Hoppa till sidans innehåll

War of the worlds


Cykel är den enda sporten jag vet där man kan påminna alla sina konkurrenter om att man i ett endagslopp var den bästa cyklisten för dagen. Ett endagslopp som har olika bansträckning och stad varenda år. Vinner man så får man ikläda sig en otroligt snygg vit tröja med regnsbågsfärgat mönster. En dag där man måste ifrångå sina vanliga klubbkamrater och försöka samsas om kaptensrollen med sina landsmän. Även om man har en medioker säsong har man alltid en chans att få visa upp sig vilken nationalitet man kommer ifrån och göra sitt land stolt. Denna chans har man  i  Världsmästerskapen. 

 
Första gången VM kördes för professionella cyklister var 1927, som då vanns av Alfredo Binda. Från 1921 hade det endast varit öppet för amatörer, men nu fick även proffsen visa vad de gick för. Speciellt italienarna, som inte bara vann genom Alfredo Binda utan tog även beslag på de tre följande platserna. 
Vem vann då 1921? Jo, en svensk vid namn Gunnar Skjöld. 
 
Sedan dess har VM gått vartenda år förutom andra världskriget. Endast fyra har vunnit tävlingen tre gånger. Alfredo Binda, Rik Van Steenbergen, Eddy Merckx och Oscar Freire. 
Banorna har varierat mycket, men det mest återkommande är att det är ett varvlopp vars längd brukar variera, men det innehåller oftast en klättring som ska övervinnas x antal gånger. Det passar endagscyklister som har en otroligt bra uthållighet (läs 26-27 mil), explosivitet i korta backar och fördelaktigt en bra spurt. 
Förutom att VM har internationell prestige på den högsta nivån så har den regnbågsfärgade tröjan även en mytisk förbannelse kring sig, vilket jag ska återkomma till senare. 
 
Först till favoriterna inför söndagens linjelopp för herrar:
Årets bansträckning präglas av många, korta men branta backar. Totalt är det mindre höjdmeter än förra året, däremot mer än Madrid 2005 som slutade i en stor spurt. Dessutom så är all klättring de sista 18 milen, vilket ändå gör det rätt intensivt. Huruvida det kommer att sluta i en stor spurt är omdebatterat, men jag finner det rätt otroligt att spurtare som Andre Greipel, Mark Cavendish och Thor Hushovd kommer att ha med slutstriden att göra. 2001, 2002, 2004 och 2005 så kunde spurtare visa upp sig i slutet, men bansträckningen var mycket snällare då, vilket öppnade för cyklister som Oscar Freire, Mario Cipollini och Tom Boonen. Därför tror jag i år att det kommer att handla om en cyklist med en aggressiv åkstil, stor explosivitet när det går uppför och gärna en bra slutspurt. En cyklist för ardennerklassikerna helt enkelt. 
 
 
*** Filippo Pozzato (Italien)
Nämns som en av de största kandidaterna till segern i år. Och det med rätta. Han vann förra veckan "Herald Sun World Cycling Classic Ballarat" vilket har setts lite som ett uppvärmningslopp inför VM. Självklart ingen garanti för att han är bäst i klungan just nu, utan mer för att Italien som lag samarbetar på ett optimalt sätt. Pozzato har liknande kvaliteér som Philippe Gilbert, förutom att Pozzato möjligtvis inte är lika explosiv som belgaren. Formmässigt ligger de båda ungefär lika och ahr båda uppnått ett antal segrar de senaste veckorna. Dock har Italien lite fler kort att spela med. Både Visconti och Nibali är duktiga endagscyklister som kan komma att ställa till det för Belgien. Skulle det bli en spurt mellan Pozzato och Gilbert så skulle jag sätta mina pengar på italienaren. 
Enligt Pozzato själv så har han avstått från sex de senaste fem månaderna för att ha en så bra form som möjligt inför tävlingen. Han tog förmodligen inspiration från Vittorio Adorni, som avstod från sex under hela säsongen 1968 för att vara i superform inför VM. Då vann han. Så om ett utpräglat celibatliv är det nya receptet till framgång inom cyklingen återstår att se. Personligen vill iaf inte jag som cyklist ha ett till rykte att försvara sig med. Det räcker med att folk ser en som en bloddopad, steril, renrakad, impotent atlet som torterar andras näthinnor med sin bonnbränna..
 


