Hoppa till sidans innehåll

KM linje är avgjort

27 AUG 2019 19:04
  • Uppdaterad: 27 AUG 2019 19:04

Idag avgjordes KM i Linje, egentligen det enda loppet under året som man behöver bry sig om då det är så mycket ära och berömmelse åt den som vinner.

I år hade vi gjort två förändringar, KM hade tidigarelagts för att inte så många ska hinna gå in i höst-dvalan samt att vi hade lagt på en 12 km skarv, mest för att kompensera för ett ev vägarbete men även för att KM-banan "Sillen Runt" ibland upplevs som lite kort.

Starten var dock traditionsenlig med samling vid OK/Q8 i Vagnhärad. Trots strålande väder så var vi tyvärr inte fler än 9 cyklister till start, lite tråkigt kan man tycka då det blir roligare rejs för alla när det är många till start. Uppsnacket börjar vi vänja oss vid nu, den ena är sämre än den andra, Jocke Lyth hade varit sjuk i tre! veckor, undertecknad hade varit på brorsans 40-års fest igår kväll, Johan von Walkendorff hade kört en Triathlon (olympisk distans i Stockholm) tidigare på dagen och Alm var så dålig så att han körde följebil. Nån måste väl vinna ändå, eller? Mycket snack blev det också om vinden som är en viktig faktor i dessa lopp, huvudtesen var att vi skulle få motvind på vägen hem med begränsad möjlighet att komma loss, läge för spurt?

Starten gick och vi hade kommit överens om master-start i 7 km för att gemensamt ta oss förbi det vägarbete som var på Lästringevägen tidigare i veckan. Trevligt sätt att starta ett lopp på, man hann prata med alla och komma igång innan det var dags att trycka på gasen. Vi hade dessutom motvind så det var ingen som var jättesugen på att gå upp och köra järnet.Väl förbi avfarten mot Gnesta så kände vi direkt att vi fick vinden i ryggen och det började tryckas på bra med farter över 50 från tid till annan. Patric som var het gick loss och fick med sig Peter L och de låg under en period och körde partempo men vi i gruppen kände nog att vi hade dem under kontroll. Vid avfarten vid Ehrendahl så var vi åter samlade, dvs Bergström, Oscarsson, Lyth, Melkersson, Lindgren, von Walkendorrf. Patric trivdes uppenbarligen inte i gruppen och stack ganska omgående iväg igen, uppenbarligen var han stark som satan idag för vi andra fick jobba på ganska länge innan vi kom ikapp honom men när vi svängde höger mot Gnesta igen så var ikapp. Jag tryckte på uppför första backen och trodde att vi skulle få med oss lite mer vind och tänkte att det vore skoj om vi kunde spräcka fältet ytterligare men när vi kom upp på toppen så kände jag att det var motvind så tempot gick åter ned igen. Vi körde på hyfsat bra men det kändes lite uppgivet i gruppen, med tanke på vindriktningen så skulle man nog inte kunna "skapa något". Nu skulle det väl bli en spurt i alla fall?

När vi började närma oss Vagnhärad igen så satt jag och klurade på hur jag skulle ta mig an spurten, valet föll på att försöka ta rygg på Joachim Lythsom ju är den absolut mest meriterade cyklisten i gänget, kändes alltså bäst både ur säkerhetssynpunkt och så tänkte jag nog bör han ha bästa timingen i gänget? När jag satt i de här sköna tankarna längst bak i klungan så hände det som inte fick hända, Lyth trycker gasen i botten från spets i gruppen uppför sista motlutet innan grustaget, Scheisse! Melkersson, Lindgren, von Walkendorff får upp farten och svarar direkt, jag blir rejält distanserad och Patric Oscarsson verkar ha bränt för mycket krut tidigare och kan inte ta upp jakten. Väl på toppen av backen så ser jag att jag har tappat mycket, kanske är loppet över nu? Jag tänker ändå att jag ska försöka komma ikapp och spurtar i princip för att försöka täcka luckan, nere vid motorvägsundergången så är jag ikapp trion som jag Lyth.Jag tittar ned på pulsmätaren, noterar årets högsta puls och tänker att loppet kanske ändå är kört, kan jag spurta med de här benen?

Varje år så lär vi oss att Kalkbruksvägen är världens längsta väg, så även i år. Lyth gnider på men har ingen jättelucka, jagartrion är fullt upptagna med att...just det ...jaga och jag ligger bakom och försöker återhämta mig. Efter ett tag börjar jag känna mig bättre men glömmer tyvärr att upplysa mina cykelkompisar om det och kör istället den uppgivna blicken när de tittar på mig "skulle gärna ta en förning men jag är ju jättetrööööött, är det inte bättre att ni fortsätter??" Nu gäller det att göra en riktig bedömning, kommer trion komma ikapp Lyth? När ska jag lansera spurten, inte för sent och inte för tidigt. Peter L öppnar upp med en fartökning men min bedömning är att det är dags att lansera en egen attack, jag sveper trion, tar ikapp Lyth och lyckas hålla undan hela vägen in i mål. Fantastiskt fin känsla med spurter när man får timingen rätt.

Som vanligt fika och ljug efteråt och jag är ovanligt tydlig just idag med att "vi måste ta kort på prispallen". Elisabet Ekblad kommer bokstavligen in som ohotad vinnare på damsidan och det hade varit skoj om vi kunde bli fler tjejer som vill ställa upp i de här sammanhangen.

Vi hejar i mål Tomas BondessonElisabet Ekblad (i publikfirande spurt med) Kenth Hörling och slutligen Björn Rydberg.

Tack för en riktigt fin cykelkväll och lite extra tack till Stefan Alm som körde följebil och fraktade fika. Nu får vi ladda inför helgens arrangemang av Hedebytrampen samt kommande LVG-cup och Tempo-KM.

Skribent: Krister Bergström/Henrik Nordin
Epost: Adressen Gömd

Postadress:
Trosabygdens OK - Cykel
J-Å Mahlin, Ringvägen 22
61072 Vagnhärad

Kontakt:
Tel: 015610717, +4615626321
E-post: This is a mailto link

Se all info