Hoppa till sidans innehåll

Sahara marathon


Sahara marathon 2015.

Jag hade ju anmält mig till ett nytt äventyr i Jordanien egentligen. Men 2 veckor innan jag skulle resa och 3 innan loppet kom beskedet att loppet ställdes in på grund av läget i Jordanien. IS hade ju bokstavligt talat eldat upp en jordansk pilot, och i och med det skärptes läget. Innan hade Jordanien varit det säkraste resmålet i regionen.

Jag bytte IS mot Boko Haram alltså om man nu ska hårddra det. Men det var inte frågan om någon risk här.

Den här resan var ju inte bara frågan om ett maraton. Det är så att säga en solidaritetsresa. Man åker ner till Algeriet och bor i ett flyktingläger 1 vecka under vilket det ordnas löpartävlingar. Det finns alla distanser, 5-10-halv och hel maraton.

Flyktingarna här är flyktingar från Väst Sahara, de flydde sitt land för 40 år sedan när Marocko invaderade det. Det talas inte så mycket om dem numera i övriga världen, de är de glömda flyktingarna. Det finns ett antal läger varav det där vi var är det största, Smara.

Vi kom fram till lägret vid fyra tiden på söndags morgonen tror jag. Och då var vi ju tvungna att dricka lite te. Men kanske vid 5-tiden kom vi till ro något så när. Sedan var jag ju vaken i vanlig ordning efter bara ett par timmar. Längre än till niotiden sov jag inte.

Vi som bodde hos denna familj var 1 tysk, 1 amerikan, 1 fransk marockan, 1 finska boende i Spanien.

Fru i huset där vi bodde, hennes systers ena dotter skulle gifta sig så vi var bjudna på bröllop. Bröllopet varade i 2 dagar. Kul att vara med om.

På söndag kvällen blev det inte middag förrän vid 11 tiden på kvällen. Så denna natt blev det också kort med sömn.

På måndag kvällen var det pastaparty och info om start och transport till start nästa dag. Och alltså ännu en natt med något reducerad sömn.

På tävlingsdagen gick vi upp klockan 6 för frukost vid ”byns” central. Fast det var inte mycket till löparfrukost. Kaffe eller te med kex med smör och äppelmarmelad.

7:30 gick bussen sedan till starten 42 km bort. När vi kom dit var det feststämning där. Startbanderoll uppspänd, flaggor från alla deltagarländer, barn som sjöng och kvinnor som gjorde det där med att ”vifta” med tungan och ge ljud ifrån sig. Det var så jag fick rysningar i hela kroppen. Vilken härlig stämning.

Innan vi skulle starta var det ungdomar som startade ett kortare lopp. De flesta sprang barfota.

racemap_n

Vi var 119 som skulle springa hel mara. Det fanns 1 som var utklädd – till isbjörn!!! isbjörnen

Vädergudarna var med oss för till en början var det lite mulet och en rätt behaglig temperatur.

Starten gick 9:30. När vi gav oss av var det massor av kvinnor som gjorde det där ljudet.

Där vi sprang var det väldigt flackt, inga backar att tala om. Ibland var det något lösare underlag att springa på. Vätskekontroller fanns det på ca 3 km avstånd. Efter ca 2 timmar var solen framme med full styrka. Det var väl varmt som den allra bästa svenska sommardag.

Jag sprang på planenligt till en början. Det visade sig att jag hade inte så värst många efter mig, men isbjörnen var det i alla fall.

Efter 1,5 timmar råkade jag snubbla på en sten och ramlade framåt och slog i vänster knä. Det var inget som hindrade mig i löpningen men det kom fram lite blod.

Jag passerade halv mara på ca 2:40 vilket var lite drygt vad jag väntat mig. Men det dåliga sovande i 3 nätter kändes ordentligt. Efter halv passeringen började det gå något lite uppåt.

Det var ingen chans att springa fel för det fanns militär utposterad med ca 500 meters intervall tyckte jag.

Men efter halv passeringen gick det sämre och sämre för mig. Isbjörnen passerade mig också någonstans.

Jag började få mer och mer ont i ryggen. Till slut var jag tvungen att sitta ner ett par minuter vid varje vätskekontroll.