*** Philippe Gilbert (Belgien)
Han är otvivelaktigt den största favoriten i år. Han har de senaste två säsongerna levererat många segrar i både etapper och endagslopp. Hans främsta vapen är hans otroliga explosivitet, som ingen kan kontra med när han är i storform. (Kolla på avslutningen av Amstel Gold Race tidigare i år om du inte tror mig) Hans lagkamrater har till största uppgift att hålla ihop klungan så inga sena attacker går iväg. Därför gäller det att hålla ett extra öga på nationaliteter som Australien och Italien, som har killar som mycket väl kan göra livet surt för vallonen. Banan är som klippt och skuren för Gilbert. Tidigare hade han problem med att vinna lopp eftersom han ofta blev för ivrig i ett för tidigt skede utav loppet. De senaste två säsongerna har han bevisat att han har lärt sig ett och annat. 
Han gifte sig i augusti i år, så hans uppladdning sexuellt är nog inte lika genomtänkt som italienaren ovan...

*** Alexandr Kolobnev (Ryssland) 
Den bästa cyklisten i dagsläget som har varit närmast att vinna VM och OS, men inte gjort det. Kom 10:a i OS 2004 som 23-åring, 2:a VM 2007, 3:a OS 2008, 2:a VM 2009. 
Med tanke på att han redan som 23-åring var med i topp-10 i OS, inte vinner nästan någonting under varje säsong men ändå dyker upp och gör bra ifrån sig på lopp där han representerar Ryssland, så kan man inte ungdå att undra om han har någon speciell dragningskraft till just internationella och nationella mästerskap. Förutom segern i de ryska mästerskapen i år så har han inte en enda seger på tre år. 
 
Det säger dock inget om hans form. Han är en mästare på att vara en osynlig faktor att räkna med. En cyklist som inte många brukar nämna i samband med endagslopp, men som då och då dyker upp med ett resultat. Har en andraplats i Liege-Bastogne-Liege som finaste resultat. Han är väldigt lik Pozzato i cykelåkningen och har en mycket bra finish. Kommer att ha god hjälp av Ignatiev, som också kan komma att överraska i årets VM. 
Vinner Kolobnev blir han den förste ryss att vinna VM. Han blir också den VM-segrare med de snyggaste vaderna i cykelhistorien. (Hade Sean Kelly vunnit VM under sin karriär hade den utmärkelsen inte funnits kvar)
Vinner han inte så blir han en av de bästa cyklisterna som aldrig vann VM men som varit otroligt nära. Den skaran tillhör även Erik Zabel, Roger de Vlaeminck, Sean Kelly och Raymond Poulidor.
 
** Oscar Freire (Spanien)
För 11 år sedan gick VM i Verona. Med en kilometer kvar så fanns det längst fram en grupp med nio cyklister, däribland storstjärnor som Frank Vandenbroucke, Jan Ullrich, Oscar Camenzind och Dmitri Konyshev. Och Oscar Freire. En 23-åring med endast en proffsäsong och en etappvinst i bagaget. Med 500 meter kvar i sista svängen gör han en attack på andra sidan vägen av cyklisterna. I det ögonblicket fick cykelvärlden reda på vem Oscar Freire var. Han vann genom den attacken och har sedan dess vunnit VM två gånger till. Han är visserligen en spurtare, en kategori som jag visserliggen räknade bort tidigare. Men Oscar Freire har många gånger visat att han är mer än kapabel att vinna lopp där bansträckningen är tuff. Dessutom har han spurten att förlita sig till. Här gäller det för spanjorerna att jobba enkomt för Freire (Joaquin Rodriguez har lämnat återbud) och verkligen försöka hålla ihop det. 
 
Oscar Freire är också en cyklist som man aldrig kan räkna bort. Han kan vara medioker i två månader och plötsligt vara bäst när det gäller. Därför bör han inte räknas bort. Är han med i slutstriden så vinner han med stor sannolikhet. 
 
** Allan Davis-Matthew Goss (Australien)
Det här året så är det Australien som har förmånen att ha chans att vinna på hemmaplan, vilket aldrig har skett förut. Skulle de vinna så är det mest troligt att Allan Davis eller Matthew Goss tar hem det. Båda två visade upp utmärkt form på Vueltan och jag har svårt att tro att någon av de inte kommer att spela en viktig roll för utgången i loppet. De har båda en otrolig spurt och även ett starkt lag bakom sig. Till sin hjälp har de Cadel Evans och Simon Gerrans som kan attackera och därmed distrahera nationaliteter med utpräglade spurtfavoriter. (Spanien, USA, Storbritannien t ex) Allan Davis har aldrig visat någon bra form på VM, men med tanke på hans starka insats i Vuelta a espana så vill jag inte räkna bort honom. 
 
