Hoppa till sidans innehåll

Personliga rekordens tävling 24h, den 14-15/12 2013


Mitt första riktiga 24-timmars. Egentligen skulle det ha blivit i Skövde, vid Skövde Ultrafestival, den 23-24 augusti. Det var ju den tävlingen som var tänkt som årets personliga utmaning för året och det var den som jag såg fram emot. Nu stökade det ju till sig lite med det tänkta upplägget, när jag under Kustmaran fick en bristning i höger baksida och sätesmuskel efter 22 km och tvingades bryta. Den där skadan var envis och jag lade mycket tid på rehab under sommaren. 

 

Stockholm Ultra 50 km hade jag tänkt som en genomkörare 14 dagar före Skövde. Nu blev det ju som så att det var med nöd och näppe att jag kunde starta i Stockholm och dessutom helt i avsaknad av några längre löppass. Jag genomförde i alla fall loppet och var väl rätt nöjd med det, samtidigt som jag innerst inne insåg att jag inte var tränad för ett 24-timmars. Men jag ville ju så gärna. Därför blev det ändå start i Skövde, men så gick det ju som det gick. 

 

Jag kände redan efter 3 timmar att det inte skulle funka. Börjar man tänka så under ett 24-timmars så är väl oddsen inte så goda direkt. Jag ska inte gå in på några detaljer, men jag fick lägga av efter 9 timmar på grund av att jag började frysa. 

 

Väl hemkommen kände jag revanschlust och sneglade då på Personliga rekordens tävling, som skulle äga rum inomhus i december. Inne skulle jag väl inte börja frysa i alla fall. Jag har ett litet 16-veckors träningsprogram för ultra (något modifierat av mig själv ;) som jag har använt mig av vid några tillfällen. Bland annat när jag satte mitt PB på 6-timmars i våras. Jag började räkna på hur många veckor det var fram till Växjötävlingen. Det visade sig att det var exakt 16 veckor! Det måste ju betyda något, tänkte jag och anmälde mig direkt till tävlingen efter hemkomsten från Skövde Ultrafestival. 

 

Första två veckorna av programmet är nästan löjligt lätta och det passade ju bra efter Skövdeutflykten. Efter hand så ökade jag på träningsdosen och ett och annat längre långpass hanns ju med under de 16 veckorna fram mot målet ;) Jag kände att jag helt tappade respekten för distans och att jag kunde mala på, trots att varken huvud eller kropp ville vara med. Tappade lite i fart kanske, men ultra går ju inte ut på att vara blixtersnabb direkt. Något som överraskade mig var att min hälsena som jäklats sedan i våras bara blev bättre och bättre. Mina knän, som jag också haft lite problem med likaså. Allt fungerade helt efter ritningarna ända tills det var ca 1 vecka kvar. Då vaknade den obligatoriska 1-vecka-före-start-bacillen till liv, men jag lyckades tvinga tillbaka den och kände mig hyfsat bra när jag var framme vid dagen D. 

 

Morgonen den 14 december packade jag bilen med löparkläder, kylväska, bord och stolar. Stolarna till min support. Hela familjen hade engagerats i projektet. Ann och Eric åkte med hemifrån och Namida skulle senare ansluta i Växjö efter jobbet. Sanna supportade på distans från Helsingborg. På vägen upp hämtade vi upp Eddy, som hade för avsikt att ge sig på 6h-varianten.

Packningen

Vi var bland de första som var på plats. Därmed kunde vi lägga beslag på bästa platsen för vår depå :-) Strax dök övriga kamrater från Teamet upp. Lendrop, Lars-Göran och Garvis hade liksom Eddy tänkt att ge sig på 6-timmarsloppet. Jättekul att vi blev några stycken från Teamet. 

Gert med flera

 

Jag hade två par skor med mig. Båda av mitt nya favoritmärke Hoka One One. Vilka skulle jag välja? De redan väl insprungna Bondi B eller de ej insprungna Kaliua Tarmac. Valet blev de blå Bondi B som fick vara med om den här utflykten. 

 

Klockan 12:00 gick starten. Förutom 24h, som jag startade i, 6h, som övriga Teamare startade i, så startade även ett 12h samtidigt. Här gällde det att inte dras med i "sprinterdistansernas" tempo ;) Det gick hyfsat bra. Jag hade lyckats att dra ner på mitt "mala på-tempo" under min träning mot loppet och försökte nu göra mitt eget lopp. Självklart varvades jag några gånger av kamraterna som sprang 6-timmars, men då kunde jag också passa på att heja lite på dem. 

 

Efter 6h var mina kamrater från Teamet färdiga med sitt dagsverke. Bra jobbat av alla! 

 

Jag körde på med mitt planerade upplägg med energiintagspromenader med jämna mellanrum och det fungerade riktigt bra de första 12 timmarna. Maten som bjöds efter 6h fick jag dock hoppa över. Spagetti och köttfärssås går bara inte att få ner efter 6h. All fast föda var bara att glömma, så kasslergratängen efter 12h... Just det. Det blev inget av den heller. De första 12h flöt annars på fint. Jag hade ca 10,5 mil efter dem. Det kändes riktigt bra faktiskt, förutom att jag började få blåsor under fötterna. Lårens framsidor började också bli lite utmattade. Vi ett toabesök kraschlandade jag i toastolen och höll knappt på att ta mig upp igen :D När jag böjde benen så fanns det inget som höll emot.... Tur att jag inte fastnade ;)

Gert med bra flyt

 

Jag ökade tempot något före 12h och det var kanske dumt, men det kändes ju bra då. Efter vändningen (Man fick vända efter var 6:e timme. Bara att få uppleva det gör det ju värt att starta i ett tidslopp över 6h ;) så gick det genast lite tyngre. Tack vare familjen så malde jag vidare. De var på mig och "tvingade mig" att äta och dricka fastän jag inte ville. Klockan 24:00 gick 12h i mål och ett nytt 12h-gäng startade. 

