Hoppa till sidans innehåll

Pågående serie 2019


2019-07-19

Långetempot 2019 - vem var det nu som hade benen och hjärtat för dagen?

Inte så många som kände för att undersöka saken dock…bara 7 man till start. Inte för att jag hade trott på särskilt många fler men man hoppas ju alltid. Siffran 7 blev förresten gångbar för kvällen - det blev nu det antal bullar var vi fick. Inget som gagnar framtida Långetempon men det tar vi då.

Sedvanliga snacket innan start såklart. Oj så dåliga alla är. Ingen kan tro att man är på cykeltävling, snarare på VM i bortförklaringar. Nåväl, klockan blev 19 och först ut att inleda sin knappa timme självtortyr var Andreas. Ruggigt sliten sen Vättern tydligen. Därefter Henrik som kvällen innan hade sprungit orientering och nu knappt kunde gå. Peter följde sen som nu var tillbaka efter en sjukdomsvecka. Sen ytterligare en med ben som telefonstolpar och trött och jävlig efter Vättern – Erik. För att inte tala om Teddan. Verkar vara tufft att ha sommarlov. Såg riktigt sliten ut. Men så kan det ju vara ibland att när man sovit för mycket så kan man känna sig trött ändå. Därtill en gnisslande cykel då pappa Fredde inte haft tid att smörja kedjan.Näst sist ut var undertecknad som sönderstressad efter tidig midsommartrafik från Stockholm och kaffekokning sladdade in med nån minut till godo. Sist ut var Stefan som dagen till ära var nyopererad. Även han med en färsk Vätternrunda i påkarna. Lägg därtill hans aktningsvärda ålder – att den mannen ens kom till start var ett mirakel.

Vad kan sägas om själva loppet då. Jo, när det gäller tempocykling så är det ju en kamp mot klockan och därmed ytterst en kamp mot vinden. Kunna uthärda smärta och trötthet. Veta hur hårt man kan gå ut för att orka hela vägen. Gäller att känna sin kropp. Aero är allt. Men aero är svårt. Inte lätt att försöka göra sig liten. Man har ju den kropp man har så att säga. Och om man lyckas komma ner i position så inser man att man inget ser framåt. Det enda man ser då är sin egen styrstam. Det är inte optimalt. Eller så tappar man all kraft när man försöker vara aero. Inte heller särskilt bra. Tillbaka till den inledande frågan. Svaret var Peter. Klart starkast idag. Nu upp i ledning i totalen dessutom och därmed ett jagat villebråd redan på tisdag i nästa vecka då denna cirkus rullar vidare.

Tack alla för ikväll och ett extra stort tack till Tomas som skötte tidtagningen. Han skulle varit med och kört själv om inte 18 mil kramp från Vättern satt kvar i benen.(Han är dubbelt regerande världsmästare i bortförklaringar om ni inte visste) 

Kvällens resultat:

  1. Peter Lindgren 50.17
  2. Theodor Antman 51.35
  3. Henrik Nordin 51.47
  4. Patric Oscarsson 51.49
  5. Andreas Höglund 53.57
  6. Erik Alm 54.19
  7. Stefan Alm 55.09

Ställningen i totalen:

  1. Peter Lindgren 182
  2. Patric Oscarsson 176
  3. Henrik Nordin 169

 

2019-05-16

Trosa Hill Challenge. Känn in. Ta in. Försök att förstå. Kan vara svårt. Tror det måste upplevas.
Alltså 5 ggr uppför Col de Lästringe. Eller Lästringemotan som lokalbefolkningen kallar den.
Backsprint upp och sen rull ner till start och sen återsamling och järnet upp igen. 5 ggr. Smärta.
10 man till start ikväll och vi var många som bara ville få det överstökat och hugga in på bullarna och kaffet istället.
Redan efter första rundan så höjdes alltså röster för att blåsa av tillställningen och låta första backens resultat även bli slutresultat. Nu blev det inte så. Attans.
Teddan Antman hade lekstuga kan man säga. Var alltid sist iväg från starten. Tror han ville försäkra sig om så att alla kom iväg och att ingen smög sig kvar och gick på bullpåsen istället. Smart. Teddan gillar bullar men ville såklart se till så att man skulle förtjäna sin bulle. Dom smakar visst bättre då. Stort av Teddan.
Lika mycket lekstuga hade Simon. Han körde på en blytung fullgungad Enduro-MTB men likväl var han näst snabbast totalt ikväll. Lite fubbigt var det dock eftersom han med sina jättegrova däck kunde köra i diket vid omkörningar när han hamnade i dålig position. Dåligt. Vi andra kunde ju bara nyttja asfalten.
Trea ikväll var Peter som efter en tveksam första backe fick fart på maskineriet.
Gott jobbat alla och tack till funkisarna Stefan, Marie och Elliot som agerade levande målkameror.

