Hoppa till sidans innehåll

Sommarresultat


Löpare från Uppsala löparklubb har varit aktiva på tävlingsfronten under sommaren. De resultat som webbredaktionen har fått in finner ni nedan. Saknas det resultat från en tävling du sprungit i sommar maila gärna Christian så lägger vi till fler.

 

Sommarspelen Stockholm stadion 22 juni

 

Arrangör: FK Studenterna

 

M 800 meter

Christian Dahlmann               2.10.4 (Klubbrekord)

 

M 5000 meter

Per Berg                               17.08.1 (Veteranrekord M 40)

 

K 1000 meter

Ewa Wahlberg                       4.03.09

 

Läckövarvet Lidköing 30 juli

 

Jag var "hemma" i Lidköping under semestern. Jag passade då på att springa motionsklassen (8,4 km) i Läckövarvet den 30 juli. Jag trodde att loppet skulle bli inställt då det ösregnade och blåste kraftigt hela dagen. Förvånande nog kom det 190 löpare totalt till start trots regnvädret. Jag kom 2:a på 8,4 km på tiden 35,51. Jag var tvungen att "släppa" han som vann då det var ca 1 km kvar. Jag känner mej ändå nöjd med min insats och att jag inte fick ont efteråt i hälsenan. Tävlingsklassen (21,1 km) vanns på lite drygt 1.20. / Anders Edvinsson

 

Månkarbo maraton 7 augusti

 

Jag heter Fredric Sandh och är ny i Uppsala LK. Min idrottsbakgrund sträcker sig tillbaka till mina tidiga år på 70-talet och omfattar ett 30-tal lopp, exempelvis En Svensk Klassiker och diverse löplopp. Den 7:e augusti tog jag bussen från Uppsala till Månkarbo för att springa Månkarbo Marathon. Målet var att krossa mitt gamla rekord från 2002 och att gå under 3:30. Väderförhållandena var bra för marathonlöpning, dvs. mulet och lagom temperatur. Loppet var en platt sexvarvsbana, mestadels på skön grusväg. Som taktik valde jag att gå ut hårt, med effektiva vätskekontroller, fokuserad och avslappnad löpning. Första milen gick på 47.10 och halvan på drygt 1:41, ett bra utgångsläge för fortsättningen. Vid sista högersvängen, en bit från mål, stod det 3:27.27 på klockan och då tänkte jag: ”jag fixar det”. Jag gav järnet in mot mållinjen och tiden blev 3:29.09, 10:a i totalen. I målfållan visade det sig att jag hade vunnit VDM Uppland M35, en både oväntad och roligt bonus!

 

Långlöparnas kväll Stockholm stadion 10 augusti

 

M 10 000 meter

Per Berg                               35.43.37 (Veteranrekord M 40)

 

Engelbrektssommar - Het sommarflirt med studenter

 

Få väl lov att erkänna mitt snedsteg – en otrohetsaffär under en het sommardag i juli. Eftersom det lär finnas både bild- och textbevis är det lika bra att kliva ut ur garderoben. Jag erkänner skamset - jag har sprungit för en annan klubb – jag har sprungit stafett för FK Studenterna…

 

Låt mig börja från början. Eftersom familjen har sommarstuga i Norberg, den lilla avsomnade pärlan i södra Bergsslagen, har det under senare år varit en självklarhet för mig att springa i byns stora sommarevenemang Engelbrektssommar. Det är en löparhelg som innehåller en individuell tävling på fredagskvällen med sträckor på 5 och 10 km och en stafett på lördagen omfattande 5 * 5 km. Min strategi för att få springa båda dagarna brukar vara att själv anmäla mig till fredagens kortare sträcka och samtidigt försöka tvinga in mig i något av de inte alltför spänstiga lokala lagen (har bl a sprungit för stafettlag som Brikettfabriken, Hedins såg och Gott & Blandat).

 

I år, när de personer jag brukar uppvakta för få plats i något stafettgäng redan bildat lag med andra, så skulle det bli helvila på lördagen. Planen var då istället att springa sig slut på fredagens långa sträcka på 10 km och sedan på lördagen bara glida runt i sandaler, käka glass och njuta av att vara åskådare.

