Hoppa till sidans innehåll

Mission impossible


Davids hörna gapar fortfarande tom när vi är långt in i april så nu är det verkligen dags att fylla upp min plats i cyberrymden med ett inlägg. Skrivkramp är ett vedertaget uttryck som många skribenter drabbas av men jag skulle mer vilja kalla det för en liten identitetskris. Race reports är visserligen min idé men har enligt mig varit en succé så här långt och kanske har jag rationaliserat bort mig själv. För när hörnan inte längre ska fyllas med rapporteringar från tävlingar och topplistor kan man ju fråga sig om den överhuvudtaget behöver finnas. Så lätt tänker jag dock inte släppa min stora egosymbol utan jag tänkte försöka mig på att lägga en lite mer personlig prägel på texterna.

 

Detta kommer bli en utmaning och antagligen kommer jag ge mig ut på allt för djupt vatten men för att utvecklas så behöver man utsätta sig själv för prövningar. Det där med att utmana sig själv tror jag är väldigt viktigt även när det gäller löpningen för annars kan det bli svårt med motivationen. För egen del kan jag erkänna att jag nog är den största drömmaren i denna förening men t.o.m. jag har börjat inse att så mycket snabbare kommer jag inte att bli nu när jag fyllt veteran (35) och utvecklingen har stannat av. Efter alla nyförvärv som kommit till klubben är det inte ens lönt att sikta mot toppen av topplistorna vilket bl.a. Hobergs halvmara i Berlin talar för. Grabben kommer in helt förkrossad på 1.15.26, halvminuten under mitt pers och vill lägga av med löpningen. Utmaningar går dock att hitta ändå och tre är ett tal som ofta förekommer i sagor så här är mina tre vansinniga, naiva och skrattretande mål för året.

 

Jag är egentligen inget fan av Tom Cruise men jag väljer att kalla det för "Mission impossible" för att det på pappret är ett omöjligt uppdrag men med förhoppningen att det precis som i filmerna ska bli ett lyckligt slut.

 

Mitt första "mission" är att jag ska träna som Isabella Andersson i en vecka. Givetvis kan jag inte hålla de farterna hon håller på träning men tanken är att ha samma mängd och intensitet för att sedan utvärdera hur kroppen har reagerat på en veckodos runt 25-30mil. På pappret den enklaste uppgiften då det i princip bara går ut på att inte bli skadad men det lär bli slitsamt för både kropp och knopp.

 

Min andra utmaning blir att springa under 2,40 på maran. Jag behöver sänka mig med dryga sex minuter vilket kanske inte är speciellt troligt efter femton års tränande. Tycker ändå att jag har underpresterat på denna distansen så jag ska spänna bågen och se hur långt det räcker.

 

Det sista är ett världsrekord på löpband som jag tänkt att jag ska försöka slå tillsammans med en klubbkompis. Fick idén när Kristina Paltén var på besök och föreläste om sitt eget 12h rekord och tänkte att "vara världrekordhållare" verkligen skulle ta mitt ego till nya höjder (med andra ord inte speciellt hälsosamt). Den enda erfarenheten av löpband jag har är när jag sprang sönder mitt knä för ca tre år sedan med ett halvårs skadeelände som följd. Kanske spelade takhöjden in något för efter montering i källaren visade det sig att jag slog huvudet i taket när jag sprang så hållningen var kanske inte direkt optimal (något hål i vardagsrumsgolvet ville sambon inte heller gå med på konstigt nog). Någon vana har jag med andra ord inte på detta träningsredskap så en tuff utmaning blir det onekligen.

 

Så där har ni mina mål. Skratta, skaka på huvudet, kom med invändningar, slå vad men efter ni gjort detta tycker jag att ni själva ska sätta er ner och skriva ner erat Mission impossible (det är fritt att välja en annan filmtitel). Utmana er själva, spräng gränser som ni aldrig vågat drömma om och våga sticka ut hakan.

 

Den enda frågan som nu kvarstår är, hur många utmaningar klarar jag?

Uppdaterad: 16 APR 2013 21:08 Skribent: David Högberg

Postadress:
Team Blekinge LF - Friidrott
Tennvägen 11 A
37150 Karlskrona

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info