I totalen så ser tabelltoppen ut som följer efter två körda race:
1. Peter Lindgren 90p
2. Patric Oscarsson 87p
3. Henrik Nordin 84p
4. Andreas Höglund 79p
5. Tomas Bondesson 75p

Nästa race är redan på tisdag i nästa vecka. Då kör vi den uppskjutna deltävlingen Lilla Hedeby.
Väl mött då!

2019-04-26

Om man slår upp ordet tunnelseende så kan man läsa att trötthet kan leda till detta symtom. Jag vill påstå att det inte räckte med en tunnel för att sopa hem segern i kvällens tempotävling.
Näe, en bättre liknelse är nog ett sugrör. Sugrörsseende. Ta in det ordet och försök föreställa er hur trött man är då. Så tufft var det ikväll. Härligt!
Men låt oss backa bandet lite. Samlingen var satt till 18.00 och jag själv var på plats vid 17.45 cirkus för att rigga TC lite. Några var redan på plats och var ute och värmde. Ska man köra tempo så ska man inte starta med kall motor. Blir sällan bra. Fler och fler anslöt och alla kämpade hårt med att försöka se så coola ut som möjligt. Det går som det går. Det är ju bara en träningstävling. Jo, tjena. Att detta är på allvar förstår man när i princip alla får springa och nervositets-pinka. Inte bara en gång utan flera gånger om. Och det är bara droppar det kommer. Det är prestige i detta. Efter en lång vinter så var det alltså äntligen dags för oss att få mäta våra krafter. Vem har skött sin vinterträning bäst. Nån som inte skött den alls? Kvällen till ära så gästades vi av Robert från Dainon. Stark jävel som kör Vättern på 7 timmar. Självklar favorit som fick starta först. Därefter iväg med en gubbe (tyvärr inga tjejer med ikväll) i minuten. Tuff bana. 11 km ner till Källviks brygga och sen samma väg tillbaka. Törs påstå att vi alla är relativt oerfarna tempocyklister. Alltid svårt att göra rätt avvägning på hur hårt man ska gå ut. Det gäller ju att maximera sitt kraftuttag över 35-40 minuter. Inte gå ut för hårt och möta klubban halvvägs.
Ej heller gå ut för klent och sitta med krafter kvar. Snabbt fram med sugrörsseendet alltså, fokusera på uppgiften och bara trampa på. Strunta i syran som pumpar i kroppen och får lår och ben att kännas som telefonstolpar. Det är nåt kittlande, men samtidigt ångestladdat, i detta med tempocykling. Tänka på nåt trevligt kanske. Provade själv att tänka på kanelbullarna som väntade. Funkade ganska bra.
Vem var då bäst på att kunna titta genom ett sugrör – jo, det var vår gästartist Robert. Stort grattis! Samtidigt väldigt glädjande att jämföra med tiderna från ifjol. Ser jag rätt så har i princip alla av oss förbättrat sig. (Och då var vändpunkten ändå lite tidigare ifjol.) Förvisso inte helt glasklart att jämföra olika år med varandra men jag minns dom yttre förhållanden som väldigt lika. Hurra för oss alltså!
Här har vi fullständig resultatlista:

  1. Robert Berg 33.49
  2. Patric Oscarsson 35.19
  3. Peter Lindgren 35.33
  4. Henrik Nordin 36.05
  5. Krister Bergström 36.51
  6. Andreas Höglund 38.12
  7. Björn Boström 38.20
  8. Tomas Bondesson 40.32

Nu laddar vi om och hoppas på fler som vill bli trötta den 16/5. Då kommer det återigen krävas sugrörsseende – det är nämligen Trosa Hill Challenge som vankas då!

