Hoppa till sidans innehåll

Knickers, lagkompisar och comeback

03 AUG 2018 15:57
Han kom till Tollereds IF 1992 och spelade kontinuerligt fram till 2010. Efter detta har det blivit sporadiska inhopp fram till 2016, bara för att hjälpa till. Just nu löptränar han för en comeback 2019. Möt Peter ”Cappi” Fors, till höger på bilden.
  • Uppdaterad: 03 AUG 2018 16:09

Att kunna spela så här länge är få förunnat. Skador, jobb och ändrad familjsituation kan sätta stopp för fotbollskarriären. – Att kunna hålla på länge kräver ju att kroppen håller. Sedan får man ju tacka en förstående och sportintresserad familj som ställde upp när barnen var små. Att jag sen fått spela och umgås med underbara kompisar hjälpte ju till att hålla glädjen så länge, berättar Peter.

Peter, eller Cappi som han kallas, var ute ett halvår på vift men kom tillbaka till Tollered 1996. Tidiga träningar i den nya föreningen och att stänga butik han jobbade i satte stopp för det hela, det blev för stressigt helt enkelt. På den tiden huserade Tollered som nu i division 6. Trots det har mycket förändrats sedan dess. – När jag kom till Tollered i början av 90-talet var det annorlunda mot idag. Till att börja med var jag bland de yngsta i laget. Sen var ju resurserna knappa också. Träningställ med mera fanns ju inte, men hade man tur kunde man få ett par knickers till vinterträningarna. Det var ingen ovanlig syn med 22 olika T-shirts som sprang omkring på träningarna under sommarmånaderna.

Tollereds IF genomgick en generationsväxling i slutet på 90-talet. Lite dåliga resultat och man var till och med nere i sjuan och vände. Med en tredje plats och med lite tur att det blev en friplats uppåt gjorde att man åter fick spela i sexan. Kvar ur det gamla gardet var då Fors, målvakten Björn Johansson och vänsterbacken Torkel Gustafsson. Tollered var då en lite förening med ett herrlag och några få ungdomslag. Med Claes-Inge Attemalm och en hel del nyförvärv började förändringen. – Fotbollsmässigt och föreningsmässigt tycker jag klubben gått stadigt uppåt sedan jag kom, dock inget jag kan ta någon ära för. För herrlaget tycker jag nog att det började steppas upp när ”Atte” kom till klubben. Sedan tog vi några ordentliga kliv framåt och blev riktigt bra när Tomas Granbom tog över efter honom. Vi såg till och med ut som ett lag även på träningarna. Allt var mer uppstyrt och det fanns en vilja att bli bättre fotbollsmässigt och som förening.

Och bättre blev det. Under 2000-talets första årtionde växte föreningen så det knakade. Ungdomslagen blev fler och herrlaget skördade framgångar. Det hela kröntes med en serieseger i sexan 2007 alldeles lagom till 100-års jubiléet 2008. Samtidigt som Fors spelade tränade han dessutom sina söner i ett av ungdomslagen. Så tid på Spinnarvallen lades det en hel del, dock inte bara för att familjen. Han var med och rustade upp ”Långa längan” och caféet med bland annat med en stort trädäck. – Jag ser inte det som att jag hjälpt klubben med någonting egentligen. Det är klubben och alla i den som hjälpt mig att bli den jag är idag. Fotbollen var en väldigt stor del av mitt liv under så många år och jag kan bara tacka alla (spelare, ledare, sponsorer och publik) som rört sig i klubben genom åren för allt de givit mig. 

Har man spelat i över 20 år i samma förening har man ju stött på en mängd spelare, både bra och mindre lyckade stjärnor. Ibland när han beskådar matcher på Spinnarvallen undrar vi om inte Cappi önskade att han kunde klona några av sina gamla lagkamrater till att bli 25 år och sätta dom planen igen. Vi lät Cappi ta ut sina fem bästa spelarna han spelat med. 

Daniel Lindqvist: Med utan tvekan den bästa fotbollsspelare jag fått äran att dela en fotbollsplan med.
Jörgen Haggren: Gjorde många viktiga mål för oss.
Jonas Wisth:, Ja, vad gjorde inte han bra på fotbollsplanen?
Robert Silversäter: En av världens goaste gubbar som alltid höjde stämningen med sin närvaro.
Torkel Gustafsson: En legendar i Tollered. Ingen kan slå uppspel ut i bäcken som honom. Han är en stor anledning till att jag hamnade i Tollered.

Höjdpunkten för många fotbollsspelare och fotbollsföräldrar är kanske att få spela ihop med sin son eller sina sönder. Till slut blev det så för Cappi. Han fick spela ihop med sonen Joakim i herrlaget någon gång i mitten 2010-talet. – En mörk höstkväll i Bergum fick vi till sist spela tillsammans i A-laget. Jag blev inbytt med kvarten kvar och fick spela i anfallet ihop med Joakim.  Tyvärr var jag precis så otränad och målfarlig som man kan förvänta sig av en 44-årig gammal mittback. Jag minns inte hur matchen slutade men jag tar för givet att vi vann eftersom jag ändå blev inbytt. Men minnet av att till slut få spela ihop med Joakim försvinner aldrig.

Är det slut nu? Har vi sett Cappi för sista gången på Spinnarvallens gröna gräsmatta. Känner vi honom rätt är det inte det. – Jag har precis börjat hårdträna igen, slog nyligen personligt rekord på vågen. Jag satte faktiskt upp ett mål med träningen. Någon har sagt till mig att det är bra att göra det. Nästa år ska jag göra minst en match till. Nu finns det ju faktiskt aktiva spelare som börjar närma sig mina antal matcher i TIF och jag vill ju inte att dom ska slå mig. Fysiskt känner jag mig helt ok, förutom att jag är fet. Men för oss som följt Tollereds IF de senaste åren har ju sett både vänster och högerbackar med några kilo till övers. Dock har ju en av dom parkerat i båset nu mera, avslutar Peter.

Om löftet om comeback håller återstår att se. Helt klart är att hans gamla lagkamrater som fortfarande spelar håller tummarna att denna ödmjuke kille åter klär på sig en svartgul tröja. 

Skribent: Tollereds IF
Epost: This is a mailto link

 

 

 

 

 

Postadress:
Tollereds IF - Fotboll
Gamla Sågvägen 10
44850 Tollered

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info