Samma sak gäller Matthew Goss som har visat att han är en endagsåkare att räkna med, inte minst tack vare hans vinst i Ghent-Wevelgem tidigare i år. De har inte sagt vilken av cyklisterna i laget som är i bäst form och vem de ska köra för, vilket är taktiskt smart men rätt jobbigt för mig som ska försöka klura ut vem man ska fokusera på. 

 
** Fabian Cancellara
Kan redan på torsdag placera sig i historieböckerna som den förste att vinna VM i Tempo fyra gånger. Det är mycket troligt att han faktiskt kommer att stå som vinnare på torsdag. De han ska se upp med är främst Tony Martin, Richie Porte och inte minst Gustav Larsson. Cancellara delar just nu nu rekordet med Michael Rogers. 
Men på söndag har han också en chans att vinna. Förra året så gjorde han allt rätt, utom att vinna. Tyvärr så innebär allt rävspel och taktiker inom cykelsporten att den allra starkaste viner inte alltid, utan det är också viktigt att vara smart och spela sina kort rätt. 
Blir det så att han på torsdag vinner tempot och på söndag linjeloppet, så får vi också bevittna något historiskt. Nämligen att en cyklist vinner båda disciplinerna under samma mästerskap. Abraham Olano är den enda som lyckats vinna båda disciplinerna, men inte under samma år. (1995 så vann han linjeloppet och 1998 tempot) 
 
Det är lätt att tro att Cancellara är en cyklist som har svårt att klara av kuperade lopp med branta stigningar. (Flandern Runt undantaget som ju innehåller mycket kullersten)  Detta ska man akta sig för att säga, då han faktiskt kom trea i OS för två år sedan på en bana som var långt mycket tuffare än årets. Förra året så var han som tidigare nämnt den förmodligen starkaste cyklisten i klungan. Tidigare har han inte visat någon mästerskapsform i linjet. Det kan förklaras vid att han har fokuserat så mycket på tempoloppet. Angående ardennerklassikerna så har han inte visat sig där alls i o m att han har fokuserat på Paris-Roubaix och Flandern Runt istället. Han har själv sagt att han upplever sig inte vara i lika bra form i år som förra året. Om det är sanning eller spel för galleriet lämnar jag öppet. 
 
* Tyler Farrar (USA)
Spurtaren som, förutom att vinna platta endagslopp som alltid avslutas i klungspurt, brukar plåga oss i avbrotten på Eurosport med hans reklam för Transitions-glasögon. Företaget är självklart relaterat till Tyler Farrars stall, och de kommer fortsätta sponsringen 2011 så det är väl lika bra att vi vänjer oss. 
Ang hans chanser att vinna på söndag så är de inte så stora. Hans form är bra, vilket han visade genom att vinna mot bl a Mark Cavendish i vueltan tidigare. Hans lag är bra också,  unge Tejay Van Garderen är t ex en cyklist som mycket väl kan överraska. Dock så tror jag att bansträckningen, liksom för Mark Cavendish och Andre Greipel, blir för tuff för honom. 
Mitt råd är att han för det första sparar ut håret till en page-frisyr som han hade tidigare, och att han satsar inför köpenhamn 2011 nästa år där bansträckningen kommer passa honom bättre. 
 
Det var lite grann om vilka cyklister man bör se upp med på söndag. Fick självklart inte med alla, men här var alltså ett urval från några av nationerna. 
VM är annars ett drömläge för många cyklister att visa upp sig för de andra stallen. En del letar fortfarande kontrakt och är därmed sugna på att göra ett gott intryck. Detta bådar naturligtvis för ett actionfyllt race och med möjliga konstellationer inom lagen. 
 
 
Paolo Bettini har axlat ansvaret som manager över Italiens lag, vilket är ett stort ansvar eftersom hans föregångare var Franco Ballerini som tyvärr tog i en bilkrasch tidigare i år. Bettini har inte helt oväntat fått möta kritik för att ha lämnat ute Daniele Bennati, som har visat kanonform men som inte kommer att medverka. Kritiken är mest uppmärksammad från Mario Cipollini, världsmästaren från 2002 i Zolder. Att det är just Mario Cipollini som framför kritiken å Bennatis vägnar är nog ingen slump, med tanke på att Cipollini agerade som mentor åt Bennati under 2002 och 2003 då de körde i samma lag. 
Bettini har fösvarat sig med att säga att man kan inte ha en flera kandidater till slutsegern på endast nio man. Och det har han faktiskt rätt i. Italiens starkaste kort är som tidigare nämnt Filippo "Pippa....hm.. Pippo" Pozzato, Giovanni Visconti och Vincenzo Nibali. Skulle de då också köra för Daniele Bennati så är det lätt att det blir för många att hålla reda på. Vem ska dessutom göra vad i slutspurten? Både Pozzato och Bennati har en bra finish, och även Visconti kan spurta bra. Så jag förstår Bettinis tankegångar. 
 