När jag satt ner vid en vätskekontroll ca 10 km från mål,
var det sjukvårdare där som upptäckte mitt ”skadade” knä. Det var en del flugor
vid såret. Då tyckte de att det var lika bra att de lade om det. Jag tror inte
de hade haft något att göra tidigare under loppet så de blev eld och lågor att
få plåstra om någon. Och det blev inte bara ett litet plåster de satte på utan
en kompress och sedan vira bandag om. Det såg mycket värre ut än vad det var.

Vid en kontroll lite senare tyckte militärerna att jag borde åka med dem, men jag förklarade att det inte var så farligt och att jag var en viking.

Hela tiden hade jag aldrig haft en tanke på att bryta. Det här skulle jag bara klara av om jag så blev sist. Jag hade för länge sedan passerat möjligheten att komma in på 6 timmar. Det närmade sig 7 timmar, skulle jag klara det?

Vid sista vätskekontrollen vid Smaras början fick jag besked att jag var sist. Men det visade sig inte styämma. Ca 1 km innan mål var det en ”löpare” som gick om mig. Vid detta tillfälle hade jag eskort av 1 pickup med militärer, 1 ambulans, 1 röda halvmånen bil och några funktionärsbilar. 200-300 meter innan mål satte alla dessa bilar igång och började tuta hej vilt. Jag kom i mål, jag klarade det. Jag gav inte upp. Och tårarna började rinna igen. Vilket mottagande. Folk kom och ville bli fotograferade tillsammans med

mig.

medaljen  efter målgång

Tiden blev hemska 7:07. Vinnaren hade 3:04.

Det här visar också hur viktigt det är med sömn inför en mara, lika viktig som träningen.
”Medaljen” är lokalt tillverkad i lägret.

Här hade vi blivit lovade att det skulle finnas ”dusch” möjlighet. Men det var bara en ynka liten vatten rännil från en slang. Inte lönt att försöka tvåla in mig. Jag bara sköljde av mig så gott det gick.

Sedan var det skönt att vila ryggen riktigt.

Om man ser på tiderna på de sista på de andra distanserna ligger jag ändå inte så dåligt till. Den sista på halvmara hade 4:34, på 10 km 3:06 och på 5 km 1:17.

Dagen efter var det prisutdelning. Även jag och min prestation uppmärksammades. Jag fick en plakett av algeriska statens ministerium för sport och arbete för min tappra insatts att inte ge upp även om det tog lite tid. När jag gick ner för tribunen var det en som sög tag i mig. Han ville ha en intervju med mig, med kamera och allt. Det visade sig att min målgång och intervjun sändes i den lokala tv:n senare på kvällen. Tyvärr såg jag det inte själv, men många flyktingar berättade att de sett mig på tv.

plakett prisutdelning

En förmiddag senare i veckan var det stor parad med militär och ungdomar och andra organisationer. Vi var på besök i ett par museer som berättade Sarawiernas historia. En eftermiddag åkte vi iväg till en stor sanddyn, hade picknick och lekte lite.

Vi umgicks i familjerna och pratade med flyktingar. Gick runt på marknaden och kollade om det fanns något att köpa. Jag köpte mig en ny ring och lite armband. Men det bästa är en lokalt tillverkad blåsbälg som jag ska ha när jag grillar eller röker mat.

Jag kan varmt rekommendera den här resan. Är det någon i klubben som är intresserad skulle jag kunna åka igen och fungera som ”resledare”.

Uppdaterad: 08 JUN 2016 07:32 Skribent: Gunnar Nilsson

Vill du bli medlem?

Läs om klubben här.

Stöd klubben genom att gå till Gräsroten och ange Uppsala LK  som din favoritförening när du spelar på svenska spel.

Stöd ULK när du handlar på nätet!


Här hittar du sponsorhuset REA-kampanjer

Ladda ner Sponsorhuset-appen! Nu finns Sponsorhuset som App att ladda ner på för både iOS och Android. Med appen på din telefon och surfplatta blir det mycket enklare att stödja Uppsala Löparklubb när du ska beställa saker på nätet. Ladda ner den här och kom igång!
App Store och Google Play

Besök Uppsala Löparklubb
på Facebook 

Postadress:
Uppsala LK
C/o Tomas Thim, Slöjdgatan 21
75238 Uppsala

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info