Hoppa till sidans innehåll

Lidingöloppet 30km år 2013 - En krönika av Kjell

19 OKT 2013 19:48
Lidingöloppet startades upp 1965 genom ett initiativ av Karl Axel Karlberg och Sven Gärderud. Herrarna inspirerades av en artikel i klassiska Idrottsbladet författad av Sven Lindhagen samma år. Gärderud fyllde 92 år den 29 september och han är dessutom pappa till OS-guldmedaljören Anders Gärderud. 2014 års tävling kommer därför att vara det 50:e Lidingöloppet genom tiderna. Den högsta punkten är endast 48 meter över havet, men den totala stigningen är ändå 500-550 meter, enligt uppgift från Lidingöloppets kansli. Banlängden varierar beroende på vilken startgrupp löparen hamnar i. Eliten springer 30 144 meter, startgrupp 1B har 30 176 m och de som tillhör startgrupp 1C och högre har 30 250 m att avverka. I år var det tio startgrupper mellan kl 12.30 och 14.00, med tio minuters mellanrum. Det är ingen chipstart utan tiden tas från respektive startskott. Jag tror att det skulle var mycket bättre med chipstart, tack vare att man då skulle kunna starta kl 12.39 och få fritt fält tills de som startar kl 12.40 kommer farande.
  • Skapad: 19 OKT 2013 19:48

 

Vi var totalt 19 stycken som skulle delta för Vilsta IK och dessutom fem till som är medlemmar, men tävlar för andra klubbar. Jag hade, som vanligt, lagt en prognos för samtliga klubbmedlemmar på Facebook. Enklast var det att tala om vilken tjej som skulle vara bäst, trodde jag, då Linda alltid är vältränad och stark på slutet. Bland gubbarna var det värre, då flera hade tävlat väldigt mycket eller nästan inte alls. De som är bäst är dessutom ofta skadade eller sjuka. Satsade stenhårt på evighetsmaskinen Niklas, som nyss sprungit tio mil i Lake District plus en tredagarstripp på Sörmlandsleden. Den var visst på 19 mil.

Klockan 06.15 den 28 september ringde mobilen och väckte mig. Störtade ner i källaren och duschade. Gillar inte att duscha på morgnarna, men det gäller att hålla sig vaken och vara fokuserad under loppet. Mina löparkompisar Peter och Erik skulle komma och hämta mig kl 08.00 och det gjorde de också. Hade i min prognos sagt att de skulle komma flera minuter efter mig, trots att de sprungit ifrån mig på samtliga tävlingar denna säsong. Men nu var det skarpt läge och ingen tanke på att vila.

 

Do or Die!

 

Erik hävdade, som vanligt, att han hade ont på de flesta ställen, men Peter koncentrerade sig på att köra bilen. Erik påstod att han skulle gå ut för hårt och krokna på slutet, vilket jag fick hoppas på, då han är en god spurtare. Vi stod i samma startgrupp kl 13.00 och hade alltså chansen att hålla koll på varandra. Men då det är tjockt med folk över hela startområdet, var det inte lätt. Den ende som jag såg i starten var Peter i kortbyxor plus den kände eskilstunabon Henrik från AerobicWeekends på Pressargatan 2 i Eskilstuna, som ledde uppvärmningen. Jag deltog faktiskt till viss del i denna, trots att jag irrat omkring under några minuter före start bland dyngan, som hästar hade planterat, på de flesta ställen på Koltorps gärde. Begriper inte varför vi skulle behöva värma upp och även tävla i denna otrevliga spillning. Träffade även Kerstin och Stefan innan tävlingen. Kerstin startade samtidigt med mig och Stefan redan kl 12.30. Trots att jag officiellt hade förutspått att Stefan skulle vara tio minuter före mig, hoppades jag att han skulle gå ut för hårt och tappa på slutet. Han trodde dock blint på sina nya skor, Inov-8 Trailroc, men jag trodde inte på det han skulle stoppa ner i skorna.

Erik körde med sina grisröda Nike Pegasus +29 och jag med Nike Pegasus +28. Peter mörkade sina skor fullständigt, men jag trodde ändå på att det skulle ta 2.48.00 innan han kom i mål. Var lite osäker på sekunderna, men 00 fick duga för dagen.

Erik tjatade, under de fem timmar som var före kl 13.00, om hur förskräckligt varmt det var, och verkade planera att springa naken. Peter bestämde sig för kortbyxor, när vi anlände till Lidingön. Jag velade mellan alla de kläder som jag hade, men ångrade aldrig att jag valde långa tights och långärmat. Var mest rädd för tiden mellan målgång och påklädning vid Grönsta. Man vet ju inte ens om man får rätt påse, när trötta löpare ska försöka hitta sina överdragskläder. Påsutlämningen är det klart sämsta under hela arrangemanget. I värsta fall måste man springa till Lidingövallens omklädningsrum för att undvika kramp och andra köldskador. Åttahundrameters Golgatahaltande!

Pang, sa det inte, men vi for iväg i ett gigantiskt lämmeltåg under den första kilometern, som alltså är 1 250 m. Kände inte igen någons fötter, men det rullade på och snart var vi på den trånga bron som fortsätter med en smal grusväg. Kändes ganska bra, trots att 6.42 som kilometertid är tråkigt. Bäst av mina klubbkompisar var Niklas som officiellt gjorde 4.37 och 19.43 på första fem, men det senare måste ha varit GPS-kilometer och sådana ska man aldrig lita på.