 

Så långt planen, men på torsdagseftermiddagen ringde mobilen. Det var en bekant från FK Studenterna som stilla undrade ifall jag hade lust att ta sträcka 4 för hans klubb i stafetten eftersom Susanne Grimfors (ni vet hon som nyligen satte svenskt årsbästa på 10 000 meter och som överlägset vann Midnattsloppet) hade skadekänningar och fått tävlingsförbud av sin tränare. Gissa om jag höll på att sätta den smältande Daimstruten i halsen. Vad f-n säger karln!? Att jag överhuvudtaget blev tillfrågad beror givetvis på att t o m en så stor klubb som FK Studenterna har svårt att, med så kort varsel, skaka fram ersättare som vill ta sig till avkroken Norberg mitt i rekordvärmen i juli för fem ynka kilometers skull. Jag fanns ju redan på plats och skulle inte springa på lördagen - så varför inte ta in en utböling i laget som i alla fall skulle rädda deras deltagande.

 

Men oavsett vad deras motiv var för att fråga mig, så går det ju knappast att tacka nej till en sådan utmaning. Från att tidigare år ha harvat runt i mer eller mindre glada motionärsgäng som blivit varvade av storklubbarna, så fanns chansen att i år få vara med i ett lag som faktiskt kunde vinna hela tävlingen.

 

Kan erkänna att jag blev rätt nervös när det sjönk in i medvetandet vad jag tackat ja till. Dels var det ju inte vilken dussinlöpare som helst jag skulle ersätta och dels ville jag ju inte gärna vara den som sabbade för hela laget när det handlade om topplaceringar. Fredagens anmälan på 10 km ändrades snabbt till 5 km, så att benen ej skulle vara blytunga på lördagen. Övervägde att skippa det individuella loppet helt, men barnen hade sett fram emot att få stå och heja på farsan, så det gick ju minsann inte!

 

Fredagsloppet blev överhuvudtaget lite av en parantes. Det var en kanonfin sommarkväll, härlig publik och trevlig stämning och jag kom tvåa. Kunde knappt vara bättre. Men stafetten lade liksom sin skugga över allt det där, det var svårt att fokusera på något annat. Tog både Gainomax och banan direkt efter loppet, ordentlig nedjogg och stretching, kolhydrater till middag och tidig sänggång. Skötsamt, ordentligt, snyggt – all by the book. Allt för sommarflirtens skull.

 

Vaknade upp till en av sommarens hetaste dagar. Fick efter en orolig väntan äntligen åka ned till torget i Norberg för att träffa laget. Det var ett gäng supertrevliga killar som direkt fick mig att känna mig som vilken smurf som helst (löparna i Studenterna kallas populärt för smurfar p g a deras klubbfärg). Utifrån löparperspektivet bestod laget av två mänskliga killar på min nivå och två riktiga kanoner.

 

Vi analyserade startlistan. En lokal firma, Krylbo Elektra, hade öppnat plånboken och köpt in OK Linnes elitorienterare att springa i företagsnamnet. Vi förstod att segerchansen därmed var borta, vi utfyllnadslöpare i laget var för svaga för att kunna konkurrera med sådana storheter. Att slåss om andraplatsen var dock fullt möjligt. Vi såg några orienteringsklubbar och någon löparklubb som eventuellt skulle kunna bli svåra motståndare.

 

För Studenterna är det naturligtvis en självklarhet att alla i laget skulle ha deras klubbdräkt. Man hade faktiskt med sig två varianter som jag fick välja mellan utifrån tycke och smak. Allt runt omkring laget var välordnat och jag fick veta att min medverkan t o m varit uppe och vänt hos klubbens översteguru Lorenzo Nesi för slutligt godkännande. Bara att känna sig hedrad J. Välorganiserat och seriöst värre med andra ord. Kul att få en liten inblick i en sådan löparklubb, men det gjorde mig ju inte mindre nervös direkt.

 

Studenternas startman visade sig vare en fantastisk löpare. Han avverkade den 5 km långa banan (som är ganska platt, men med många knixar och bitvis ganska tungsprunget underlag) på 15,37. En suverän tid i värmen och med tanke på att han sprang (och dessutom vann) 10 km-klassen kvällen innan på dryga 32 min! Efter första sträckan ledde vi stafetten med god marginal.