 

Sönerna gav sig hem till Namida för att sova lite, med avsikt att komma tillbaka på morgonen igen. Ann fortsatte att kämpa med mig under natten. Nu blev det dock mer och mer promenad, undan för undan. Emellanåt så gjorde jag ett ryck. Jag sprang snabbare än de andra när jag sprang, men gick långsammare när jag gick. Gång är definitivt inget jag ska satsa på ;) 

2 av 3 supporten

 

Klockan 03:00, efter 15h, så var jag tvungen att sova en timme. Ann gjorde mig sällskap på stavhoppsmattan. Jag ställde mobilen på väckning kl 04:00. Det var skönt med en tupplur, men när jag skulle upp ramlade jag ner i gropen, där stavhopparna sätter i staven. Det var en kamp att ta

sig upp därifrån vill jag lova ;) När jag väl kom upp så stolpade jag iväg några varv på stela ben, innan jag fick till några "löpsteg" igen. 

 

Jag fortsatte nötandet. Äta gick inte. Enda energiintaget som fungerade var i form av Resorb varvat med Vitargo, kaffe och öl. Med 6h kvar kändes det som att jag nästan var hemma. Då kom jag plötsligt på att jag hade ett helt 6h ultralopp kvar... Bort med dessa tankar! Ett nytt gäng med 6h-löpare startade. Det var inga problem att inte haka på deras tempo ;)

Gert glad

 

Nu dök sönerna upp igen efter en stund, efter att ha sovit sin nattsömn. Pigga, försökte de pigga upp farsan, så att han skulle hålla de 24h ut. Det gjorde de bra. Här gick det ju inte för sig att vika ner sig inför sina söner ;) De turades om med att hänga med mig runt 239-metersbanan. 

 

Med 3 timmar kvar var jag tvungen att sova en timme igen. Även denna gång på stavhoppsmattan, fast nu ensam. När jag vaknade och skulle få fart på gubbkroppen så var den betydligt stelare än vad den var efter första tuppluren. 

 

Det var en go känsla när 100 miles passerades. Sista varven gick sönerna med mig runt och Eric spelade Fates Warning och In Mourning för mig från sin ipad. Underbart att få avsluta med ljuv musik :-) (efter att ha lyssnat på loopande hissmusik i ett dygn :D ) 24h - pang! Skottet gick och man kunde plocka av dig nummerlappen och lägga ner den på banan (för uppmätning av total distans). 161.353 meter blev det och 674 varv hanns med. En hyfsat putsning av det tidigare personliga distansrekordet på 9,3 mil. 

Nummerlappen efter avverkad distans

 

När jag väl stannade så hade jag lite problem med att gå för blåsorna under fötterna. Lite lätt groggy på grund av för lite energiintag de sista 12h var jag också. Jag kände att det blev lite fuktigt i ögonvrårna. Lycklig? Ja!!! Hur jag lyckades få av mig mina kompressionskläder vet i f-n. In i duschen kom jag (och ut också). 

 

Vid prisutdelningen visade det sig att jag blivit 5:a loppet och jag fick pris i form av en kupévärmare till bilen. Efter prisutdelningen baxade sönerna in mig i bilen och vi åkte hemåt. Jag belönade mig med en "svart guld". Sedan somnade jag.

Prisutdelning 

 

Eric transporterade oss hem på ett säkert sätt. Jag vaknade till kort när vi rullade in i Backaryd. Sedan var vi plötsligt i Jämjö. När vi kom hem så petade jag i mig lite laxpaj, som blivit över från fredagsmiddagen. Klockan 16:00 gick jag och lade mig. Jag somnade direkt, vaknade kl 06:00, 14 timmar senare. Dags att ta sig till jobbet. 

 

Min första tanke efter loppet var att det här aldrig skulle göras om. Det gick ju rätt snabbt över :-) Nästa gång höjer jag ribban. Nu ska det bli resultat också! :-) Jag har börjat min vandring. Jag vill bli ultralöpare på riktigt. 2014 kommer jag att helt satsa på att utforska denna värld. Det känns oerhört inspirerande. Det här är ett helt outforskat område för mig och jag har mycket att lära om mig själv. Vad kul det ska bli :-)

 

Jag har mitt mål med min löpning helt klart för mig nu. Fasen vad kul! Som vanligt kommer jag att fortsätta att gå mina egna vägar, vilket kanske inte alltid innebär att jag följer instruktionsboken, som jag i och för sig mycket väl känner till innehållet i, men man måste ju få testa lite egna varianter också. Det är ju en del av själva utmaningen :-)

Gert i mål

Uppdaterad: 08 JUN 2016 07:07 Skribent: Gert Gustavsson

Postadress:
Team Blekinge LF - Friidrott
Tennvägen 11 A
37150 Karlskrona

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info