Försökte spana efter Erik, men insåg att det var livsfarligt och fokuserade fortsättningsvis på fötter och rötter. Hoppades att jag skulle lyckas se Anders Gyhlenius, från teveprogrammet ”Svensk Klassiker”. Han lider av en obotlig cancer och har bland annat sprungit 39 Lidingölopp. Han har ungefär nio minuter per kilometer och startade redan kl 12.30, vilket borde innebära att jag skulle passera honom efter 8-9 kilometer, men jag såg tyvärr inte honom.

Riktigt irriterad, när jag såg att jag hade 27.46 på fem km och inte en enda snygg tjej sågs vid Kyrkviken, trots att de brukar stå där. Byxorna åkte ner hela tiden pga att jag hade för mycket druvsocker nerstoppat i fickorna. Var tvungen att hålla sockret i händerna. Det är tusan så krångligt när man ska dricka vatten vid vätskestationerna. Bara strul hela tiden och 54.16 på första milen var en katastrof. Hur i hela friden skulle jag klara 2.45.00 och inte ens klara 2.49, som min Wordfeudfavorit lyckats klara?

Efter 12 km dök äntligen en klubbkompis upp och det var Åse som sprang om mig. Åse slog mig senast med nio minuter på ett millopp i Eskilstuna och t o m i Öppet Spår. Hade inte en chans att hänga på trots att det var väldigt lättsprunget. Hon kvittrade och försvann i fjärran. Det här verkade bli en enda stor förskräckelse! Sprang mest om halta och lytta och de som stannade vid vätskestationerna.

Fågelöudde bjuder på vacker utsikt och ett långt flackt parti, och klockan står på 1.20.36 efter 15,2 km. Oj, oj Åse står helt stilla och velar mellan vilken av alla bananer hon ska ta. Kanon! Kastar i mig en mugg vatten och försöker gömma mig bakom några bredaxlade ryggar. Trycker till i första nedförsbacken och Åse velar fortfarande och dök inte upp mer denna dag.

Den tyngsta delen av loppet är helt klart milen efter Fågelöudde t o m Abborrbacken, då det är bergochdalbana hela vägen. En del lustigkurrar kallar de första backarna för ”Bosötvättbrädan” Kände mig hyfsat pigg hela tiden och längtade efter det korta asfaltpartiet strax före 20 km och Grönsta. I en ganska flack del passerade jag Erik efter 18 km. Vi orkade inte säga någonting, men jag lyfte lite grand på höger hand och svarade aldrig på ungdomars ”High five-försök”. Stressade upp mig en del och gjorde det som man aldrig ska göra: Vände mig om. Lyckades trots tokeriet hålla mig på benen och äntligen var det asfaltlöpning. Passerade klubbkompisen Hans, som startade tio minuter före, och växlade några artighetsfraser. Såg sedan, efter en lång brant nedförsbacke, 20 km-skylten. Med tiden 1.47.24 insåg jag med glädje att jag hade stora chanser att komma i mål på 2.45.00 Har väl aldrig avslutat Lidingös sista mil på 57.37 och definitivt inte idag. 

Sken upp när den nyblivna mamman och f d klubbkompisen Maria hejade på mig och alla andra strax efter vätskekontrollen vid Grönsta. Det var fler som skrek på mig, men tunnel-seendet och hörandet var påslaget från start.

Jag började inse att det tog längre och längre tid för mig att komma ifatt de besvärliga typer som sprang om mig i uppförsbackarna, men jag hoppades på att Abborrbacken skulle suga musten ur en del. Denna backe avslutar, som sagt, den besvärliga milen från Fågelöudde. Här tvingades jag promenera för första gången i Lidingöloppet sedan 1985, men jag tappade nog inte många placeringar. En tjej med röda kompressionsstrumpor passerade för femtioelfte gången i en backe och jag misströstade lite.

 

Kjell Lidingöloppet 2013 Foto: Susanne Svensson

Efter den beniga fiskbacken var det lugna gatan fram till Karins backe, som är en dryg kilometer lång, och Rödstrumpan om igen. Nu visste jag att den sista avslutande nedförsbacken knappast skulle vara tillräckligt lång. Nej, Lidingöloppet skulle ha varit 300 meter till och jag hade slagit Rödstrumpan och en massa andra som inte kan ”downhill”.

 

Missade det mesta i målfällan, men hittade i alla fall vatten. Kaffet var spårlöst försvunnet, men överdragskläderna kom snabbt på och ilade till Lidingövallen. Passerade ett medelålders par som berömde min gångstil. Jag frågade vad de skulle göra.

  • Vi ska till båten, sa den eleganta damen.

  • Ska Ni ta upp den för vintern, sa jag och gick på.

  • Nej, vi ska med Ålandsbåten, sa bägge med häpnad.

 

Ja, så var jag och alla mina kompisar i mål och i hamn, men vi tar aldrig upp båtarna för vintern.

 

Vintermarathon here we come!

*Bästa medlemmanar i Vilsta IK var Daniel och Cecilia som tävlar för Eskilstuna Friidrott. Linda hade tiden 2.30.47, Peter 2.48.26, Erik 2.48.52, Kerstin 2.51.35, Stefan 2.39.54, Niklas 2.11.04, Anders Gyhlenius 4.45.07 och jag 2.41.35. Rödstrumpan hade 2.41.29 …                                                                        Kjell Larsson

Skribent: Leif Denander

 

Information om löpning finns på Marathon.se 

där finns även långloppsguiden.

 

  

 

 

 

Välkommen

till

Vilsta IK

Postadress:
Vilsta IK - Friidrott
Kjell Larsson, Djurgårdsvägen 2A
63340 Eskilstuna

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info