2019-04-01

Vi är inne i april och premiären i årets landsvägscup är bara en dryg vecka bort.
Hög tid att börja uppsnacket med andra ord. Vem är årets favorit? Vem kommer bli årets skräll? Vem kommer gå med i flest utbrytningar?
När det gäller favoritskapet så är det nog jämt skägg mellan fjolårssegraren Teddan Antman och Peter Lindgren.
Teddan, ett år äldre men fem år starkare, kommer bli grymt vass även i år.
Peter, som enligt egen utsago får söka sig utanför kommunens gränser för ordentlig sparring, målar därmed upp sig själv som storfavorit. Kan ju säga som så att räkna inte med alltför många spurtuppdrag…
Sen har vi ju såklart No1, aka konstapel Blom. Dagsländan som flaxade hem ett KM för ett antal år sedan. Ryktet säger att hans vinterträning flutit på riktigt bra och att han går för cupen i år. Blir intressant att se. Största hindret kan nog vara vädret så här i början då han är en av samtidens största solskenscyklister.
Henke Nordin är en annan stark åkare som garanterat kommer vara med och fajtas där uppe i toppen. Undertecknad har stalkat honom på Strava och det har rasslat in noteringar om ”ettor” och ”fyror” mest hela vintern. Han har jobbat hårt på sin tröskel med andra ord. Har förberett sig väl för att både gå loss solo och kunna täppa luckor. Han blir också farlig.
En annan som måste nämnas med vördnad och respekt är Stefan Alm. Inte bara för sin aktningsfulla ålder utan även för att han hållit sig kraschfri nu i nästan ett år. Han har även bedrivit rätt mycket alternativ träning som jag tror kan fälla avgörande. Han har exempelvis sett till att hålla liftspåret i skidbacken snöfritt hela vintern genom idogt knatande med stavar. Starka lår!
Sen har vi ju pappa Antman, Fredde. Han har ju inte kört i cupen tidigare men han har satsat stenhårt i år och köpt klippkort på SAS och farit som en tätting fram och tillbaka mellan Trosa och Gran Canaria. Han är numera en urstark klättrare där timmeslånga stigningar är där han gör sig som allra bäst. Återstår att se om det kommer att ge utslag i backar som Lästringebacken, Tullgarnsknäpparna etc.
Sen har vi Krister Bergström. Något av en outsider i totalen kanske men oerhört seriös i allt han företar sig. Har till i år klivit av styrelsejobbet i klubben för att få loss ytterligare träningstid.
Att den mannen besitter en grym åkstyrka och giftig spurt har vi sett prov på tidigare år, inte minst spurtvinsten vid Ställverket 2016. Skadefri vinter och, som sagt, ökad träningsmängd gör att ett varningens finger måste höjas.
Vidare så har vi Johan von Walkendorff. För närvarande under slaviskt minutschema som triatlet med målet inställt på IronMan 70.3 i Jönköping i Juni. Han har frenetiskt försökt kuppa in lite löpning och simning i årets cup. Dock utan framgång. Vid dom deltävlings-tillfällen som inte krockar med nåt schema som handlar om enbenstramp eller dylikt så kommer han vara med i toppen. Var så säkra.
Till sist så måste Joakim Hellestig nämnas. Har ju bara dykt upp nåt enstaka tillfälle förr om åren då han valt att prioritera att sitta i garaget och köra brutala intervaller på Monarken istället. I år hoppas vi han fått en nytändning, inte minst pga en ansiktslyft hoj som sägs vara både snabb och snygg. En sak som är säker är att om Kapten dyker upp så kommer det gå i 45 från start.
En sak till – det går inte att prata landsvägscup utan att prata Göran Larsson. Han la ju av efter förra året men jag kan väl säga som så att jag inte är villig att satsa särskilt många kronor på att han inte dyker upp i år igen… Mannen som har blipprekordet till styrke-/spinningsalen på Safiren ser oerhört vältränad ut. Tror inte att han klara av att hålla sig borta helt enkelt.
Kör hårt och träna väl så ses vi den 9/4.

Uppdaterad: 08 APR 2019 21:26 Skribent: Patric Oscarsson
Epost: Adressen Gömd

Postadress:
Trosabygdens OK - Cykel
J-Å Mahlin, Ringvägen 22
61072 Vagnhärad

Kontakt:
Tel: 015610717, +4615626321
E-post: This is a mailto link

Se all info