 

Därefter var det dags för de två lite mänskligare smurfarna att ta sträcka 2 och 3. Vi tappade ledningen redan i mitten av andrasträckan då Krylbo Elektras löpare hade väldigt bråttom. De andra topplagen närmade sig också sakta men säkert bakifrån. Temperaturen var nu uppe i närmare 30 grader, solen stod i zenit och luften dallrade. Härligt väder för publiken möjligen, men jäkligt slitigt för alla löpare. Svetten rann på mig bara av att stå och vänta i växlingsområdet. Kom på mig själv att undra vad sjutton jag gjorde där, men det var ju så dags med sådana tankar då…

 

När sträcka 3 växlade över till mig var vi fortfarande på andra plats, men bara 10 sek framför arrangörsklubben Norbergs OK. Kändes som att jag verkligen inte fick vika ned mig nu. Det är lätt att bli stressad i ett sådant läge. Lyckades ändå att disciplinera mig till att hålla 3,30-fart på öppningskilometern. Även om det kanske skulle bli svårt att hålla den takten rakt igenom loppet med tanke på värmen och med loppet som satt i benen sedan kvällen innan, så visste jag att det ändå var en ganska klok öppning. Den unga orienteraren bakom mig satte däremot rejäl fart. Hela ledningen var inhämtad efter bara 1,5 km. De negativa tankarna började komma och jag bara väntade på att han skulle rusa förbi mig. Men han lade sig i rygg och avvaktade. Då anade jag att den fart han haft inledningsvis inte var hans normala, utan att han satsat hårt på att ta in försprånget och sedan lagt sig i rygg på mig för att vila. Lyssnade på hur han andades och tyckte nog att han lät mer ansträngd än jag, vilket naturligtvis gav mig ny kraft.

 

Vi tog oss några hundratal meter genom ett skogsparti på en liten skitstig med rötter och stenar, sådant underlag där en normal löpare måste sänka farten ganska mycket, men som passar en orienterare som handen i handsken. Tacksamt nog är stigen ganska smal och jag bredde ut min taniga kropp så mycket det bara gick för att terrängspecialisten bakom inte skulle kunna vina förbi. Lyckades hålla honom efter mig. Efter det besvärliga partiet kommer sedan en lång och platt raksträcka på en asfalterad cykelbana – en typ av löpning som passar mina älgkliv perfekt. Skruvade upp tempot en aning och då, vid 2,5 km in i loppet, började min förföljare få det jobbigt. Han hängde med till närmare tre kilometer, sedan tog hans snabba start ut sin rätt och han började tappa. Oh, vad skönt det var! Innan vi var i mål hade försprånget ökat till 14 sekunder.

 

Jag gick i mål på 17,36, vilket jag är klart nöjd med under rådande förhållanden. Otroligt skönt att få lämna över till sista sträckan där vi hade en riktigt vass löpare. Fanns inte en chans i världen att han skulle tappa det försprånget. Glad och lättad, med känslan av att ha levererat vad som kunde förväntas av mig och efter att ha sprungit fortare än både sträcka 2 och 3, var det bara att nöjd sälla sig till övriga gänget och invänta vår slutman och en andraplats.

 

Krylbo Elektra var flera minuter före oss. Inget att göra något åt. Elitorienteraren Mattias Millinger gjorde en suverän sista sträcka för det överlägsna vinnarlaget och stod för dagen snabbaste tid. Studenterna kom i mål 47 sekunder före trean Norbergs OK. Det blev efterföljande prisutdelning och festligheter på torget. Hade verkligen en skitkul dag med Studenterna och jag är imponerad över deras löpare och organisation, men något mer än en sommarflirt lär det inte bli.

 

Kan verkligen rekommendera Engelbrektsstafetten. Nästa år kanske man kan slippa vänsterprasslandet och istället få chansen att vara trogen sin egen klubb?

/ Per Berg

 
Uppdaterad: 23 AUG 2010 21:08 Skribent: Christian Dahlmann

Vill du bli medlem?

Läs om klubben här.

Stöd klubben genom att gå till Gräsroten och ange Uppsala LK  som din favoritförening när du spelar på svenska spel.

Stöd ULK när du handlar på nätet!


Här hittar du sponsorhuset REA-kampanjer

Ladda ner Sponsorhuset-appen! Nu finns Sponsorhuset som App att ladda ner på för både iOS och Android. Med appen på din telefon och surfplatta blir det mycket enklare att stödja Uppsala Löparklubb när du ska beställa saker på nätet. Ladda ner den här och kom igång!
App Store och Google Play

Besök Uppsala Löparklubb
på Facebook 

Postadress:
Uppsala LK
C/o Tomas Thim, Slöjdgatan 21
75238 Uppsala

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info