusell på nöjesparkerna som slår detta. Full respekt för proffscyklisterna som tar sig utför bergen i 90km/h på serpentinvägar.

 

Blev jag nu en bättre löpare av detta träningspasset? Nja det undrar jag men att cykla 3-4mil jämfört med att sitta i soffan hamnar på pluskontot och bra komplement till löpningen. Hur häftigt det nu än var så kommer jag dock fortsätta att vara en av klubbens sista löpartalibaner. Själva cyklandet är väl ok men att fixa och trixa med växlar, bromsar och punkteringar är inte min grej för tummen sitter cementerad mitt i näven. Jag får ändå tacka J-O för denna upplevelsen och får ni möjlighet att prova så ta chansen!!

 

Så dags för betyg där fem Kinvara är det högsta värdet.

Kinvara

Fysisk ansträngning-3 sitter man och pumpar på i 40km/h i nio mil som Tärnhuvud och Knoll mäktar med så måste det vara en enorm påfrestning för kroppen. Jag orkar dock inte driva på så mycket att jag får upp pulsen speciellt högt varav betyget.

 

Underhållning-5 Kan inte bli något annat än högsta betyg för det var onekligen en häftig upplevelse att blåsa fram längs vägarna på en racer.

 

Egen fallenhet för träningsformen-4 Låter kanske kaxigt och säkert beroende på att J-O konsekvent kom med positiv feedback. Känslan var ändå att med lite eller nej mycket träning så skulle det kunna gå undan om än inte i J-Os klass.

 

En erfarenhet rikare men fortfarande löpare.

 

Uppdaterad: 08 JUN 2016 07:08 Skribent: David Högberg
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Team Blekinge LF - Friidrott
Tennvägen 11 A
37150 Karlskrona

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info