                     The curse of the Rainbow Jersey
Den regnbågsfärgade mästartröjan, som förutom är väldigt snygg, även har ett rykte omkring sig. Det har visats flera gånger finnas ett samband mellan att vinna VM och säsongen efter ha en medioker eller rentav dålig säsong. Här är några exempel:
 


Stephen Roche 1987:
Hade ett fantastiskt år 1987. Vann först Giro di Italia, sedan Tour de France och fullbordade en underbar säsong med att vinna VM genom en sen attack. Detta var dock hans sista stora seger i karriären. Ryggsmärtor plågade honom mycket de resterande åren vilket också förklarar frånvaron av segrar i resultatlistan de sista åren. 
 
Laurent Brochard 1997:
Fransmannen som hade en rolig, aggressiv cykelåkning och kombinerade detta med en malplacerad hästsvans som enligt mig inte lämpar sig för en proffsklunga. Hans VM-seger 1997 står ut som den överlägset finaste i hans karriär. I övrigt vann han mest etappsegrar i mindre etapplopp. 
Säsongen efter denna seger så åkte han fast i den berömda Festinaskandalen i Tour de France. Han påstod sig vara oskyldig och att han inte använde otillåtna preparat. Inte heller då han vann VM. Jo, säkert...

 
Mario Cipollini 2002
2002 års VM i Zolder var nog den plattaste bansträckningen i historien. Inte särskilt oväntat, om banan innehåller avsnitt från en Moto-GP bana. Det avslutades i klungspurt och italienarna visade hur man gör ett ultimat spurtuppdrag. 
Förutom att vinna 2 etapper i Giro di Italia och därmed slå Alfredo Bindas rekord (41) i antal etappsegrar i Girot, så gjorde han inte mycket mer än att visa upp sig i flashiga kläder och bortförklara sina uteblivna resultat. 
 
Paolo Bettini 2006 och 2007
De två största segrarna under de tre sista åren i hans karriär. En vecka efter 2007 års VM så dog hans bror Sauro i en bilolycka. Om man inte har ett hjärta av sten så blir man rätt gripen om man kollar på hans vinst i Lombardiet runt veckan efter olyckan. 
2008 så vann han igen, efter att ha haft en medioker säsong. Detta kan förklaras då han vurpade allvarligt två gånger under vårsäsongen. 
 
Alessandro Ballan 2008
Säsongen efter hans soloseger i VM uppstod det snabbt problem i form av virus och en vurpa, vilket ställde in hela vårsäsongen för honom. Revanscherade sig lite i slutet och vann Polen Runt. Jodå, men Polen Runt är ju ändå ett spektakulärt etapplopp med många spännande etapper och vackert klimat. Not! 
 

Själv så tror jag inte riktigt på den övernaturliga förbannelsen i sig. Däremot tror jag att uppmärksamheten ifrån media och uteblivna träningspass kan ha sin nyckel i prestationen säsongen efter. Tom Boonen, Greg Lemond och Bernard Hinault har visat att man kan vinna stora lopp även med regnbågströjan på, så utstyrseln kan inte användas som en bortförklaring. Det är dock en intressant spekulation i en anda som ingen annan sport kan visa upp och den är faktiskt, med de alternativ som jag räknade upp, påfallande logisk. 
 
Vem vinner 2010?
Personligen så har jag en favorit vid namn Filippo Pozzato. Han nämns rätt flitigt i media som den eventuella vinnaren i år, och för att därför vara lite mer crazy så slår jag till med Alexandr Kolobnev, och hoppas att han kommer att ta hem det första VM-guldet för Ryssland någonsin. 
När det gäller bansträckningen så hoppas jag att cyklisterna kommer att göra loppet spännande med många attacker och kryddat med lite taktiska misstag som hör tävlingen till. Loppet går på natten svensk tid vilket gör att det krävs lite vilja för att stanna uppe och se på det. Personligen tror jag att det är värt det. Jag skulle inte vilja missa ett eventuellt rekord av Oscar Freire, eller en legendarisk dubbel av Fabian Cancellara. 
 
Jonatan Wigerup

Uppdaterad: 29 SEP 2010 23:00 Skribent: Jonatan Wigerup / [Bengt Sareyko]

Postadress:
Vallentuna CK - Cykel
Jan Günther, Lingsbergsvägen 38
18643 Vallentuna

Besöksadress:
Jan Günther, Lingsbergsvägen 38
18643 Vallentuna

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link